På äventyr med Annelie – Abisko

Var var vi? Tåget mot Abisko. Eftersom vi bestämt att vi skulle göra dagsturer, och man inte kommer jättelångt per tidsenhet i botaniktempo, hade vi bokat en bil och klev därför av i Kiruna. Där blev vi upphämtade av en man från uthyrningsfirman som körde oss till kontoret i centrum. Vi blev storleksuppgraderade till en snygg röd KIA, som automagiskt fällde in backspeglarna när man låste, eftersom de hade slut på den mindre storleken vi bokat. Som på Gotland fick Annelie sköta allt körande på grund av min hyfsat nyopererade hand. Turligt nog hade mina kartläsarkunskaper blivit bättre.

Efter det lilla köksutstyrbakslaget i Burgsvik hade Annelie mailat och försäkrat sig om att det på turiststationen skulle finnas ett fullt utrustat kök, men när vi checkat in och kollat in en lämplig tältplats, var fyra kokplattor allt som mötte oss. Inga redskap. Så vi gick tillbaka och de lät oss då tack och lov använda köket på vandrarhemmet. Tältplatsen vi sett ut var dock inge bra, det var bara sten i marken och tältpinnarna gick inte att få ner. Vi fick lägga oss i ett lite fuktigare parti, men vi visste i alla fall att tältet skulle stå kvar om det började blåsa.

Medan de flesta andra verkade leva på fryspizza från butiken vid receptionen, lagade vi riktig mat (att vi också sänkte oss till den nivån senare under veckan behöver vi ju inte skryta om). Laxen tog dock liiite för lång tid på sig att bli färdig för att tålamodet skulle räcka hela vägen. Det kanske inte var läge att klaga, men jag flyttade från korridorsrummet av en anledning – att inte behöva brottas med med folk i köket. Nya sovsäcken var däremot en succé.

Ankomst till Kiruna.

Ankomst till Kiruna.

På väg till Abisko.

På väg till Abisko.

Månlåsbräken (Botrychium lunaria) utanför servicehuset.

Månlåsbräken (Botrychium lunaria) utanför servicehuset.

Vi mjukstartade nästa dag med en vända till Paddus, knappt halvvägs på stigen mot Lapporten. I diket mellan turiststationen och forskningsstationen fick jag äntligen se jordranunkel (Ranunculus hyperboreus), som vi letade efter utan framgång förra året. Tyvärr var det mycket som var överblommat, men det var ändå många kära återseenden från i fjol.

Annelie undersöker vitmosslav.

Annelie undersöker vitmosslav.

Tänk att vara så liten att ett vattenklöver blir som en palm.

Tänk att vara så liten att en vattenklöver blir som en palm.

Torneträsk.

Torneträsk.

Praktorangelav.

Praktorangelav.

Den fridlysta mångfingerörten (Potentilla multifida).

Den fridlysta mångfingerörten (Potentilla multifida).

På kvällen gick vi en sväng längs kanjonen, bort till fågelskådarplatsen och sen ner till deltat. Fågelskyddet upphörde bara veckan innan, men det enda vi såg, och kunde artbestämma, var en rödvingetrast.

Abiskojåkka.

Abiskojåkka.

Nej, jag har inte vridit på denna bild. En bräcka med halvt trasig gravitropism.

Nej, jag har inte vridit på denna bild. En bräcka med halvt trasig gravitropism.

Det lilla deltat.

Det lilla deltat.

Knoppbräcka (Saxifraga cernua).

Knoppbräcka (Saxifraga cernua).

Nästa dag gav vi oss på att gå Rihtunjirastigen upp till toppstugan på Njulla. Vad jag kom ihåg var det en ordentlig stigning, men inte mindes jag att sista biten var så fruktansvärt utmattande. Jaja, det var kanske lika bra. Fantastiskt var att få se alla brudborstar (Cirsium heterophyllum) och fjällskäror (Saussurea alpina) i blom, det hade de inte hunnit göra när jag åkte hem förra året.

Början på Rihtunjirastigen upp på Njulla.

Början på Rihtunjirastigen upp på Njulla.

Slåtterblommorna (Parnassia palustris) var överallt. Tyvärr var de flesta överblommade såhär års.

Slåtterblommorna (Parnassia palustris) var överallt. Tyvärr var de flesta överblommade såhär års.

Rihtunjira.

Rihtunjira.

Brudborste.

Brudborste.

En brudborste som vägrar att ge upp.

En brudborste som vägrar att ge upp.

Grönbräken (Asplenium viride).

Grönbräken (Asplenium viride).

Gullbräcka (Saxifraga aizoides).

Gullbräcka (Saxifraga aizoides).

Torneträsk.

Torneträsk.

En Salix är inte en Salix. Titta vad många gröna nyanser!

Ett vide är inte ett vide. Titta vad många gröna nyanser!

Även om några få midsommarblomster fortfarande blommade, var höstkänslan påtaglig.

Även om några få midsommarblomster fortfarande blommade, var höstkänslan påtaglig.

Kvanne (Angelica archangelica).

Kvanne (Angelica archangelica).

