Öst till väst till öst till väst till öst

Så har det hunnit bli oktober och det gröna börjar bytas ut mot det gula. Men på bloggen är vi fortfarande kvar i juli.

Efter den spontana resan från Finse till Geilo reste jag med mamma och pappa tillbaka till Bergen. När vi körde mitt flyttlass åkte vi över Hemsedal, det vill säga norr om Geilo. Nu blev det istället en tur över Hardangervidda och kryss på strandloka (Ligusticum scoticum) vid Eidfjord. Vi kom fram på eftermiddagen och efter en välbehövlig tupplur (särskilt för pappa som kört) gick vi en runda längs Løvstien där jag hittade den blåaste blåtåtel jag någonsin sett.

Man kan ju ana hur mycket snö det kommer på vintern när vägmarkeringarna är tre meter höga.

Strandloka (Ligusticum scoticum).

Blåtåtel (Molinia caerulea).

Jag klagar ofta för mina föräldrar över hur mycket det regnar i Bergen, men de säger att de inte tror på mig. De två gånger de har varit och hälsat på har det nu varit strålande sol. Och tur är väl det, för det hade inte varit roligt att bära möbler i ösregn eller, som nu, åka på fjordkryssning och inte få se fjällen i all sin prakt. Vi åkte med Norled från Bergen till Flåm, långt in i Sognefjorden (världens näst längsta fjord), och tillbaka. Många var de gånger jag tänkte “vilken fantastisk vildmark”, bara för att i nästa sekund få syn på ett hus.

Hejdå Bryggen!

Där kan man tydligen bo.

Framme i Flåm.

Ett gäng sandbadande, nyutflugna gråsparvar.

Och så tillbaka mot Bergen.

Nästa dag tillbringade vi inne i Bergen centrum och tog bland annat den obligatoriska turen upp på Fløyen och hälsade på getterna. Nästa dag började vi färden mot Växjö, men denna gång via en tredje väg – över Odda. Nu var det min tur att köra, och det var både superkul och supernervöst. Vägen längs Hardangerfjorden till Odda var ju inte den bredaste om man säger så, men bilen klarade sig utan några skråmor. En bit efter Odda kom en skarp sväng till vänster, och där växte det plötsligt ett gäng fjällbrudar (Saxifraga cotyledon)! Oj vad jag önskat att få se dem. Nästa gång vill jag dock inte se dem i 70 km/h, så att jag kan ta en bild också. Snart kom vi upp på Hardangervidda igen, och på en rastplats mötte vi en gammal klasskompis till mig. Vad är oddsen för det? Det var roligt.

Hardangerfjorden.

Gamla vägen. Till vänster utanför bild gick den nya vägen genom en tunnel.

Hardangervidda.

Hönsbär (Cornus suecica).

Vi övernattade i Kongsberg, sydväst om Oslo, och fortsatte sedan mot Växjö. Sträckan efter Oslo är inte särskilt intressant om man jämför med vad man får se mellan Bergen och Oslo. Efter Borås fick jag akut botaniseringslust, så vi stannade till vid Kroksjön utanför Tranemo. Det visade sig vara ett bra beslut, för där kunde jag kryssa åkerbinda (Fallopia convolvolus). Så kom vi tillslut fram till Växjö och jag fick klappa både på lillebror och på Farin.

Posted in Foto, Natur, Resa, Upptäcktsfärd | Leave a comment

Finse

Drygt en vecka efter att vi kom hem från Österrike tog jag tåget till Finse för att läsa en kurs. Finse är en liten ort på högplatån Hardangervidda, dit man bara kan komma med tåg (eller cykel eller till fots). Det är den högst belägna stationen på Bergensbanan, 1222,2 möh, så här kan man uppleva fjällflora trots att det inte ligger längre från ekvatorn än Gävle.

När vi vaknade på måndagen var det sol, snö och isblåst, men på onsdagen var det bara sol. Då tog vi en tur till glaciären, fast för min del så nåddes målet aldrig. Tempot var så högt att stannade jag för att ta en bild hamnade jag sist i gruppen och det var ingen som tog sig tid att titta på växterna på vägen. Nej, det är inte så jag upplever naturen. Så jag vände för att gå tillbaka i min egen takt och hittade massor av fint jag missat.

Hodor!

Fjällnejlika (Silene suecica).

Fjällnejlika (Silene suecica).

Snöisblåst.

Snöisblåst.

Polarull (Eriophorum scheuchzeri).

Dvärgvide (Salix herbacea).

Fjällvårbrodd (Anthoxanthum odoratum ssp. alpinum).

En klippskreva dekorerad med dvärgvide.

Hjortron (Rubus chamaemorus).

Rosenrot (Rhodiola rosea).

En imponerande tuva.

Åkerfräken (Equisetum arvense).

Dvärgfingerört (Sibbaldia procumbens).

Stjärnbräcka (Micranthes stellaris).

En till klippskreva dekorerad med dvärgvide.

Rödbena.

Eftersom tåget jag skulle ta tillbaka till Bergen på fredagen bestämt sig för att riva ned en ledning i Hønefoss bad NSB oss att ta nästa tåg till Bergen. Klockan fyra på morgonen. Efter ett snabbt beslut tog jag istället tåget mot Oslo klockan två till Geilo, för där väntade mamma och pappa som var på väg till Bergen. Så det var ju egentligen bara bra det som skedde, jag fick träffa mamma och pappa tolv timmar tidigare än planerat och jag fick åka på en fantastiskt vacker väg jag aldrig åkt på förut. Men mer om det senare!

