Baltikum del II

När vi kom fram till Vilnus var det rätt varmt och vi hade börjat bli rätt trötta i allmänhet. Inte förrän efter att vi bokade det billigaste hostelet vi hittade läste vi recensionerna, och där fanns en och annan femstjärna, men de flesta hade gett typ två. Till skillnad från tidigare hostel hade vi dock bokat ett dubbelrum och det visade sig till vår lättnad vara helt ok. Efter att ha däckat på på rummet i ett par timmar gav vi oss ut på stan. Först skulle det fixas kaffe till Marion, sen gick vi till rådhuset och turistinformationen för att plocka en karta. På den fanns en utritad rutt där man själv kunde upptäcka några av innerstans sevärdheter. Det visade sig bli den bästa av alla resans kvällar. I alla fall enligt mig.

Torget vid rådhuset.

Torget vid rådhuset.

Rådhuset.

Rådhuset.

Stiklių gatvė.

Stiklių gatvė.

Universitetet.

Universitetet.

Presidentpalatset.

Presidentpalatset.

Konstnärskvarteret Užupis. Man skulle alltid le och köra långsamt.

Konstnärskvarteret Užupis. Man skulle alltid le och köra långsamt.

Vilniafloden som avgränsade Užupis och resten av gamla stan.

Vilniafloden som avgränsade Užupis och resten av gamla stan.

Užupis regler fanns på flera plakat på olika språk, däribland svenska. Vad sägs om till exempel "En katt behöver inte älska sin ägare men måste hjälpa denne i dödens minut".

Užupis regler fanns på flera plakat på olika språk, däribland svenska. Vad sägs om till exempel “En katt behöver inte älska sin ägare men måste hjälpa denne i dödens minut”.

St. Annes kyrka.

St. Annes kyrka.

Vilnius katedral.

Vilnius katedral.

Klocktornet utanför Vilnius katedral.

Klocktornet.

Gedimniastornet.

Gedimniastornet.

Neris.

Neris.

TV-tornet.

TV-tornet.

Kanske de osexigaste racingbilarna någonsin. Kolla slefiepinnen.

Kanske de osexigaste racingbilarna någonsin. Kolla selfiepinnen.

Vi hade vid det här laget kommit till den stora shoppinggatan Gedimino prospektas och åt varsin jättegod pizza på Čili Pica. Sugna på öl gick vi tillbaka till rådhustorget där vi i närheten sett en lovande pub. Jodå, en halvliter öl och varm chokladdessert för 50 kr.Vid 12 nästa dag gick vi en sån där gratis guidad tur igen. Mycket av det vi sett under vår egna sight-seeing fick vi nu svar på vad det var, typ hela historien bakom Užupis.

Backpackerjesus.

Backpackerjesus.

Det började dra ihop sig till nästa avfärd och när vi bokade visste vi inte att Panorama City Centre låg långt utanför centrum, så vi började gå åt det hållet. Vid busshållplatsen låg ett jättestort shoppingcenter där Marion gick loss.

Neris och Gedimniastornet från andra hållet.

Neris och Gedimniastornet från andra hållet.

Nattbussen till Warszawa var bekväm, men luktade rätt mycket svett. Trodde aldrig att den spanske herren som stod i gången och pratade med sin vän aldrig skulle sluta pladdra. Vi visste inte heller riktigt när vi skulle vara framme, eftersom det är en timmes tidsskillnad mellan Vilnius och Warszawa och vi visste inte helt säkert att det var lokal tid som stod på biljetten, vilket resulterade i en ganska orolig natt. Vi ville ju inte åka vidare till Berlin. Marion sov dock ända in till stationen.

Jag blev förvånad så många gånger under denna resa. Gamla öststatsländer var i mitt huvud tidigare bara av betong, men nu för fjärde gången hade jag fel. Warszawa såg ju mer modernt ut än Stockholm för tusan. Klockan var tjugo i sex och på Starbucks tog vi en dricka. Jag hade dock ingen aning om att chokladmjölk kunde göra en så fruktansvärt kissnödig, och det var nära att vi inte hann fram till hostelet innan det hände en olycka.

Vi gick förbi slottstorget och satte oss efter lite morgongymnastik i utegymmet (för Marions del) i en park en bit därifrån. Marion sov och jag började läsa Enders spel som jag släpat med mig. Ska ju inte förneka att jag nickade till lite också.

En rödblommig hästkastanj!

En rödblommig hästkastanj!

Slottstorget.

Slottstorget.