Jag hatar uppförsbackar, de gör mig förbannad. Oftast får man dock en fin belöning när man kommer upp. Typ en kopp te (för 25 kr) eller fantastisk utsikt. En dam frågade Annelie hur hon mådde egentligen, och vi fattade ingenting. Visade sig att hon sett när Annelie, lite längre ner i backen, på sitt vanliga sätt dykt ner på marken med luppen i högsta hugg när vi tittade på glansstarr (Carex saxatilis). Det var ju trevligt att hon brydde sig. Från toppstugan tog vi sikte på en snölega strax öster om Slåttatjåkkas topp.

Yes, det var kallt.

Yes, det var kallt.

Tätört (Pinguicula vulgaris).

Tätört (Pinguicula vulgaris).

Sjtärnbräcka (Saxifraga stellaris).

Stjärnbräcka (Saxifraga stellaris).

Dvärgvide (Salix herbacea), "världens minsta träd".

Dvärgvide (Salix herbacea), “världens minsta träd”.

Fjällfibbla (Hieracium sect. alpina).

Fjällfibbla (Hieracium sect. alpina).

Typ världens snyggaste ren kom springande uppför backen. Jag skulle också vilja ha fyra ben så det gick lite fortare.

Typ världens snyggaste ren kom springande uppför backen. Jag skulle också vilja ha fyra ben så det gick lite fortare.

Fjällsyra (Oxyria digyna). Så snygg.

Fjällsyra (Oxyria digyna). Så snygg.

På väg ner igen.

På väg ner igen.

Turiststationen närmast, forskningsstationen i mitten, och byn, tågstationen och vandrarhemmet längst bort.

Turiststationen närmast, forskningsstationen i mitten, och byn, tågstationen och vandrarhemmet längst bort.

Om jag är förbannad i uppförsbackar, så är jag livrädd i nedförsbackar. Man kan antingen gå samma väg tillbaka, eller ta den lite mindre spännande, men något mer lättpromenerade, vägen genom skidbacken.

Nästa dag var vi så trötta i benen att vi tog bilen över till Narvik. Det var helt sanslöst vad landskapet ändrade sig med en gång då vi kört över gränsen. Berg överallt och inte en raksträcka i sikte. Men så häftigt. I Narvik fick vi leta en bra stund efter gratis parkering, sen gick vi till turistinformationen och fick tips på ett par utkikspunkter. Linbanan upp på Narviksfjället var faktiskt bara hälften så dyr som den i Abisko, och idag kände vi för att spara på fötterna, så vi åkte upp vid kl 13 när de öppnade. Innan dess hann vi med en utsiktspunkt med vy mot väst och en titt nere i hamnen.

Ofotfjorden med mjölkört (Chamerion angustifolium) i förgrunden.

Ofotfjorden med mjölkört (Chamerion angustifolium) i förgrunden.

Brobygge. Vattnet var kristallklart, vilket gjorde att man tydligt såg allt äckligt som fanns under ytan. Typ tång, fisk, skålsnäckor och en liten sjöborre.

Brobygge. Vattnet var kristallklart, vilket gjorde att man tydligt såg allt läskigt som fanns under ytan. Typ tång, fisk, skålsnäckor och en liten sjöborre.

På väg upp på Narvikfjället.

På väg upp på Narvikfjället.

Tittut sa ett par dvärgranunkler (Ranunculus pygmaeus).

Tittut sa ett par dvärgranunkler (Ranunculus pygmaeus).

Axfryle (Luzula spicata).

Axfryle (Luzula spicata).

Min första fjällkåpa (Alchemilla alpina)!

Min första fjällkåpa (Alchemilla alpina)!

Ungefär precis efter att jag tog bilden på fjällkåpan var Annelie försvunnen. Jag letade en stund bland alla klippblock, sen började jag ropa, men fick inget svar. Först blev jag orolig att hon trillat nerför ett stup, men så tänkte jag att nej då hade hon skrikit och det hade jag nog hört. Jag började gå neråt igen mot linbanan och då hörde jag plötsligt henne ropa högt ovanifrån bakom mig. Det var väl tur.

Vi satt en stund vid linbanan och insåg att allt rabalder runtom handlade om att den gått sönder. Så, lagom glada i hågen började vi mot sena eftermiddagen att traska ner. Det dåliga var att vi fick reda på haveriet genom att lyssna på andra, det fanns ingen personal som upplyste folk eller ens någon lapp om att den var trasig. Hade vi varit vid lite godare sinne – det här var ju dagen då vi skulle spara på fötterna var det tänkt – så hade vi nog tagit lite mer tid på oss ner, för det var egentligen väldigt vackert i dikena och det fanns till och med blommande orkidéer. Vi mötte många som var på väg upp till fots, och med tanke på att det tog nästan en timme för oss att ta oss ner, kunde vi avfärda påståendet i vår broschyr att det skulle ta 45 minuter att gå upp. Modiga Annelie tyckte vi skulle gå och fråga om vi kunde få pengarna tillbaka för den uteblivna nedresan, men vi fick faktiskt hela beloppet tillbaka. I kontanter. I norska kroner. Så vi åkte till Coop och blev förfärade över priset på Polarbröd. Det är ju för tusan det man lever på i vildmarken! Ord jag lärde mig den här dagen var fredagskos, olympiske leker och keeper.

Nästa dag tog vi turen till Kärkevagge och Trollsjön. Fantastiskt ställe. Dalen är full av flyttblock och sjön sägs ha Sveriges längsta siktdjup på över 30 meter.