Posted in Foto, Natur, Resa, Upptäcktsfärd | 1 Comment

Fingerörtsjakt i Österrike

Ända sedan jag började min doktorandtjänst i september förra året har det varit bestämt att jag och min handledare Torsten i sommar skulle åka till Österrike och samla fingerörter till mitt projekt (och parksmultron till hans). Nu, en månad efter att vi kom hem, känns det nästan overkligt att något man pratat om i hela nio månader faktiskt skett. Det gick ju så fort. Eller, egentligen inte, för jag har en stark längtan tillbaka. Och var skulle jag fått den ifrån om jag inte varit där? Sen har jag ju ett antal hundra bilder som bevis.

Det började med en låg grad av dramatik måndagen den 3 juli. Flyget från Bergen var aningen försenat och vi hade inte lång tid på oss till nästa flyg i Oslo. Turligt nog låg gaterna hyfsat nära varandra och vi landade i Wien på utsatt tid. När vi gick mot biluthyrningen tänkte jag att snart går vi här igen, tio dagar kan tyckas som en lång tid men helt plötsligt är det över. Jag måste se till att njuta.

När vi lagt till GPS, försäkring och mig som extra förare, blev priset mer än dubbelt så mycket som det stod på hemsidan då vi bokade bilen. Men vad göra? Vi fick en vit Nissan av en modell jag glömde anteckna, med ett inbyggt navigationssystem som under resan kom att refereras till som “Hon”. Från flygplatsen körde vi (dvs Torsten) sydväst till Gumpoldskirchen, där vi skulle bo hos Torstens tidigare kollega Jürg och hans familj. I vägrenarna växte mycket intressant, men det är ju direkt olagligt att stanna på motorväg. Synd på de snygga tistlarna. Det var varmt, så mot kvällningen gick vi en liten runda i byn och tittade på vinodlingarna. Eller rättare sagt det mer intressanta “ogräset” runt dem. Den promenaden inbringade också resans första kollekt, ett par mycket ståtliga exemplar av styv fingerört (Potentilla recta).

Passageraren framför mig hade ögon i nacken.

Passageraren framför mig hade ögon i nacken.

Gumpoldkirchen.

Gumpoldskirchen.

Rådhuset.

Rådhuset.

Katolska kyrkan.

Katolska kyrkan.

Kardvädd (Dipsacus fullonum).

Kardvädd (Dipsacus fullonum).

Tisdagen spenderade vi på herbariet på naturhistoriska muséet inne i Wien. Lådorna stod staplade högt ovanpå de redan höga skåpen, och det mesta materialet var väldigt gammalt. Jag antecknade i alla fall de fyndlokaler till dem som var yngre än 20 år, men jag hade ju ingen aning om de fanns kvar eller om det till exempel byggts hus ovanpå de små guldklimparna. Sa jag att det var varmt? Mannen som visade oss runt, kom jag på efter ett tag, var den person som samlat in de växter som jag suttit och monterat i Bergen i vår.

På kvällen gick vi till en Heuriger och provade ett par av årets viner, samt åt mycket god mat. Dörren till vänster i bild på Gumpoldskirchens huvudgata ovan tillhör en Heuriger, och kvisten indikerar att de har öppet för säsongen. Vad som var så tufft, var att mot gatorna låg husen väldigt tätt och inte mycket grönska syntes. Men så gick man in och helt plötsligt befann man sig på en öppen, lummig bakgård med mycket natur att njuta av.

Fick ta till panoramafunktionen på telefonen för att få med alla lådor på muséet.

Fick ta till panoramafunktionen på telefonen för att få med alla lådor på muséet.

Bakgården till en Heuriger.

Bakgården till en Heuriger.

Så börjades det - gråpapper på tork.

Så börjades det – gråpapper på tork.

På onsdagen gick jag även igenom materialet på det ganska mycket mindre herbariet på botaniska institutionen på universitetet. Det visade sig dock kunna bidra med koordinater för ett par arter, varav i alla fall en gav utdelning senare. Fann en anteckning på en av mapparna till Potentilla brauneana från självaste Theodor Wolf, han som författat den rikligt citerade monografin över Potentilla från 1908. Vi fick också kartor och listor på fyndlokaler av en mycket kunnig man vid namn Harald Niklfeld. Han verkade känna hela landet lika väl som sin egen bakficka. På eftermiddagen tog Torsten och jag en promenad i botaniska trädgården som låg precis utanför byggnaden. Förutom de många planterade fingerörterna (bra övning), fick jag se skensmultron (Potentilla indica) under buskarna. Det var också fullt av eldlöss i olika åldersstadier!

Anteckning från Theodor Wolf. De ark han skrivit "Richtig" på syftar till att det är rätt art, snarare än rätt gällande namn.

Anteckning från Theodor Wolf. De ark han skrivit “Richtig” på syftar till att det är rätt art, oavsett om de stod under rätt gällande namn eller inte.

Skensmultron (Potentilla indica).

Skensmultron (Potentilla indica).

Kermesbär (Phytolacca).

Kermesbär (Phytolacca). Snygg blomställning!

Schloss Belvedere.

Schloss Belvedere.

Eldlöss (Pyrrhocoris apterus).

Eldlöss (Pyrrhocoris apterus).

Några minuter efter jag fotat eldlössen, och Torsten var upptagen med att fota revfingerörten i gräsmattan, fann jag mig plötsligt på alla fyra på grusvägen. Scenariot efter detta såg ut ungefär såhär:

Shit, är kameran ok? Ja det är den.
Tittar på händerna. Ingen fara.
Tittar ner på byxorna.
Åh nej! En stor reva i mina favoritbyxor, och dessutom de enda som inte är fältbyxor av dem jag har med mig.
Ropar “Torsten vi måste gå och shoppaaaa!”
Tittar ner på byxorna igen. Åh nej, blod.
Vänta nu, vad är det där vita?
En stor hudflik!

