I slutet av juli, tre veckor efter Bohuslän, träffades vi igen för en liten turné i Småland. Vi hyrde bil i Växjö och tog Naturkartan, Smålands flora och maps.me till hjälp för att hitta spännande resmål (som jag i huvudsak inte varit på förut). Första kvällen tog vi, efter en mycket god fika hos mina morföräldrar, bara en liten promenad i Bokhultet och tittade på luddvickern, blåmunkarna och lite annat.
Håll musen över bilderna eller klicka på dem för att se bildtexterna.
Första heldagen höll vi oss också nära stan, då vi gick slingorna i Notteryds naturreservat och Gårdsby och Hemmesjö bökeskog. Notteryd är nog ett av mina favoritnaturreservat, det är väldigt varierat landskap och därmed också mycket att titta på. Roligast var nog strandprylen, den hade jag inte sett sedan påbyggnadskursen i floristik 2013.
Nästa dag for vi till två platser jag länge velat besöka – Norra Kvill nationalpark och Kvilleken i Vimmerby kommun. Lite som med Skårtaryds urskog så kändes nationalparken alldeles för liten – vi behöver mer naturskog! Kvilleken (eller Rumskullaeken) är Sveriges grövsta träd med strax över 14 meter i omkrets. Den tros vara över 1000 år och verkar tyvärr vara inne i dödsfasen, men man har gjort försök att klona den för att bevara dess genotyp. På vägen hem stannade vi till i Mariannelund och köpte karameller!
Näst på tur stod kusten i Torsås kommun. Vilken vacker plats! Först gick vi ut på grusåsen som är en del av Örarevets naturreservat. Där kunde vi båda ganska snart kryssa av ägretthäger och mellansporre, hybriden mellan gulsporre och strimsporre. På strandängen växte kustarun, klöverärt (Tetragonolobus maritimus) och bunge (Samolus valerandi), och så kunde vi även kryssa strandtåg (Juncus maritimus).
I Bröms, precis på gränsen till Blekinge, köpte vi varsin enorm kulglass. Sedan for vi en liten bit norrut igen till Grisebäck. Där fanns inga parkeringsplatser och det var lite oklart vad som var privat mark och inte, men tillslut hittade vi en lämplig vägkant utmed Torsåsleden där vi kunde stå. Sedan gick vi runt nästan hela halvön och njöt av havsutsikten, gravänderna och strandväxterna. På vägen tillbaka till bilen gick vi förbi ett litet bestånd av den ganska ovanliga ängsskäran, det var ett trevligt avslut på dagen.
Nästa dag höll vi oss inom Växjö kommun igen. Först gick vi upp till Singoallas grotta och Hultaklint, men i jakten på den jordkällare med lysmossa som skulle finnas där i närheten tappade vi nästan bort varandra. Enligt kartan tyckte vi att vi stod på helt rätt ställe, men tyvärr hittade vi den inte. Det var sankt och Annelie valde att gå genom skogen tillbaka till stigen istället för att riskera att bli blöt om fötterna (vilket jag gjorde). När hon inte längre svarade när jag ropade började jag bli nervös, men inte var det någon fara med henne, inte, för plötsligt stod hon där på stigen igen.
Sen körde vi tillbaka till Växjö för att titta på fiskgjuseboet vid Jonsbodaviken i Södra Bergundasjön. Av en händelse var mina föräldrar också där!
Näst sista dagen blev händelserik! Vi började i Skårtaryds urskog, som är kontrasternas lilla rike. Precis utanför reservatsgränserna finns flera kalhyggen som är rätt sorgliga att se på. Men så vrider man huvudet 180 grader och så är där skog så som den borde se ut. Därefter fortsatte vi till Libbhults ängars naturreservat, som består mestadels av gammalt odlingslandskap som fortfarande sköts med slåtter. Där fanns fler ekar än jag sett på samma plats nånsin förut. Sista stoppet för dagen gjorde vi i Getaryggarnas naturreservat i Uppvidinge kommun. Där var verkligen många “ryggar”, som både var roliga och lite läskiga att gå i. Dagens trevligaste upptäckt var helt klart det lilla beståndet av knärot på toppen av en av åsarna.
Sista dagen, innan Annelie tog tåget tillbaka norrut, så hann vi med en runda på Hissö och Musö, och en snabb titt in i Kronobergs slottsruin.
Det var kul att turista omkring hemorten och faktiskt hitta både nya platser och arter man inte sett förut. Strandprylen, kusten i Torsås och knäroten var helt klart höjdpunkterna på veckan.