Fjällskära (Saussurea alpina) och några strån fjälltimotej (Phleum alpinum).

Fjällskära (Saussurea alpina) och några strån fjälltimotej (Phleum alpinum).

Om Gotland karaktäriserades av tulkört överallt, så var motsvarigheten här uppe kruståtel (DEschampsia flexuosa).

Om Gotland karaktäriserades av tulkört överallt, så var motsvarigheten här uppe kruståtel (Deschampsia flexuosa).


Fjällsippa (Dryas octopetala) i frukt.

Fjällsippa (Dryas octopetala) i frukt.

Mordvapen fanns det gott om.

Mordvapen fanns det gott om.

En vivipar fjällgröe (Poa alpina).

En vivipar fjällgröe (Poa alpina).

En vivipar fårsvingel (Festuca ovina).

En vivipar fårsvingel (Festuca ovina).

Ängssyra (Rumex acetosa) i full blom.

Ängssyra (Rumex acetosa) i full blom.

Trollsjön.

Trollsjön.

En blåklocka (Campanula rotundifolia) med två flikar för mycket!

En blåklocka (Campanula rotundifolia) med två flikar för mycket!

Den här dagen var det varmt, så även om det inte var lika brant blev man trött ändå. Det är ont om skugga här, så mycket vatten i bagaget rekommenderas om man är där en solig dag. Dock var det inte särskilt varmt i vattnet, vilket Annelie erfor.

På kvällen tog vi en tur till Silverfallet vid Björkliden. Det var ordentliga vågor på sjön och nästan lite obehagligt. Uppströms stod nordlåsbräknen (Botrychium boreale) kvar och parkeringen var full av ängsgentiana (Gentianella amarella).

Mjöklört.

Mjöklört.

Nordlåsbräken.

Nordlåsbräken.

Ögontröst (Euphrasia stricta).

Ögontröst (Euphrasia stricta).

Ängsgentiana.

Ängsgentiana.

Man blir alltid glad när något sällsynt finns i stora mängder.

Man blir alltid glad när något sällsynt finns i stora mängder.

Längs järnvägsspåret går Rallarvägen, där rallarna fraktade materialet för att bygga järnvägen. Vi körde till Tornehamn och gick en bit på den västerut. Sedan tog vi oss tillbaka till vägen och tänkte att vi kanske kunde gå längs ett skoterspår tillbaka till parkeringen. Det gick inte så bra, för den leden gick över diverse sankmark och videsnår och ingen av oss hade tagit stövlarna. Det blev istället ett ordentligt motionspass över stock och sten.

Humla på brudborste.

Humla på brudborste.

Paktajåkaluobbalah.

Paktajåkaluobbalah.

Hönsbär (Cornus suecica).

Hönsbär (Cornus suecica).

Torta (Cicerbita alpina).

Torta (Cicerbita alpina).

Av den bekymrade damen i toppstugan hade vi fått tips om en runda som vi gav oss på näst sista dagen. Först gick man en bit längs Abiskojåkka och Kungsleden till malmbrottet, sen vek man av åt öster och förbi en liten sjö.

Tänk att vi var ända där uppe för några dagar sedan.

Tänk att vi var ända där uppe för några dagar sedan.

Fjällsippa i blom.

Fjällsippa i blom.

Den rundan var vi dock färdiga med redan innan lunch, så vi fortsatte att följa Abiskojåkka norrut, men denna gång längs dess östra sida, bort till deltat igen.

Polarvide (Salix polaris). Världens näst minsta träd?

Polarvide (Salix polaris). Världens näst minsta träd?

Skogsfräken (Equisetum sylvaticum).

Skogsfräken (Equisetum sylvaticum).

På parkeringen hängde ett gäng gråsparvar som Annelie var livrädd att köra över varje gång vi backade ut. Hon gjorde ju dock inte situationen bättre genom att mata dem med knäckebröd och skylla på att de var för söta för att motstå. Tja, jag kan väl bara hålla med.

Jag lyckades räkna till tolv stycken.

Jag lyckades räkna till tolv stycken.

Bara för att vi inte hade något bättre för oss, åkte vi till ICA i Riksgränsen och handlade. Efter den upplevelsen skulle jag vilja döpa om den platsen till Capri-Sonneland. Jag har aldrig sett så mycket Capri-Sonne i hela mitt liv. Är det något norrmän är särskilt förtjusta i månntro? På vägen tillbaka stannade vi till vid Kopparåsen. Det stället gillade jag.

Snömärkeslaven visar hur högt snön brukar ligga.

Snömärkeslaven visar hur högt snön brukar ligga.

Kruståtel.

Kruståtel.

Märkligt hur stor skillnad det är i antalet pollinerade blommor i hönsbärens blomställning.

Märkligt hur stor skillnad det är i antalet pollinerade blommor i hönsbärens blomställning.

Var har vi varit? Vart ska vi?

Var har vi varit? Vart ska vi?

Sista dagen gick vi till Kårsafallen. På vägen dit gick man genom ett parti med tallar. Kändes lite konstigt att plötsligt få se barrträd efter att ha stirrat på fjällbjörkar och videsnår hela veckan.

Dvärglummer (Selaginella selaginoides). En av mina favoriter.

Dvärglummer (Selaginella selaginoides). En av mina favoriter.