Redan där insåg jag väl att den inte skulle gå att lägga tillbaka. Torsten uppmärksammade tillslut vad som hänt och vi gick i rask takt tillbaka till Jürgs kontor. Jag gick till toaletten, som bestod av ett handfat och tre båstoaletter, för att tvätta av mig. Hoppades på att ingen skulle komma, drog av ena byxbenet, slängde upp benet i handfatet och spolade och spolade. Hur jag kunde hålla mig vid mina sinnes fulla bruk vet jag inte riktigt, men det faktum att min sårspecialist till mamma befann sig sisådär 1350 km bort och att jag konstaterade att jag ju faktiskt är en vuxen människa, fick väl att skärpa till mig. Drog på mig byxorna igen och gick tillbaka till Jürgs kontor där jag la mig på soffan. Jürg hade tagit en vända till första-hjälpenskåpet och Torsten hällde alkohol på såret så att det sved så in i. Snipp snipp hörde jag då och förstod att nu var hudfliken borta. När plåstret var på låg jag kvar en stund tills jag kände att färgen i ansiktet börjat återvända. Sen gick vi till tågstationen för att åka tillbaka till Gumpoldskirchen. Jag var rätt arg på mig själv som orsakat detta besvär för oss alla. Men härmed kan jag varmt rekommendera att skaffa sig en handledare, om man gått i de tankarna. Förutom att vara värdefulla uppslagsböcker, kan de alltså även agera såromläggare.

Det kanske är bäst att nämna med en gång dock, att det var inte så illa som jag kanske får det att låta. Värre olyckor har ju definitivt hänt, men på ett personligt plan var det ganska dramatiskt. Det är snart sex veckor sedan, och det är faktiskt först nu som jag har alla tre hudlager tillbaka. Så, sorry om ni vid det här laget har tappat matlusten, men jag tycker hela händelsen har blivit en rolig historia! Skälet till att jag trillade var nog att de hyfsat stora stenarna på grusvägen, som sluttade lite in mot mitten, kom i rullning. Att ha platta Converse på sig visade sig alltså inte vara det bästa skovalet den dagen.

Väntar på tåget med skadat knä i Wien.

Väntar på tåget med skadat knä i Wien.

Så länge jag inte tänkte på den där hudfliken mådde jag ganska bra. Jag lyckades byta plåster själv resten av resan och tack vare Ipren var smärtan aldrig riktigt påträngande. Det som var jobbigt var att det blev stelt och knäet svårt att böja, och jag fick tänka mig för noga vilket ben jag satte först när jag gick upp och ner i trappor. Eller berg. Tur var väl ändå att torsdagen, när vi äntligen gav oss iväg för att leta fingerörter på riktigt, blev en mjukstart utan några alper att bestiga. Vi höll oss i låglandet, först i området runt Gumpoldskirchen, sen vidare västerut till Semmering och så Ramsau am Dachstein i Steiermark. Förutom att den där koordinaten på universitetsherbariet ledde oss rätt till en Potentilla heptaphylla, såg vi såklart mycket annat skoj.

Sommarfläder (Sambucus ebulus).

Sommarfläder (Sambucus ebulus).

Fältmartorn (Eryngium campestris).

Fältmartorn (Eryngium campestris).

Allmän praktbagge (Buprestris rustica).

Allmän praktbagge (Buprestris rustica).

Säfferot (Seseli libanotis).

Säfferot (Seseli libanotis).

En liten vitfjäril (rätta mig om jag har fel) på min vattenflaska.

Schackbräde (Melanargia galathea) på min vattenflaska.

Brunnäva (Geum phaeum).

Brunnäva (Geum phaeum).

Bilen parkerad framför Pensionat Alpenhof i Ramsau, där vi sov de två kommande nätterna.

Bilen parkerad framför Pensionat Alpenhof i Ramsau, där vi sov de två kommande nätterna.

Feistererhof, med en restaurang som bara serverade ekologisk mat.

Feistererhof, med en restaurang som bara serverade ekologisk mat. God var den, såklart.

På fredagen tog vi oss an stigen som gick upp till Guttenberghaus. Vid starten, strax ovanför Feistererhof, stod det att det skulle ta 2 timmar och 45 minuter att gå upp. Jo tjena. Här kommer en botaniker med både kamera och skadat knä. Förutom de små farthindren sa mina lungor ifrån efter bara första backen. Trodde ett tag att jag aldrig skulle klara mig till toppen, men efter några hundra meter gick det bättre.Först gick vi genom ett skogsparti med bland annat många lärkar, men ganska snart försvann de höga träden och de fantastiska fjällörterna tog vid. Så mycket nytt och spännande! Man fick dock akta sig för alla lösa stenar på stigen, en vandringsstav hade varit bra att ha. Torsten var tvungen att gå framför mig, eftersom osten vi köpt till våra matsäcksmackor stank så mycket. Den där doften trängde sig alltså ut både genom plastpåsen och ryggsäcken. Smaken var helt ok, men doften satt kvar i näsan även när de var uppätna.

Röd skogslilja (Cephalanthera rubra). Ett kärt minne från Tullgarn och floristikkursen på Stockholms universitet.

Röd skogslilja (Cephalanthera rubra). Ett kärt minne från Tullgarn och floristikkursen på Stockholms universitet.

Kalkbräken (Gymnocarpium robertianum).

Kalkbräken (Gymnocarpium robertianum). Doftar apelsin.

Darrgräs (Briza media). Världens finaste blomma.

Darrgräs (Briza media). Världens finaste blomma.

Taggbräken (Polystichum lonchitis). Och ett julrosblad i bakgrunden!

Taggbräken (Polystichum lonchitis). Och ett julrosblad i bakgrunden!

