Jag har lite mycket att göra med TLC-plattor och resonansformer att fundera över. Därför kommer rapporten lite sent.
Ja, vad ska man säga. Episkt. Finns egentligen inte ord för att beskriva hur bra det var. Stod näst längst fram och såg fantastiskt bra. De körde Laurel Wreath igen och denna gång var det nästan ännu bättre. En mycket trevlig överraskning var Moto Boy under Let your body decide. Bokat biljetter till honom på Södra Teatern den 18 april, förresten.
I lördags var jag först och hälsade på på jobbet, sen klippte jag mig, sen provade mamma och jag ut nya bågar till mig, sen åkte vi till min äldsta faster på lunch i Tingsryd och träffade släkten. På kvällen var jag och Julia på Musikhuset och kollade på diverse band, bland annat The Goddamned och Still I Wither. Gitarristen i The Goddamned hade sjukt långt hår! Man märker att det handlar väldigt mycket om lokalhjältar i Växjö. Är säkert så på många andra ställen, men det märks i alla fall väldigt tydligt på sådana här mindre tillställningar. På The Goddamned, som var från Falkenberg, fick sångaren ryta till innan folk ens kom och ställde sig särskilt nära scenen, medan för Still I Wither (de hette Elohim förut och vann Basement 2007) var det inga problem. Därefter drog vi till Pauze och jag fick äntligen min weissbier. Inte Paulaner, men en Erdinger fick gå bra det med. När jag både tappat mobilen på golvet fullt av öl och nästan glömt kortet på baren kände jag att det var dags att åka hem.
I söndags packade jag ihop och så åkte vi till mormor och morfar för att äta lunch. Mormor var jättesnäll och lagade två skrev och sydde in The Arklinnet jag köpt, åt mig. Sen kom mormors syster med barn och barnbarn och jag och Tuvalie, dvs min syssling på snart tre år, kastade boll så hon gapskrattade. Det var jätteroligt. Och gud vad jag saknat mormors kringlor. Av mamma hade jag även fått semla och våfflor, som jag efterlyst inför besöket, så då var matupplevelsen komplett.
Klockan fem skjutsade pappa mig till Alvesta för att jag skulle ta tåget fem över halv sex, men näe, där fick jag sitta till klockan sju eftersom en arbetsvagn spårat ur i Skåne och de hade fått åka om Helsingborg istället. Tack vare det iskalla stationshuset och att jag bara hade en tunn sommarjacka på mig är jag nu jätteförkyld, i morse lät det som om jag var i målbrottet. Men jag kör fleece och vindjacka och tackar vad som än finns där uppe för att jag bestämde mig för att inte lämna mössan i Växjö.