Det här blev sista bilden med stora kameran, för sen tog batteriet slut. Men vilken bild!

Det här blev sista bilden med stora kameran, för sen tog batteriet slut. Men vilken bild!

Det är ju aldrig särskilt spännande att gå samma stig tillbaka, så vi försökte ta oss fram längs jåkken istället. Det visade sig vara lättare sagt än gjort, för stigen försvann titt som tätt, ibland fick vi gå ut i vattnet, och när allt vi såg var våtmark som inte höll en människas vikt drog vi oss upp i tallskogen igen.

Vill man ha tag på en sann djurvän är det till Annelie man ska ringa. En annan hade ju bara packat in alla flygfän i tältet som varit dumma nog att ta sig in dit, men Annelie hjälper dem iväg. Bilen skulle vara tillbakalämnad innan lunch, så vid tiotiden sa vi hejdå till gråsparvarna och till Lapporten och for tillbaka till Kiruna. På stationen knölade vi in så mycket vi kunde i ett värdeskåp medan vi gick och åt. När vi kom tillbaka för att hämta grejerna gick det inte att låsa upp. I panik ringde jag servicenumret som satt uppe på väggen och fick prata med någon kvinna som uppenbarligen satt i Stockholm och inte verkade haja att jag ringde som privatperson eftersom hon mer än en gång frågade efter min organisation. Jag tänkte att det kommer ju ordna sig, men himla typiskt att min pyjamas var inlåst. Efter en stund kom jag även på att jag inte skulle komma in i min lägenhet, för nycklarna var ju också inlåsta. Där ser man vad man undermedvetet prioriterar.

Tillslut fick vi dock upp skåpet. När vi tryckte allt vad vi kunde på skåpsdörren samtidigt som vi vred om nyckeln gick det upp. Skulle inte proppat det riktigt så fullt som vi gjorde helt enkelt. Två minuter senare kom en servicesnubbe och vi fick ursäkta oss för besväret. Jag var så lättad att jag fick sova i min pyjamas. Och att jag väl hemma kom in i min lägenhet.

Posted in Foto, Resa, Upptäcktsfärd | Leave a comment

På äventyr med Annelie – Gotland

Jag vet att jag sa förra året att jag haft den bästa sommaren i mitt liv. Det var då det. Herbariet, floristikundervisning, London, Gränna, exostosoperation och påföljande två veckors naturfylld sjukskrivning nere i Småland med personlig plåsterbytare (tack mamma), släktträffar och två veckolånga upptäcktsfärder på Gotland och runt Abisko med the one and only Annelie, bara för att nämna ett fåtal fantastiska händelser.

I april började vi planera resan till Norrland, och en liten tid senare frågade hon Vad säger du om en vecka på Gotland innan Abisko? Visst, sa jag, för på Gotland hade jag aldrig varit förut. Så hon bara pusslade ihop en rutt och poff så var klockan 04:00 den 6 augusti och jag åkte till Ropsten för att bli upphämtad av Annelie. Halv åtta gick färjan från Nynäshamn och lagom till förmiddagsglass var vi framme i Visby. Kryssen i floran började rulla in med en gång i form av sandsenap (Diplotaxis tenuiflora), gullusern (Medicago falcata), gulreseda (Reseda lutea), marviol (Cakile maritima) och bitterkrassing (Lepidium latifolium). Vi tog en tur inne i centrum och kollade in medeltidsmarknaden som tjuvstartat.

Annelie på Stora torget med sin nyinköpta kudde.

Annelie på Stora torget med sin nyinköpta kudde.

Enorma pestskråpblad (Petasites hybridus) vid Ringmuren.

Enorma pestskråpblad (Petasites hybridus) vid Ringmuren.

Mot kvällningen rullade vi vidare söderut, till Tofta camping. Vi slog upp tältet bredvid ett gäng överblommade purpurknipprötter (Epipactis atrorubens), sen gick vi ner till stranden och åt sallad från Coop samt knåpade ett par kryss till – sandrör (Ammophila arenaria) och axag (Schoenus ferrugineus). Solnedgången var helt fantastisk. På denna camping fick man inte vara spindelrädd, för det satt en hel del lockespindlar på dass. Detta skulle visa sig vara en bra egenskap att ha på de andra campingarna också. De var på alla toaletter.

Från Tofta åkte vi till Klintehamn och tog färjan över till Stora Karlsö. Värsta båtfärden jag varit med om. Framme fick vi en kort introduktion om regler och fåglar på ön, sen gick vi en guidad tur på nordvästra delen, från muséet och upp till fyren. Det handlade mest om geologi och mänsklig historia på ön, till exempel fick vi en påle utpekad som Vadhannuhette reste efter sig själv för att han tyckte det var en bedrift att ha tagit sig ut på ön. Vi fick höra att med tanke på dagens blåsväder hade vi nog alla gjort en större bedrift än vad han gjorde. Det var skönt att höra. Och så tittade vi naturligtvis på fåglarna. Kryssade såklart sillgrissla och tordmule, och senare hade vi turen att få se en svärta med ungar också. Efteråt gick vi upp till grottan Stora förvar, där vi fick se en liten tuva hjorttunga (Asplenum scolopendrium). Senare fick vi reda på att det tydligen var det enda exemplaret på hela ön. Till lunch fick vi sällskap av en avslappnad gråtrut.