Den mycket söta alptisteln (direkt översatt från tyska, Carduus defloratus).

Den mycket söta tisteln Carduus defloratus.

En kopparödla bland timjan.

En kopparödla (Anguis fragilis) bland timjan (Thymus).

Lärkar (Larix decidua).

Lärkar (Larix decidua).

Rhododendron hirsutum.

Rhododendron hirsutum.

Om du någon gång, som jag, haft svårt att veta om man tittar på en stor vanlig brunört (Prunella vulgaris) eller en praktbrunört (Prunella grandiflora), har ni här den avgörande karaktären. Hos vanlig brunört sitter blomställningen direkt på översta bladparet, medan hos praktbrunörten sitter blomställningen en bit från det närmaste bladparet.

Om du någon gång, som jag, haft svårt att veta om man tittar på ett stort exemplar av vanlig brunört (Prunella vulgaris) eller en praktbrunört (Prunella grandiflora), har ni här den avgörande karaktären. Hos vanlig brunört sitter blomställningen direkt på översta bladparet, medan hos praktbrunörten sitter blomställningen en bit ifrån.

Grönkulla (Coeloglossum viride).

Grönkulla (Coeloglossum viride).

En rapunkel, min gissning är Phyteuma globularifolia. Ett släkte jag hade hoppats på att få se!

En rapunkel, min gissning är Phyteuma orbiculare. Ett släkte jag hade hoppats på att få se!

Mer taggbräken!

Mer taggbräken!

En liten Heliosperma.

En liten Heliosperma.

Dagens första fingerört, Potentilla clusiana. Så himla fin.

Dagens första fingerört, Potentilla clusiana. Så himla fin.

En randig skulderbock (Oxymirus cursor) undrade vad vi höll på med.

En randig skulderbock (Oxymirus cursor) undrade vad vi höll på med.

Fullt av Rhododendron hirsutum.

Fullt av Rhododendron hirsutum.

En blåklocka (Campanula pulla) med fjällkåpa (Alchemilla alpina), käringtand (Lotus corniculatus), solvända (Helianthemum nummularium) och en måra (Galium).

En blåklocka (Campanula pulla) med fjällkåpa (Alchemilla alpina), käringtand (Lotus corniculatus), solvända (Helianthemum nummularium) och en måra (Galium).

Sicksackstig.

Sicksackstig.

Geum montanum, en släkting till humleblomster och nejlikrot.

Geum montanum, en släkting till humleblomster och nejlikrot.

En till fingerört, Potentilla aurea.

En till fingerört, Potentilla aurea.

Fjällsippa (Dryas octopetala).

Fjällsippa (Dryas octopetala).

Efter fem timmar, det vill säga två timmar och en kvart längre än vad det stod att det skulle ta att gå upp, kom vi fram till Guttenberghaus. Jösses vad det blåste!

Efter fem timmar, det vill säga två timmar och en kvart längre än vad det stod att det skulle ta att gå upp, kom vi fram till Guttenberghaus. Jösses vad det blåste!

Stigen fortsätter där borta på gruset.

Stigen fortsätter där borta på gruset.

Den tredje fingerörten, Potentilla brauneana. Den var inte många centimeter hög.

En tredje fingerört, Potentilla brauneana. Den var inte många centimeter hög.

Får med utsikt.

Får får utsikt.

Vitpyrola (Pyrola rotundifolia).

Vitpyrola (Pyrola rotundifolia).

Tillbaka i skogspartiet stannade vi till vid restaurangen som låg där i backen. En halvliter flädersaft serverat i ett ölkrus var precis vad jag behövde. Efter en välbehövlig dusch (nämnde jag att det var varmt?) gick vi till Feistererhof igen för en bit mat. Ett ordentligt åskväder drog förbi, men vi blev belönade med en dubbel regnbåge. Tur att vi inte var kvar på berget!

Efter lite dividerande bestämde vi oss för att nästa dag åka västerut till ett ställe i Salzburg som hette Eisriesenwelt, för att leta efter Potentilla grandiflora. En alltför osäker stig satte dock stopp för det, men vi hittade istället en annan, Potentilla caulescens. Eisriesenwelt är en grotta full av is och en mycket populär turistattraktion. Vi åkte linbanan upp, genom molnen, gick bort till grottmynningen, och sedan gick vi ner. Det var mycket rullande stenar och jag kan ju inte förneka att jag var lite rädd för att trilla igen. En vandringsstav hade varit bra att ha här också. Men det var häftig utsikt.

Potentilla caulescens.

Potentilla caulescens.

Hit men inte längre.

Hit men inte längre.

Mer Potentilla clusiana.

Mer Potentilla clusiana.

Alpaster (Aster alpinus).

Alpaster (Aster alpinus).

Egentligen skulle man haft klätterutrustning.

Egentligen skulle man haft klätterutrustning.

Korp med utsikt.

Korp med utsikt.

Ner igen genom molnen.

Ner igen genom molnen.

Teucrium montanum.

Teucrium montanum. Ser ut som små änglar.

Det började regna rätt ordentligt på vägen ner. Visst var det skönt att slippa svettas som en gris, men att bli genomblöt på annat sätt var inte riktigt min önskan heller. När vi kom tillbaka till bilen styrde vi kosan söderut till Kaprun, med planen att försöka hitta den högalpina Potentilla frigida på Kitzsteinhorn. Vi tog in på ett trevligt ställe som hette Falkenstein och gick sen in till stan för att äta en bit mat. Och vilken bit det var! Ofantligt god spenatknödel. Förutom all mat som vi fick hos Jürg, var det här det godaste på resan. I Kaprun låg Inter Sportbutikerna ungefär lika tätt som H&M ligger på Drottninggatan i Stockholm. Många sålde stavar, men bara i par, och jag behövde ju bara en. Jag var inte redo att spendera dubbelt så många hundralappar som jag egentligen behövde.

