Vi fortsätter vår serie På äventyr med Annelie! På grund av covid så blev det ingen botanisk utflykt förra året, men i maj i år lyckades vi ta oss till Skåne. För den som är intresserad så började denna resa i tanken redan under Systematikdagarna 2018 i Lund, då de gav bort Skånes Flora gratis. I den läste jag att luddfingerört (Potentilla heptaphylla) finns i landskapet. Denna art hade jag endast sett som en liten bladrosett i Österrike förut, så jag var såklart sugen på att få se den på hemmaplan.
Lördagen den 22 maj hämtade jag upp Annelie på Alvesta tågstation. På väg ner mot Tosteberga naturreservat, där luddfingerörten rapporterats flera år, stannade vi till för att luncha vid Trollberget i Åsnens nationalpark. Det blev resans första bokskog. Vid parkeringen stod också resans första fingerört – blodrot (Potentilla erecta).
Håll musen över bilderna för att se bildtexter och klicka på dem för att se dem i större storlek.
I Tosteberga naturreservat möttes vi av ett hav av gullvivor (Primula veris), Sankt Pers nycklar (Orchis mascula), backsippor (Pulsatilla vulgaris), mandelblom (Saxifraga granulata) och massor av annat trevligt, som fingerört nr två, tre, fyra och fem: femfingerört (P. argentea), revfingerört (P. reptans), småfingerört (P. verna) och, jajamän, luddfingerört (P. heptaphylla). Det var i princip i eufori vi gick runt där, bland allt det som blommade och havsutsikten. Helt ofattbart att vi var på semester igen!
Det roliga är att jag har en nästan lika dan bild på en buskvårtbitarnymf från 2012: http://www.nannie.se/fastingarna-pa-tovetorp/. Ganska otroligt sammanträffande att det var Eurovision-final den kvällen också!
Tyvärr hann vi inte gå hela rundan i Tosteberga eftersom vi var tvungna att vara i Åhus och checka in på vårt boende klockan sex. Det var ett gulligt litet gårdshus mitt i centrum. Raskt gick vi och handlade mat, lagade halloumiburgare och sen var det Eurovision till klockan 01:00. Jag fällde en tår under Maltas framträdande för jag var så lycklig över alla blommor vi sett och att det var så fantastiskt bra låtar i årets upplaga. Hela resten av veckan skulle vi båda gå runt och ha Eurovosion-låtar i huvudet. Det blev kanske lite tjatigt, men det var i alla fall bättre än vad vi brukar nynna på (Thomas O’Malley-låten från Aristocats och Bara skinka från Lejonkungen).
Efter tips från Josefine och pappas kusin Mats så bjöd nästa dagstur på fyra olika naturreservat – Forsakar, Lyngsjön, Mosslunda och Kronoskogen. I Forsakar gick vi genom bokskog nummer två, både nere i ravinen längs Forsakarbäcken och uppe på åsarna på vardera sida om bäcken. Ravinen har bildats av vatten från smältande inlandsisar, och denna plats blev ett av flera motbevis på myten om att “Skåne är platt”.
Nästa stopp var Lyngsjön. Där möttes vi först av ett hav av majvivor (Primula farinosa), humleblomster (Geum rivale) och ängsnycklar (Dactylorhiza incarnata). När vi fortsatte runt sjön hälsades vi ovälkomna av ett par tofsvipor (finns det någon mer irriterande fågel?), och långt borta på ett par staketstolpar satt en gök och någon falk. Vi kom inte runt hela sjön på grund av elstängsel, så tofsvipans klagan på tillbakavägen var faktiskt inte vårt fel. Trevligaste fyndet på platsen var ett par grusvivor (Androsace septentrionalis). Ingen av oss hade sett något liknande förut, så vi stod och spekulerade över flera familjer i om det t.ex. kunde vara en korsblommig (bladen påminde om Draba) eller strävbladig (blomman påminde om vita förgätmigejer). Eftersom där var så få individer och dessutom så små, så gav jag upp nyckling redan innan jag börjat. Istället laddade jag upp en bild på iNaturalist, som föreslog just grusviva!
