I november förra året var mamma, mormor, morfar och jag i Hörnebo skiffergruva. Vilken fantastisk plats, tyckte vi alla, så nu var det dags för ett återbesök. Var knappt att jag kunde hålla ögonen på vägen, dock, det var så mycket intressant i vägrenarna. Här har jag gått och trott att Småland är artfattigt för att jag aldrig sett de arter jag lärt mig uppe i Stockholm, men så visar det sig helt enkelt vara så att jag inte lagt märke till dem innan eftersom jag inte vetat om deras existens. Man kan ju lugnt säga att min utbildning har öppnat mina ögon. Kruståteln (Deschampsia flexuosa) var klart talrikast, men vi körde också förbi mycket åkervädd (Knautia arvensis), stor blåklocka (Campanula percisifolia) och bergsyra (Rumex acetocella). Fika var naturligtvis det första vi gjorde, mormorbullar tackar man inte nej till.
Så himla passande att jag hade köpt mig ett vidvinkelsobjektiv denna gång, nu fick jag ju med hela schaktet i en bild. Jag märkte att jag riktat in mig på rätt gren i biologin när det var mer bråttom att fota svartbräkentuvorna än att ta fram kikaren för att se vilken rovfågel det var som lät ovanför mig. Men seriöst. Åk hit. Sök på Google Maps så hittar ni vägbeskrivning.
Vad fint Nannie!
Och himla bra för mig att få träna lite på latinska namnen ;) hehe