Ett extra söta hus i Kaprun.

Ett extra sött hus i Kaprun.

Inter Sportbutikerna låg tätt.

Inter Sportbutikerna låg tätt.

Hotellavgiften sved lite i forskningspengapungen, men man fick också ett så kallat sommarkort, som visade sig ge gratis tillgång till de två nedre liftarna upp på Kitzsteinhorn. Den tredje, som alla skidåkare fortsatte med, hade vi ju ändå ingen nytta av eftersom det vi letade efter inte fanns på snö. Det var ett häftigt ställe. Här var jag dock också ganska rädd, det var brant, fuktigt från snölegorna och många lösa stenar. Skulle köpt de där stavarna i alla fall. Men, igen, mycket vackert och många fina växter att se. Tyvärr ingen Potentilla frigida, men fler aurea och brauneana!

2450 möh.

2450 möh.

Primula minima, en släkting till gullviva.

Primula minima, en släkting till gullviva.

Ranunculus alpestris, en släkting till smörblomma.

Ranunculus alpestris, en släkting till smörblomma.

Potentilla brauneana. Hur söt var inte den här då?

Potentilla brauneana. Hur söt var inte den här då?

Saxifraga bryoides, en släkting till mandelblom.

Saxifraga bryoides, en släkting till mandelblom.

En blek tuva fjällglim (Silene acaulis).

En blek tuva fjällglim (Silene acaulis).

En till rapunkel, troligtvis Phyteuma globulariifolium.

En till rapunkel, gissningsvis Phyteuma globulariifolium.

Ibland lurades solvändorna. Inte ens ett tränat öga har lätt att skilja på dem och fingerörter på håll.

Ibland lurades solvändorna. Inte ens ett tränat öga har lätt att skilja på dem och fingerörter på håll.

Hur många fjällripor kan ni se?

Hur många fjällripor kan ni se?

Om ni inte hittade dem alla kan vi väl säga att evolutionen "gjort sitt jobb".

Om ni inte hittade dem alla kan vi väl säga att evolutionen “gjort sitt jobb”.

Snälla får.

Snälla får.

Sommarskidåkare.

Sommarskidåkare.

Hmm, jag undrar vad denna Geum kan ha för artepitet. reptans (rotslående), var det ja. Såklart.

Hmm, jag undrar vad denna Geum kan ha för artepitet. reptans (rotslående), var det ja. Såklart.

Purpurbräcka (Saxifraga oppositifolia).

Purpurbräcka (Saxifraga oppositifolia).

Isranunkel (Ranunculus glacialis).

Isranunkel (Ranunculus glacialis).

Kaprun och Zell am See.

Kaprun och Zell am See.

Dvärgalpklocka (Soldanella pusilla). Också ett släkte jag hoppats få se! Visst är den söt (även om den är rosa)?

Dvärgalpklocka (Soldanella pusilla). Också ett släkte jag hoppats på att få se! Visst är den söt (även om den är rosa)?

Hitta Torsten.

Hitta Torsten 1.

Alpsporre (Linaria alpina).

Alpsporre (Linaria alpina).

Saxifraga biflora ssp. biflora.

Saxifraga biflora ssp. biflora.

Vid Alpincenter stod en joddlande orkester som roat oss under lunchpausen.

Vid Alpincenter stod den joddlande orkestern som kunnat roa oss under lunchpausen långt upp i backen.

Vi åkte ner ett snäpp till 1976 möh.

Vi åkte ner ett snäpp till 1976 möh.

Stormhattsranunkel (Ranunculus aconitifolius).

Stormhattsranunkel (Ranunculus aconitifolius).

Humleklöver (Trifolium badium).

Humleklöver (Trifolium badium).

Vityxne (Pseudorchis albida).

Vityxne (Pseudorchis albida).

Juncus jacquinii, en tågväxt. Resans coolaste strå.

Juncus jacquinii, en tågväxt. Resans coolaste strå. Kolla in de skruvade märkesflikarna!

Fruktställningen till en Geum reptans.

Fruktställningen till en Geum montanum.

Potentilla aurea.

Potentilla aurea.

Hitta Torsten 2.

Hitta Torsten 2.

En liten blåvinge (Lycaenidae).

En liten blåvinge (Lycaenidae).

Ett annat coolt strå, stagg (Nardus stricta).

Ett annat coolt strå, stagg (Nardus stricta).

Från liften ner till markstationen fick vi se ett murmeldjur! Det fastnade tyvärr inte på bild.

Från liften på väg ner till markstationen fick vi se ett murmeldjur! Det fastnade tyvärr inte på bild.

På vägen tillbaka till Kaprun stannade vi till för att Torsten ville titta efter parksmultron. Jag vågade inte gå förbi bommen som var där, så jag stod och beundrade de fantastiska kåltistlarna under tiden istället.

Kåltistel (Cirsum oleraceum).

Kåltistel (Cirsum oleraceum).

När jag kom ut ur duschen slutade det liksom inte att låta vatten. Ett riktigt åskoväder hade dragit in, och igen var jag glad att vi inte var kvar där uppe. Så istället för ett återbesök hos spenatknödeln, blev det middag på hotellet.

Det uppstoppade murmeldjuret på hotellet var lättare att fota.

Det uppstoppade murmeldjuret på hotellet var lättare att fota.

