Frostiga kungsfåglar

Det lönar sig verkligen att ta en promenad i skogen här bakom. Kommer sakna den massor när jag flyttar. Men bara för att man inte längre bor i Norsborg, betyder ju inte det att man inte kan åka hit igen.

Igår var Ottilia och jag på bio, och när jag kom hem idag var träden alldeles pudrade. Tyvärr visade det sig vara de kala björkarna som var allra finast, vilka inte växer i den huvudsakliga tallskogen här. Blev därför inte sådana bilder jag planerat, men hittade ändå några frostbitna barr vända mot Bornsjön.

Norsborg, Mälaren och Ekerö.

Det var ruskigt halt på stigen, och plötsligt märker jag att jag gått rakt in i en flock kungsfåglar. Vet ni hur de låter? De har det ljusaste pipet i skogen (kanske passande, med tanke på att det är Sveriges minsta fågel), och med mitt permanenta pip i öronen blev det nästan lite jobbigt. Men medan jag stod där och tittade på dem fick jag även syn på ett par tofsmesar!

Nu när jag ändå är inne på fågeltema kan jag ju berätta att jag fick se svartmes och grönsiska för första gången igår, hemma hos Frida vid deras fågelbord. Glad Nannie. Frida och hennes mamma har en ofantlig mängd sytillbehör och syböcker, så jag blev så hemskt sugen själv att börja brodera. Kanske ska be mamma och pappa att ta med min sylåda jag ärvde av farmor ändå.

I början på januari fotade jag mitt yngsta kusinbarn, Victor, och nu när de fått bilderna kan jag ju visa ett par för er andra också. Det roliga är att jag tycker han är lite lik min syssling Oskar. Victor blir Oskars sysslingbarn, vilket är ganska avlägset, men vi har ju lärt oss att allelerna inte behöver visas i varje generation.

Victor.

This entry was posted in Blogg, Foto, Jobb, Natur, Vardag. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.