Svårt att se, men det är ett hål i klinten. Går man genom sådana ska man tydligen bli tio år yngre.

Svårt att se, men det är ett stort hål i klinten. Går man genom sådana ska man tydligen bli tio år yngre.

I huvudsak tordmular och ejdrar simmade vid kusten.

I huvudsak tordmular och ejdrar simmade vid kusten.

Tordmular.

Tordmular.

Annelie och hjorttungan.

Annelie och hjorttungan.

Stora förvar.

Stora förvar.

Lunchsällskapet.

Lunchsällskapet.

Vi tog sista båten tillbaka till stora ön och åkte ner till Burgsvik. Receptionen var stängd och vi lärde oss att på campingar får man minsann ta med alla redskap om man vill laga mat från grunden. Det var lite pinsamt, men det ordnade sig tack vare ICAnära, så vi fick vår tacos i alla fall.

Från Burgsvik åkte vi vidare söderut, till Muskmyr. I broschyren stod det att stövlar kunde vara på sin plats, vilket visade sig kanske stämma bättre på våren. Vi letade förgäves efter gotländsk solvända, men vi fick se kärrlilja (Tofieldia calyculata) och kransmynta (Mentha x verticillata), och krissla (Inula salicina) var ett trevligt återseende. Vid det här laget hade vi sett fler orkidéer i frukt än vi kunde räkna, förhoppningsvis får man tillfälle att åka i maj/juni någon gång i framtiden och se dem blomma också. Det bästa med det här stället var tjattrandet mellan tre lärkfalkar vi fick lyssna på. De var så fina.

Från Muskmyr åkte vi ut till kusten och Holmhällar. När vi började närma oss kände vi en fruktansvärd stank och jag funderade på om de hade glömt tömma dasset eller något. Visade sig vara ruttnande tång, men som tur väl var kände man bara den doften i en riktning. Och herregud vad det blåste. Hela veckan blåste det. För två år sedan cyklade Annelie runt ön med Sandra och Erik, och jag tänkte flera gånger varje dag på hur glad jag var att vi hade bil.

Här fick jag alltså se mina första raukar. Några riktigt häftiga kryss halade vi in också -svartkavle (Alopecurus arundinaceus), strandskräppa (Rumex maritimus), sodaört (Salsola kali), strandmålla (Atriplex littoralis), lökgamander (Teucrium scordium) och sverigekryss på rödmire (Anagallis arvensis). Det blev ett litet glädjetjut på den sistnämnda.

Fossil!

Fossil!

En ensam liten rödmire. Något av det bästa på hela resan.

En ensam liten rödmire. Något av det bästa på hela resan.

Gåsörten (Argentina anserina) satsade hårt på sina stoloner.

Gåsörten (Argentina anserina) satsade hårt på sina stoloner.

Marviol.

Marviol.

Vitkindade gäss.

Vitkindade gäss.

Tältet slog vi denna kväll upp i Ljugarn. Jag var så sugen på pizza och det hittade vi på Bruna Dörren söder om campingen. Efteråt gick vi längs stranden till Folhammar, ett raukområde precis norr om campingen. På vägen höll jag nästan att gå rakt på en fältsippa (Pulsatilla pratensis)! De blommar egentligen i maj, så det var resans mest förvånansvärda fynd. Det var nästan mörkt, men vi lyckades ändå hitta martornen (Eryngium maritimum) som det här området delvis var känt för. En riktigt cool växt.

En saltarv (Honckenya peploides) med skruvmönster (normala utseendet till höger).

En saltarv (Honckenya peploides) med skruvmönster (normala utseendet till höger).

Fältsippa. Denna bild pryder nu bakgrunden på min telefon.

Fältsippa. Denna bild pryder numera bakgrunden på min telefon.

Martorn.

Martorn.

Nästa dag åkte vi först till Grogarnsberget. Vi parkerade vid södra delen och gick norrut längs kusten, rundade udden och gick tillbaka uppe på platån. Vi spanade och spanade, men såg inte den enda tuva mjältbräken som skulle finnas där. Men det var häftig natur. Och kalkstenarna så vita! När jag lyfte på byxbenet på kvällen kunde man se hur mycket det dammat.

Från Grogarnsberget åkte vi en bit sydväst till Östergarnsberget för att titta på kalkbräken (Gymnocarpium robertianum). Om man parkerar nere vid vägen väster om Östergarn och går några meter upp mot Flyktingkällan så står den där vid trappan. Tydligen ska de lukta apelsin, men så långt stoppade jag tyvärr inte ner näsan.

Kalkbräken.

Kalkbräken.

När vi kryssat kalkbräken åkte vi till Käldänge i närheten av Garda kyrka för att försöka hitta en annan raritet, blodtopp (Sanguisorba officinalis). Som Annelie anade visade det sig att ängen var slagen, men vi gick en sväng ändå och lyckades finna ett par överblommade exemplar, men också ett stort ståtligt som fortfarande blommade. Det där är också ett ställe man borde åka tillbaka till tidigare på sommaren, enligt länsstyrelsen har där påträffats över 150 kärlväxtarter. När vi svängde ut på stora vägen igen fick jag syn på sparris (Asparagus officinalis)!

Annelie kollar in blodtopp.

Annelie kollar in blodtopp.