Sista dagen i fält, och sista chansen att hitta Potentilla frigida, åkte vi till Heiligenblut i Kärnten via en ganska spektakulär väg som hette Großglockner Hochalpenstraße. Den bestod av ett antal hårnålskurvor, där varje hade ett eget nummer och info om på vilken höjd över havet man befann sig. Från Heiligenblut åkte vi linbanan upp till Schareck på 2600 möh. Om man lite haft känslan av att gå bland molnen vid Eisriesenwelt, var det inget emot vad vi fick uppleva här. Alldeles tjockt var det, och jag upptäckte att vi inte kunde gå särskilt långt ifrån varandra innan man inte längre kunde se den andre. Vi hittade ingen frigida här heller, däremot fanns det mycket vårfingerört (Potentilla crantzii) och mer aurea.

Großglockner Hochalpenstraße.

Großglockner Hochalpenstraße.

Heiligenblut.

Heiligenblut.

In i molnen, upp till Schareck.

In i molnen, upp till Schareck.

Jomen det var ju en fin utsikt.

Jomen det var ju en fin utsikt.

Vårfingerört (Potentilla crantzii).

Vårfingerört (Potentilla crantzii).

Potentilla aurea.

Potentilla aurea.

Potentilla aurea.

Potentilla aurea.

En bastardsvärmare, troligen fjällbastardsvärmare (Zygaena exulans).

En spira, Pedicularis rostratocapitata gissar jag på.

En spira, Pedicularis rostratocapitata gissar jag på.

Potentilla aurea till vänster, crantzii till höger. Pedagogiskt!

Potentilla aurea till vänster, crantzii till höger. Pedagogiskt!

Mutellina adonidifolia.

Mutellina adonidifolia.

Alptistel (Cirsium spinosissimum). Så tuff!

Alptistel (Cirsium spinosissimum). Så tuff!

Vi åkte ner igen, såg ett murmeldjur till, körde tillbaka längs Großglockner Hochalpenstraße, och kom på kvällen fram till Gumpoldskirchen där Jürg bjöd på hemlagad pizza.

Nu var det bara en art kvar att hitta, kvarnfingerört (Potentilla supina). Påföljande dag tog vi en tur till olika lokaler runt Gumpoldskirchen där den rapporterats tidigare år, men inte förrän på sista stället fann vi den. Den växte i kanten av ett rapsfält, omringat av brännässlor och snärjmåror vars frön jag fick håret fullt av när jag böjde mig in för att leta. Ett exempel på en sån där dag då plötsligt alla besvär inte längre kan påverka en, eftersom man fick se något som vägde upp alla tyngder man hade på hjärtat just då.

Stor kardborre (Arctium lappa).

Stor kardborre (Arctium lappa).

Getingspindel (Argiope bruennichi).

Getingspindel (Argiope bruennichi).

Ulltistel (Onopordum acanthium).

Ulltistel (Onopordum acanthium).

En björnspinnare, Syntomis phegea (men rätta mig om jag har fel) på en dunört.

En björnspinnare, Syntomis phegea (rätta mig om jag har fel) på en dunört.

Silverstreckad pärlemorfjäril (Argynnis paphia).

Silverstreckad pärlemorfjäril (Argynnis paphia).

Snärjmåra (Galium aparine) i rapsfältet.

Snärjmåra (Galium aparine) i rapsfältet.

Där var den, kvarnfingerörten (Potentilla supina)!

Där var den, kvarnfingerörten (Potentilla supina)!

Ja jösses vilken resa. Även om det varit helt fantastiskt började jag bli rätt hemfärdig, att leva ur en resväska är inte jättesmidigt och jag längtade efter min egen säng. Sista dagen åkte vi in med Jürg till Wien igen och gav botaniska trädgården en chans till. Denna gång höll jag mig på båda benen. Efter en lunch med riktig wienerschnitzel åkte vi i extremt god tid in till flygplatsen för att slippa betala för bilen en extra dag. Eftersom vi hade business classbiljetter (det får man tydligen automatiskt när man bokar via universitetets resebyrå) kunde vi bekvämt sitta i loungen och ta del av diverse snacks och lättare mat. Dock ville det sig inte bättre än att flyget blev nästan en och en halv timme försenat, och vi missade vår anslutning i Köpenhamn. Resebyrån bokade om oss på nästa flyg till Bergen, som dock var klockan åtta nästa morgon, så det blev en dyr, kort natt med en aningen stressig sömn på Clarion vid Kastrup. Önska mig lycka till i kampen mot Austrian Airlines att få ersättning för det.

Salm Bräu.

Salm Bräu.

Äkta wienerschnitzel.

Äkta wienerschnitzel.

Hejdå Österrike!

Hejdå Österrike!

God morgon Kastrup!

God morgon Kastrup!

Så, knappt tio timmar efter att vi egentligen skulle varit tillbaka, var vi hemma i Bergen. Det var skönt att komma hem. Ett par dagar senare drabbades jag dock av något jag inte finner något bättre ord för än resedepression. En ofantligt stark längtan av att åka tillbaka. Och som sagt, den har inte helt släppt.

Mina souvenirer: salamisticks, ett klistermärke från Großglockner Hochalpenstraße, te av alpörter och en flora.

Mina souvenirer: salamisticks, ett klistermärke från Großglockner Hochalpenstraße, te av alpörter och en flora. Och så det kommande ärret på knäet såklart.

“Vad du får uppleva mycket” brukar mormor säga. Jag det får jag. Och det är jag så fruktansvärt glad och tacksam för.