Tredje stoppet var betesmarken i Mosslunda. Vi stövlade rakt in i en ko-migration, och jag tror att de var ungefär lika rädda för oss som jag var för dem. Jag räknade dem inte, men jag har filmklipp på sammanlagt över fyra minuter där de springer från vänster till höger om oss, med ett par kor som vände om och råmade på slentrianerna att skynda på. Sist kom den stora tjuren. Han bara lunkade.
Trots att vi egentligen var jättetrötta så lovade inte vädret att vi skulle få några fler fina kvällar i Åhus. Så vi tog en promenad som blev lite längre än vi tänkt och hamnade i Kronoskogen. Där var tvära kast mellan lövskog och barrskog, och ekarna var små, smala och krumma.
På måndagen åkte vi ner till Stenshuvud nationalpark, delvis för att där skulle finnas en till fingerört jag inte sett förut. Först letade vi en stund precis söder om parkeringen, där den rapporterats flera gånger på Artportalen. Först trodde jag att jag funnit den nästan med en gång, men det visade sig vara smultron. Efter lite sökande hittade dock Annelie några blad av fingerört nummer sex – smultronfingerört (Potentilla sterilis). Sedan fortsatte vi norrut över Stenshuvud, och så ner igen för att gå längs kusten på tillbakavägen. Och vad blev det, bokskog nummer… tre?
När vi kom tillbaka till parkeringen var vi ganska soltrötta. På vägen tillbaka till Åhus stannade vi i Kivik och åt en välbehövlig glass medan vi tittade på en liten rödstjärt som letade mat vid stranden. Och jag hann precis köpa en flaska äppelmust innan butiken stängde.
Nästan hela tisdagen regnade det. På vår väg från boendet i Åhus till Klippan så stannade vi till vid Åraslövs mosse och Allarps bjär.
På onsdagen åkte vi till Söderåsens nationalpark. Där började vi på den orange leden (i bokskog nummer fem) upp på Kopparhatten (200 m ö h), för att sedan gå ner i ravinen till Skärån, och så upp igen på södra sidan om ån via den blå leden (karta). Som avslutning gick vi sedan en bit på den blåa leden längs med Skärån nere i ravinen, och tillbaka på södra sidan via en omärkt stig.
Sista dagen i Skåne tillbringade vi på Kullaberg. Där är brant och det finns till exempel ett antal grottor att besöka. Vi började turen längst ut vid fyren, där det växte bland annat trift (Armeria maritima), vårförgätmigej (Myosotis stricta), backglim (Silene nutans) och fältmalört (Artemisia campestris). Sedan fortsatte vi ner till Lahibiagrottan, men där gick inte att sitta och luncha på grund av alla flugor. Efter lunch (på en högre höjd) körde vi bort till Josefinelust (bokskog nummer sex!), och sist klättrade vi ner till Lars Vilks konstverk Nimis.
Så var det fredag och dags för Annelie att åka tillbaka till Stockholm. På väg till Alvesta stannade vi till vid Möckeln norr om Älmhult och besökte Taxås och Höö naturreservat. Att vi sprang på en liten safsa (Osmunda regalis) i Taxås var nog dagens bästa i växtväg. I djurväg träffade vi ett väldigt piggt litet lamm och dess flock. När vi gick förbi hoppade det genom elstängslet och vägrade gå in igen. Det slutade med att vi fick ta i med alla våra krafter och putta tillbaka det till rätt sida. Sen fick vi nästan springa därifrån eftersom de fortsatte att följa efter oss.
På parkeringen till tågstationen i Alvesta lyckades jag som avslutning på resan att få in ett sverigekryss på turkduva, minsann. Förutom alla växter hade vi denna resa fått in många fler fåglar och ryggradslösa djur än vi brukar till artlistan. Det blir väl så när man inte behöver tillbringa lika mycket tid till att ta reda på vad det är för växt man står och tittar på, längre. Vi har ju sett en hel del nu genom åren! Största uppenbarelsen var att Skåne inte bara är platt (vilket är det landskap man ser om man kör E4an). Och jag rekommenderar varmt ett besök till vårt lands sydligaste landskap!