Det var lite brådis från Käldänge, för vi hade sett en affisch på campingen om ett våffelställe inne i Ljugarn, och de hade ju inte öppet hur länge som helst på kvällen. I alla fall inte enligt Google. Vi letade och letade men där det skulle ligga var det helt igenbommat. Visade sig att öppettiderna hade Google inte fel om, däremot öppetdagar. De hade stängt för säsongen bara några dagar innan vi kom. Så vi åkte tillbaka till Folhammar för att få se det i lite bättre ljus.

Galler efter sömntornstekel.

Galler efter sömntornstekel.

Martorn igen. Kolla vad badass den är. Sticker igenom sina egna blad.

Martorn igen. Kolla vad badass den är. Sticker igenom sina egna blad.

Kvällsmat åt vi denna dag på strandkaféet söder om campingen. Jag tog hamburgaren och Annelie souvlakin. Efter en stund kom servitrisen tillbaka och sa att souvlakin var slut, så då tog Annelie laxen istället. Efter en stund kom hon tillbaka igen och ursäktade sig, för laxen var också slut. Det slutade med att Annelie fick kalventrecote till priset av en souvlaki. Trots att vi egentligen var proppmätta köpte vi varsin glass till efterrätt och gick tillbaka längs stranden. Där fanns det mer sparris!

Sparris.

Sparris.

Dammigt värre.

Dammigt värre.

Nästa dag packade vi ner tältet igen och åkte en ganska bra bit norrut, efter en liten omväg på grund av mina bristande kunskaper som kartläsare, till Asunden utanför Slite. Ön var till ganska nyligen ett militärt skyddsområde, men nu går där får och betar och där raukarna står på östsidan är det naturreservat. Vi letade luddvedel men såg nästan bara överblommade spåtistlar (Carlina vulgaris). Och tulkört (Vincetoxicum hirudinaria). Var det någon växt jag hade fått nog av när den här resan var slut så var det tulkört. Den var överallt! Jag sverigekryssade dock nicktistel (Carduus nutans). Den är så cool. När vi åt våra lunchmackor i det lilla hyfsat fårbajsfria lä vi fann fick vi underhållning av en näktarsamlande amiral.

Från Asunden fortsatte vi norrut och rundade Bästeträsk, Gotlands största sjö, och tänkte att där kunde vi väl sätta oss en stund. Det var så vackert, men så fruktansvärt blåsigt att det blev outhärdligt. Därför åkte vi vidare till Bunge, precis väster om Fårösund, och gick på Bungemuséet och åt gotlandsspecialiteten saffranspannkaka. Muséet består av gårdar och gårdsbyggnader ända från 1600-talet ditforslade från olika delar av Gotland. Det häftigaste var femvåningshuset på 1700-talsgården.

Bästeträsk.

Bästeträsk.

Femvåningshuset på 1700-talsgården.

Femvåningshuset på 1700-talsgården.

Saffranspannkaka.

Saffranspannkaka.

Mot kvällningen åkte vi in till Fårösund. Först gav vi oss på att leta klöverärt, men insåg att skulle vi hinna till campingen i Kappelshamn innan de stängde receptionen fick vi ge upp. Precis innan vi kom fram åkte vi förbi ett ställe som hette Gotlandsvåfflan och tänkte att dit måste vi ju gå för att kompensera för den våffla vi inte fick i Ljugarn. För första gången på hela veckan rullade molnen in och det kom ett stänk regn. Lyckligtvis fungerade också Kappelshamns camping som sportfält och det fanns ett klubbhus vi kunde värma oss i och ladda mobilerna samtidigt som vi tittade på OS. Inte för att jag saknat att titta på OS under veckan, men det råkade pågå gymnastik och det är en sport som till och med jag blir imponerad av.

Nästa dag klämde vi in hela fyra naturreservat på Fårö. Vi började i Marpes på västra sidan av ön. Först gick man genom lagom roligt kulturlandskap, men när vi kom ut till kusten var det som att andan försvann. Det var så fruktansvärt vackert. På vår jakt efter rödkörvel (Torilis japonica) snubblade vi nästan bokstavligt talat över knappag (Schoenus nigricans). Det är alltid en sån glädje när man springer på något dels av en slump, dels något som ser exakt ut som på bilden i boken. När vi kom fram till stället där rödkörveln enligt Artportalen skulle växa, hittade jag något som jag avfärdade som frukterna av en måra. Som tur väl var tog sig Annelie också en titt och kunde konstatera att det var visst rödkörvel. Det är inte första gången något sådant händer.

Marpes.

Marpes.

Knappag.

Knappag.

Från Marpes åkte vi längs kusten genom Digerhuvuds naturreservat och vidare till Langhammars. Plötsligt var det fullt med folk överallt. Inte så konstigt egentligen, med tanke på att det är i princip hit alla åker för att titta på raukar, men det kändes väldigt lustigt efter att ha varit mer eller mindre själva på de flesta ställen innan. Så ja, jag erkänner, ett antal huvuden har redigerats bort på följande bilder.

Sa jag att det blåste? Det förklarar varför Annelie har fleece på sig i strålande solsken.

Sa jag att det blåste? Det förklarar varför Annelie har hoodie och fleece på sig i strålande solsken.

Här blåste det så mycket att enarna snarare växte vågrätt än lodrätt.