Posted in Foto, Jobb, Natur, Resa, Upptäcktsfärd | Leave a comment

Vestlandsk skärgård

I juni slogs det rekord i Bergen. I antal regndagar i sträck i juni. Efter två inställda insamlingsturer (på grund av regn, alltså) kom vi äntligen iväg i slutet av månaden till öarna Stord och Bømlo söder om stan. Den stora uppgiften var att hitta ljungvicker, eller vestlandsvikke som den heter på norska. Förutom att jag fick en massa norgekryss, fick jag se flera arter jag aldrig sett förut. Vi började vid Ådlandsvatnet på södra Stord och rörde oss över Spyssøya och sen till Bømlo där vi sov över i en stuga på norra delen. På Spyssøya, visade det sig sedan, gjorde jag det första fyndet av råttsvingel (Vulpia myurus) i Hordaland. Trevligt att man kan bidra till dokumenterandet av den norska floran också.

Första kollekten, lundbräken (Dryopteris dilatata).

Första kollekten, lundbräken (Dryopteris dilatata).

Grönvit nattviol (Platanthera chlorantha).

Grönvit nattviol (Platanthera chlorantha).

Bortsståg (Juncus squarrosus).

Borstståg (Juncus squarrosus).

Trift (Armeria maritima).

Trift (Armeria maritima).

Knöltång (Ascophyllum nodosum) och blåstång (Fucus vesiculosus).

Knöltång (Ascophyllum nodosum) och blåstång (Fucus vesiculosus).

Mitt första glansbräken (Asplenium adiantum-nigrum).

Mitt första glansbräken (Asplenium adiantum-nigrum).

Vi hamnade i ramslökhimmelen i Mosterhamn.

Vi hamnade i ramslökhimmelen i Mosterhamn.

Mission completed; ljungvicker (Vicia orobus).

Mission completed; ljungvicker (Vicia orobus).

Mosterhamn.

Mosterhamn.

Ja, en dag med ordentlig sol fick vi. Nästa dag började i ösregn på Børøya (där det fanns mer ljungvicker), men vid lunch gick det över till att bara vara mulet. Vi körde en snabb sväng till Lykling och avslutade ute vid Sævarhaugsvika öster om Ådlandsvatnet. Där stod strandstarr, en av de arter jag verkligen hoppats få se.

Får i ösregn (som inte syns på bild, men som kändes i de blöta skorna).

Får i ösregn, som inte syns på bild, men som kändes i de blöta skorna. Regnet alltså, inte fåren.

En supersöt johannesört jag inte sett förut; hedjohannesört (Hypericum pulchrum), på Børøya.

En supersöt johannesört jag inte sett förut; hedjohannesört (Hypericum pulchrum).

Blodtopp (Sanguisorba officinalis), en i Sverige bara på Gotland förekommande växt. I Norge finns den i kustområdet längs hela Vestlandet.

Blodtopp (Sanguisorba officinalis), en i Sverige ganska sällsynt växt. I Norge finns den i kustområdet på hela Vestlandet.

En inte längre så informativ informationsskylt om guldgrävandet i Lykling.

En inte längre så informativ informationsskylt om guldgrävandet i Lykling.

Sævarhaugsvika.

Sævarhaugsvika.

Havssälting (Triglochin maritima). Smakar nästa mer koriander än koriander självt. SÅ gott.

Havssälting (Triglochin maritima). Smakar nästan mer koriander än koriander självt. SÅ gott.

Strandstarr (Carex paleacea). Kolla in de superlånga axfjällen!

Strandstarr (Carex paleacea). Kolla in de superlånga axfjällen!

Ett mycket stort bestånd av stor ormrot (Bistorta officinalis).

Ett mycket stort bestånd av stor ormrot (Bistorta officinalis).

Ja det var ju inte två helt dumma dagar på jobbet, om man säger så! Mer skoj blev det en och en halv vecka senare, när vi spontant bestämde oss för att åka till Tyssøyna väster om centrum för mer insamling. Det visade sig bli årets varmaste dag med hela 26°C. Vi gick in i vad vi först trodde var en fårhage, men snart blev vi välkomnade av en stor flock getter. De var hemskt nyfikna och nafsade till och med på kollekterna.

Jag visste inte att getter kunde läsa.

Jag visste inte att getter kunde läsa.

Loppstarr (Carex pulicaris).

Loppstarr (Carex pulicaris).

Den fyrtaliga nejlikväxten västkustarv (Cerastium diffusum).

Den fyrtaliga nejlikväxten västkustarv (Cerastium diffusum).


Även om vi kom ifrån ön med ett antal ordentliga rivsår på benen från nedbetade mördar-enar (lånat uttryck), var inte det här heller en så pjåkig dag på jobbet!

Posted in Foto, Jobb, Natur, Upptäcktsfärd | Leave a comment

Guld

Revsmörblomma (Ranunculus repens).

Revsmörblomma (Ranunculus repens).

Posted in Foto, Natur | Leave a comment

Ståndare, pistiller och dubbelt foder

Blodrot (Potentilla erecta).

Blodrot (Potentilla erecta).

Knippfryle (Luzula campestris).

Knippfryle (Luzula campestris).

Ängskavle (Alopecurus pratensis).

Ängskavle (Alopecurus pratensis).

Hundäxing (Dactylis glomerata).

Hundäxing (Dactylis glomerata).

Posted in Foto, Natur | Leave a comment

På äventyr med Sofia – Vidden

Dagen efter Gullfjellet tog vi bussen upp till Montana för att ta oss upp på Ulriken, över Vidden och bort till Fløyen, en runda på ca 16 km. Vi tyckte inte att vi gick särskilt långsamt, men nog gick (och sprang) typ alla förbi oss ändå. Men det fanns en utsikt att titta på och stenar på stigen att akta sig för, så vi fortsatte i vår egna, lagom, takt.

Mitt hus är det röda precis till vänster om de fyra, stora, vita.

Mitt hus är det röda precis till vänster om de fyra, stora, vita.

Hagtornsrost (Gymnosporangium clavariiforme) på sin primära värd en (Juniperus communis).

