På äventyr med Annelie – Bergen

I mitten på augusti kom Annelie hit för fem dagars äventyr runt Bergen. Vi började med en glass i regnet på Bryggen, och sedan attackerade vi Gullfjället från motsatt håll av vad Sofia och jag gjorde i maj.

Såhär går det till när man äter glass i Bergen.

På väg upp på Gullfjellstoppen från Gullbotn.

Ett ståtligt exemplar av kambräken (Blechnum spicant).

Blött var det.

Molnen låg väldigt lågt denna dag. Tyvärr.

Kärrögontröst (Euphrasia wettsteinii spp. palustris).

Många stora, fina tuvor av krusbräken (Cryptogramma crispa).

Den lilla sjön som försvann i horisonten.

Ditåt.

Stigen.

På toppen var det extremt spännande. Eller inte. Denna dag såg man bara vitt.

Men det blev bättre ju längre ner igen vi kom.

Myrlilja (Narthecium ossifragum) bland tuvsäv (Trichoporum cespitosum ssp. cespitosum).

Vanlig groda (Rana temporaria).

Lagom ren efter den turen.

Jag har svårt att kritisera turer för jag är så himla glad varje gång jag kommer ut, särskilt när man på köpet får umgås med Annelie, men den här turen var verkligen inte min favorit. Det var så fruktansvärt brant på vissa ställen och jag fick ta hjälp med händerna flera gånger för att stegen var så höga. Det resulterade i en sträckt ljumske och svårigheter att ta på strumporna en vecka framåt. Och tro mig när jag säger att ni inte vill se bilden jag tog på mina russinfötter. Skulle haft stövlarna.

Nästa dag tog vi oss upp på Løvstakken från Solheim. Där stötte vi bland annat på hedjohannesört och hedstarr, som jag för första gången fick se i somras på Spyssøya. Vi gick också fel, men när vi kom på det fann vi en liten stig som ledde tillbaka till huvudstigen. Det var uppenbarligen inte bara vi som glömt att svänga när man skulle. Från toppen gick vi ner på västra sidan och kom ut i Fyllingsdalen. Därifrån gick vi utmed foten av fjället och sedan tillbaka hem. Väderleksrapporten hade sagt att det skulle börja regna vid lunchtid, men det var inte förrän tre timmar senare, när vi precis kommit ner, som det började droppa. Jag gillar att vi alltid lyckas göra det som som för många är en tvåtimmarstur, till en heldagstur.

Tittar på hedstarr (Carex binervis).

Hedjohannesört (Hypericum pulchrum). De är fridlysta i Sverige.

Fin utsikt över centrum och Fløyen.

Fløyen, Vidden och Ulriken.

Toppen.

Fyllingsdalen.

På fredagen tog vi bussen västerut till Sotra och Kolltveitmarka för att gå runt Storavatnet. En platt, trevlig tur trodde jag när jag tittade på turbeskrivningen, och det stämde väl delvis. Platt och väldigt vackert, men extremt blött. Jag satte mina nya goretextskor på prov och klarade mig ganska bra till en viss punkt.

Gåsstreck.

Ordentligt blöt om benen, men fötterna var förhållandevis torra…

…tills jag trampade utanför plankan och rätt ner i dyn!

På väg tillbaka visade turbeskrivningen att man skulle gå förbi en golfbana, men då kom en snubbe och sa att nej där fick vi inte gå eftersom vi kunde få bollar i huvet. Så det blev en lång omväg och den platta turen blev plötsligt inte så platt längre.

På lördagen gjorde vi något som jag tänkt göra i nästan ett års tid – besöka Bergen Akvarium. Det var lite trångt på grund av alla barnvagnar, men förutom det fick jag ett väldigt bra intryck. De är stolta över sitt homosexuella pingvinpar, de lär sina sjölejon att återvinna, och de påpekar att det inte är bara söta djur som behöver räddas från utrotning. Men jag stoppade INTE ner handen i klapphörnan.

Matdags för åsnepingvinerna.

Grön trädpyton.

Havskatter.

Diverse torskfiskar.

Rysk stör.

Funderade på om man kanske skulle skaffa en sån här liten sötis till husdjur. Sen såg jag dess vuxna kompisar…

På söndagen tog vi Fløibanen upp på Fløyen och gick en bit på vägen mot Ulriken. Men istället för att ta hela vägen över vidden vek vi av mot Svartediket. Det var nog den längsta nedförsbacke jag gått i. Det förvånansvärda var dock att vi mötte minst tio gånger fler människor som gick uppåt, än nedåt som vi.

Centrum.

Løvstakken, där vi var för tre dagar sedan.

Skogsnoppa (Omalotheca sylvatica).

Runt kröken bor jag!

Storediket.

Annelie fotar brudborstar vid Stora Tindevatnet.

Tarlebøvatnet.

Annelie tittar på filtlav.

Svartediket.

På måndagen var det tillbaka till labbet för min del, och Annelie flög hem till Stockholm. Även om vi råkade ut för dålig utsikt, regn och snedsteg så var det naturligtvis mest roligt! Som sagt, man är aldrig sur på riktigt när man är på tur med Annelie.

This entry was posted in Blogg, Foto, Natur, Upptäcktsfärd. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.