Här blåste det så mycket att enarna snarare växte vågrätt än lodrätt.

Vad kan vara coolare än en öken i Afrika? En öken på Gotland såklart. Det var i alla fall så Ullahaus naturreservat presenterades. Det var som att gå i den lösa sanden på stranden i Tofta, eller Böda Sand på Öland för den delen, det vill säga ett ordentligt gympapass för låren och inte alls vad vi var sugna på. Inga myrlejon fanns kvar att ligga och spana på såhär års, men vi fick i alla fall se sandstarr (Carex arenaria).

Ullahau.

Ullahau.

Sista stoppet för dagen blev på öns sydligaste spets, Ryssnäs. Ett regn drog förbi som vi väntade ut i bilen och blev då belönade med en liten regnbåge. Enligt Artportalen hade folk hittat massor med vattenväxter här, men igen var vi antagligen för sent ute på året. Och jag vet inte om man får räkna ilandfluten bandtång (Zostera marina) som ett kryss. Ett makabert fynd vi gjorde var tiotalet döda unga måsar som låg på vägen. Man kan ju undra vad som hänt alla dem. Längst ut på udden står ett fikonträd någon någon gång planterat!

Ryssnäs.

Ryssnäs.

Den snälla åkertisteln som på denna ö inte verkade vara så snäll (Cirsium arvense var. maritima). Häftigt att den växer ute i vattnet.

Den snälla åkertisteln som på denna ö inte verkade vara så snäll (Cirsium arvense var. maritima). Häftigt att den växer ute i vattnet.

I ösregn beställde vi äntligen varsin våffla. Lite tråkigt att den inte var varm, men den var god ändå. Vi satt en ganska lång stund och tittade på gymnastiken på kvällen, och på morgonen plockade vi ihop tältet för sista gången denna resa.

Färjan skulle inte gå förrän sent på kvällen, så vi hann med en hel del under dagen. Först åkte vi till Lergraven och gick genom Lergravsporten. Vi hade nu alltså båda blivit 20 år yngre!

Lergravsporten.

Lergravsporten.

Grusslok (Melica ciliata), en annan art vi sett mer än nog av under veckan.

Grusslok (Melica ciliata), en annan art vi sett mer än nog av under veckan.

Äntligen lyckades jag få en bild på ett får. Bakifrån, men ändå.

Äntligen lyckades jag få en bild på ett får. Bakifrån, men ändå.

Från Lergraven åkte vi tillbaka förbi Kappelshamn, och sen västerut till Hall-Hangvar. När vi var helt säkra på att vi kört fel, och nästan kört på en stackars padda, kom vi fram. Där fanns imponerande klintar och fullt med strandkål (Crambe maritima). Enligt broschyren skulle man kunna gå hela kustremsan upp till norra udden, men efter att ha klättrat lite kom vi fram till att det var inget för oss. Tio kilometer enkel väg hade vi dessutom inte tid med.

Hall-Hangvar.

Hall-Hangvar.

Strandkål.

Strandkål i frukt.

Saltarv i massor.

Saltarv i massor.

Sista naturreservatet vi besökte var Brucebo strax norr om Visby. Dit ska jag definitivt åka tidigare på året någon gång, där verkar finnas hur mycket som helst jag inte sett. Vi hälsade på korna, grubblade över senapsväxten i kärren – som visade sig vara hybriden vinterfräne (Nasturtium x sterile) mellan de ovanliga källfräne och bäckfräne, tittade in i en liten grotta och vilade en stund i bilen. Man blir trött av att ha roligt varje dag i en hel vecka.

Brucebo.

Brucebo.

Vinterfräne.

Vinterfräne.

Tillbaka i Visby gick vi långa sträckor för att försöka hitta regnbyxor till Annelie och, faktiskt, varsin ny sovsäck. För så kallt som det var de sista tre nätterna insåg vi att vi inte skulle klara oss längst uppe i Norrland. Regnbyxor hittades, men alla sportbutiker hade fortfarande sommarutbud på sovsäckarna.

Dagen efter vi ankom till ön började medeltidsveckan i Visby, och nu var den inne på sin sjätte dag. Marknaden var lite mer folkfylld och jag köpte ett av de där skinnen jag gått och tänkt på hela veckan. Ironiskt nog blev det inget gotlandsfår, utan ett engelskt jättefår. Men det var för billigt för att låta bli (jag hoppas verkligen att det var det på grund av att det är allmänt billigare att hålla får där borta och inte för att de levt under sämre förhållanden). Nu ligger det i min soffa och gosar sig.

Långt efter midnatt var vi framme i Nynäshamn. Annelie var inte hemma förrän halv tre. Under de nästkommande 16 timmarna hann jag tvätta, åka in till stan för att köpa sovsäck bara för att bli skickad ut till Barkarby för just den jag ville ha var slut på citylagret, handla färdkost, äta, packa om och så in till T-centralen igen för att ta tåget mot Abisko.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Schweiz

Den 4 maj gav jag mig ut på en resa dit jag aldrig varit förut. Lyckligtvis hade jag en bra guide. Eller två, totalt sett. Med packning både på rygg och på mage styrde jag kosan till landet med klockor och choklad för att hälsa på Marion och Anja.