Hagtornsrost (Gymnosporangium clavariiforme) på sin primära värd en (Juniperus communis).

Vassdalvatnet.

Vassdalvatnet.

Den där antennen skulle vi gå förbi senare under dagen.

Den där antennen skulle vi gå förbi senare under dagen.

Langelivatnet.

Langelivatnet.

Svartediket.

Svartediket.

Jordal.

Jordal.

Tittar man noga ser man vägmarkeringarna. Där gick vi!

Tittar man noga ser man vägmarkeringarna. Där gick vi!

Antennen vid Ulriksbanen.

Antennen vid Ulriksbanen.

Vart tog vägen vägen?

Vart tog vägen vägen?

Byfjorden.

Byfjorden.

Tindevatnet.

Tindevatnet.

Fjällkåpa (Alchemilla alpina).

Fjällkåpa (Alchemilla alpina).

Framme vid Fløibanen!

Framme vid Fløibanen!

Centrum.

Centrum.

Løvstakken.

Løvstakken.

Gråsparv.

Gråsparv.

Har ni mat?

Har ni mat?

Efter mycket debatterande med mig själv och mina fötter tog vi Fløibanen ner till Bryggen och därifrån bussen hem. Åtta timmar hade vi tagit på oss. Verkligen ingen rekordtid, men att njuta av naturen får ta den tid det tar. Den där turen ska jag också gå när lite mer grönska kommit upp.

Vi startade vid den röda linjen.

Vi startade vid den röda linjen.

Posted in Foto, Natur, Upptäcktsfärd | Leave a comment

På äventyr med Sofia – Gullfjellet

I onsdags kväll kom Sofia hit med flyget från Stockholm. Från busshållplatsen till dörren insåg jag på alla Sofias kommentarer att jag gått och blivit hemmablind. Kanske sätter allt regn mer spår i det undermedvetna tyckandet än man tror, för jag vet ju egentligen att det är väldigt vackert här.

På torsdagsmorgonen tog vi mina husvärdars lilla skåpbil till Osavatnet rakt öster om stan. Jag hade sovit rätt dåligt för att jag var nervös för okänd bil och storstadskörning, men jag svängde rätt i alla rondeller och klarade möte med både lastbil och buss på den smalaste vägen! Från Osavatnet tog vi sikte på Redningshytten på Gullfjellet, en stigning på ca 300 höjdmeter. Om vi orkade och hade tid var tanken att vi skulle ta oss ända till toppen på nästan 1000 meters höjd (dvs 400 höjdmeter till). Stenskvättorna kvittrade, molnen rullade in, hagel kom i tre omgångar, solen tittade fram två minuter åt gången och utsikten var fantastisk även om våren knappt kommit där uppe.

Stenskvätta.

Stenskvätta.

Tuvull (Eriophorum vagnatum).

Tuvull (Eriophorum vagnatum).

Tuvsäv (Trichophorum cespitosum) på väg upp.

Tuvsäv (Trichophorum cespitosum) på väg upp.

En hurtigbulle gick förbi oss i början på stigen och mötte oss sedan på väg ner när vi kommit ungefär halvvägs. Väl uppe i räddningshytten hittade vi en gästbok där folk skrivit vilken dag och vilket klockslag de var där. Vi kunde konstatera att vi var en timme och tio minuter efter den där kvinnan, men vi hittade hennes namn på flera ställen och tänkte att går man upp där flera gånger i veckan kanske man inte behöver stanna och fota var tionde meter som en annan.

När vi vilat benen lite bestämde vi oss för att fortsätta. Dock kom vi inte mer än en kilometer till, sen var det för mycket snö och det hade vi inte utrustning till att ta oss över. Men det gjorde inte så mycket. Vi vände tillbaka till hytten och stack iväg på ett litet sidospår istället.

Redningshytten.

Redningshytten.

Sofia var helt fascinerad av stenarna. Givetvis övertalade hon mig att ta med en av de största. Nu ligger den utanför dörren och påminner om en trevlig tur!

Sofia var helt fascinerad av stenarna. Givetvis övertalade hon mig att ta med en av de största. Nu ligger den utanför dörren och påminner om en trevlig tur!

Svartavatnet.

Svartavatnet.

Vårfryle (Luzula pilosa).

Vårfryle (Luzula pilosa).

Den i Sverige ovanliga storfrylen (Luzula sylvatica) fanns överallt på fjället.

Den i Sverige ovanliga storfrylen (Luzula sylvatica) fanns överallt på fjället.

Polkagrisrandiga vitsippor (Anemone nemorosa).

Polkagrisrandiga vitsippor (Anemone nemorosa).

Ja dit får man försöka ta sig tillbaka på sensommaren och se lite andra blommande växter än frylen och halvgräs. Då kanske snön låter en komma till toppen också!

Vi gick till den röda pricken och tillbaka.

Vi gick till den röda pricken och tillbaka.

Posted in Foto, Natur, Upptäcktsfärd | Leave a comment

Ängsbräsmorna i gräsmattan

Nu har ängsbräsman (Cardamine pratensis) i fönstret vissnat, men ute blommar alla de andra!

Posted in Foto, Natur, Vardag | Leave a comment

Ängsbräsman i fönstret

Våren börjar så sakteliga komma hit till Bergen, men jag tyckte det gick lite långsamt. Därför jag tog in en av alla ängsbräsmor (Cardamine pratensis) i gräsmattan utanför huset och tänkte att den kanske slår ut lite fortare då. Mycket riktigt gjorde den det, och medan snön vräkte ner förra lördagen stod den och blommade så fint i mitt fönster.

Blommar gör faktiskt också en av mina kaktusar.

Posted in Foto, Natur, Vardag | Leave a comment