I morse började jag läsa Alkemisten av Paulo Coelho, och för en stund sedan hade jag läst ut den. Jag tål inte symboliskt prat, så nej, detta var ingen bok för mig. Men ändå var den helt ok, för den fick mig att tänka efter vid vissa tillfällen. Däri talas mycket om levnadsöden, och jag är själv i en sådan fas i livet där det känns som att mitt livsöde snart kommer att uppenbaras för mig. Gymnasiet är slut och i höst börjar allvaret. Men allvaret med vad? Det återstår att se.