Gissa vad det var dags för vid 12? Jajemän, en gratis guidad tur. Här i Warszawa fanns det dock flera stycken, och detta var den som koncentrerade sig runt Gamla Stan.

Smalaste fasaden i stan, alltså den i hörnet, endast ett fönster brett.

Smalaste fasaden i stan, alltså den i hörnet, endast ett fönster brett.

Gamla Stans handelsplats. Även om alla hus ser gamla ut är de från efter kriget då allt byggdes upp så som det såg ut innan staden bombades.

Gamla Stans handelsplats. Även om alla hus ser gamla ut är de från efter kriget då allt byggdes upp så som det såg ut innan staden bombades.

Marie Curies gamla hus.

Marie Curies gamla hus.

Barbican.

Barbican.

Ingången byggdes på snedden eftersom det skulle bli svårare att knuffa upp porten och rusa in i full fart. Dock är detta en nybyggnation efter andra världskriget, baserad på 1700-talsritningar av den.

Ingången byggdes på snedden eftersom det skulle bli svårare att knuffa upp porten och rusa in i full fart. Dock är detta en nybyggnation efter andra världskriget, baserad på 1700-talsritningar av den.

Högsta domstolen.

Högsta domstolen.

Monumentet till warszawaupproret 1944.

Monumentet till warszawaupproret 1944.

Efter en sen lunch gick vi till hostelet och checkade in, sov en stund och gick sen till universitetsträdgården, belägen på bibliotekstaket.

Till kvällsmat blev det traditionella dumplings/piroger och jag smakade för första gången i mitt liv en sangria. Lite för söt, tyckte jag nog.

Efter tips från vår lite för pratglada sänggranne gick vi nästa dag till kultur- och vetenskapspalatset vid tågstationen för att få de obligatoriska utsiktsbilderna.

Kultur- och vetenskapspalatset. Gud vad jag älskar mitt 24-105-objektiv. Och polfilter.

Kultur- och vetenskapspalatset. Gud vad jag älskar mitt 24-105-objektiv. Och polfilter.

Gamla Stan i bakgrunden.

Gamla Stan i bakgrunden.

Narodowy stadium.

Narodowy stadium.

Precis nedanför låg också en stor shoppinggalleria där vi gick runt en stund och åt lunch. Det är ett riktigt ilandsproblem när man är hungrig men hellre vill shoppa, men tillslut inser att man faktiskt måste ha mat och blir jättesur. 

Vi gick tillbaka till slottstorget och gick den guidade turen om judarna i Warszawa. Den var intressant, men det mesta vi tittade på var monument. Förståeligt, med tanke på att allt demolerades, men det kändes ändå lite som att något saknades. Det mest konkreta vi såg var de hus som byggts ovanpå de stenhögar som aldrig forslades bort efter att ghettot förstörts. Innan kriget bodde det ungefär 400 000 judar i stan, men idag är den siffran bara ett tusental. Tre fjärdedelar av dem dog i förintelseläger.

Ett minnesmärke över ghettot. Nere i hörnet ser man gränsen för var muren gick.

Ett minnesmärke över ghettot. Nere i hörnet ser man gränsen för var muren gick.

Hur på små kullar över alla husspillror efter demolerandet av ghettot.

Hus på små kullar över allt bråte efter demolerandet av ghettot.

Den gamla tågstationen där judarna slussades till förintelselägren.

Den gamla tågstationen där judarna slussades till förintelselägret Treblinka.

Till kvällsmat blev det bakad potatis och sen lite shopping till. Vi ville inte riktigt gå hem till den pratglada tanten i rummet, så vi gick och satte oss på en pub som precis började visa nån fotbollsmatch. Marion imponerade stort med sina fotbollskunskaper. Jag fattar fortfarande inte vad offside är, även fast jag fått det förklarat för mig flera gånger. Fick höra ett antal “kurwa!”. Det vill säga det verkade inte gå så bra för det laget de hejade på.

I halvlek bet vi ihop och gick tillbaka till hostelet, men där satt killarna i allmänrummet och tittade, så då satte vi oss där också. Stackars tant.

Morgonen efter tog vi bussen till flygplatsen och landade vid lunchtid i Skavsta. Vilken resa alltså. Ska jag sammanfatta så gillade jag Vilnius bäst. Tack till Marion för idén och för att jag fick följa med!

 

Såå, hur många Marionbilder såg ni? Om jag räknat rätt är det 18 stycken. Dock var bara 7 av dem oavsiktliga ;)

This entry was posted in Blogg, Foto, Resa, Upptäcktsfärd. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.