Marion hämtade mig på flygplatsen i Zürich. Eftersom det var ganska sent sparade vi det fortsatta reseplanerandet till morgonen efter. På något konstigt vis hade jag sedan vår baltikumresa lyckats glömma bort hennes fantastiska förmåga att planera resor, och häpnade över hur fort vi helt plötsligt hade fixat biljetter och boende efter att ha valt mellan ett par destinationer lämpliga för vandring. Så, strax efter lunch tog vi tåget mot Sion i Valais, i södra delen av landet. På vägen dit kom jag att tänka på Matterhorn och frågade Marion om inte det låg i Schweiz. Jo visst gjorde det det. Och eftersom vi hade biljetter som lät oss åka hur mycket vi ville under en dag, bestämde vi oss för att ta en liten omväg. Så istället för att byta till Sion i Visp, åkte vi till Zermatt.

Matterhorn sett från Zermatt.

Matterhorn sett från Zermatt.

Tåget mellan Visp och Zermatt hade onekligen stora fönster. Tacksamt när det fanns så mycket fint att titta på. Konduktören såg rätt sur ut, men när han kontrollerade våra biljetter kläckte han ur sig ett Tip top! På vandrarhemmet i Sion blev vi uppgraderade från ett 4-bäddsrum till ett 2-bäddsrum med eget badrum, minsann.

Nästa morgon fortsatte Marion att imponera och hittade en slinga att gå, vid namn Bisse de Clavau, från Sion till St. Léonard. Den tog oss förbi vinodlingar, upp på bergen, in i lövskog, genom bergen, in i barrskog och slutligen ner i dalen igen. När man inte kan ett område är det dock lätt att gå fel. Det gjorde dock inte så mycket att vi gjorde det, för vi hamnade uppe vid Château de Tourbillon och fick världens utsikt.

Basilique de Valère och Sion.

Basilique de Valère och Sion.

Vivipar Poa(?)

Vivipar Poa(?)

Blåmunkar (Jasione montana).

Blåmunkar (Jasione montana).

Frukterna av en Geum.

Frukterna av en Geum.

Efter det lilla äventyret hittade vi tillslut början på stigen. Det var en himla tur att Marion inte är riktigt lika växtintresserad som en annan, annars hade vi aldrig kommit i mål för dagen. Med lite motvilja insåg jag dock också tillslut att skulle jag hålla på att fota allt skulle vi inte hinna långt. Men några bilder blev det i alla fall!

På väg upp på rätt väg. På kullen till vänster hade vi just varit på fel väg.

På väg upp på rätt väg. På kullen till vänster hade vi just varit på fel väg.

Bland vinodlingarna.

Bland vinodlingarna.

Schweizisk efedra (Ephedra helvetica), en endem för området.

Schweizisk efedra (Ephedra helvetica), en endem för området.

Rhône.

Rhône.

Marion hade utan att veta om det handlat “Perssonfika”, det vill säga bröd och mjukost, typ Philadelphia, som man skulle doppa brödet i, och choklad. Hon hade också köpt något av den godaste korv jag någonsin ätit; landjäger.

Det är svårt att visa på tvådimensionella bilder hur pass stort det faktiskt är i verkligheten. Men titta på granarna och jämför.

Det är svårt att visa på tvådimensionella bilder hur pass stort det faktiskt är i verkligheten. Men titta på granarna och jämför.

Fjädergräs (Stipa pennata), en riktig raritet hemma.

Fjädergräs (Stipa pennata), en riktig raritet hemma.

Två sekunder senare släcktes lyset. Mobilen fick agera ficklampa.

Två sekunder senare släcktes lyset. Mobilen fick agera ficklampa.

Boop boop!

Boop boop!

På väg ner i dalen igen. Hade hunnit tänka många gånger vid det här laget att här hade mamma och mormor aldrig gått!

På väg ner i dalen igen. Hade hunnit tänka många gånger vid det här laget att här hade mamma och mormor aldrig gått!

St. Léonard.

St. Léonard.

I St. Léonard finns Europas största underjordiska sjö. Jag tänkte väl inte så mycket mer än att det lät häftigt att gå dit när Marion föreslog det, men när vi satte oss i båten och jag insåg att det fanns fiskar i vattnet slog rädslan till. Hade jag trillat i hade jag fått panik. Lyckligtvis höll den 17-årige guiden oss ovan ytan. Stackars flerspråkiga Marion fick höra samma information tre gånger (på franska, tyska och engelska), medan jag knappt hörde vad han sa på engelska. Tyvärr har ju franskan dalat sen gymnasiet. Jag lyckades i alla fall lära mig att när man hittade grottan på 40-talet var den helt vattenfylld, men efter en jordbävning sipprade mycket av vattnet ut genom sprickor som bildats i berget. Då tog man såklart tillfället i akt att göra en turistattraktion av det. Eftersom akustiken är så bra har de till och med konserter på sjön.

Lac Souterrain.

Lac Souterrain.

IMG_3804 liten

På kvällen åkte vi tillbaka till hostelet i Sion. Denna kväll blev vi dock nedgraderade till varsitt 4-bäddsrum. Jag var ensam när jag kom dit, men efter en stund kom en ung snubbe in och frågade på knagglig engelska om jag var lugn. Öh, ja, svarade jag. Jag dricker väl en eller två öl ikväll om det är det du menar.

Efter en välbehövlig dusch gick vi ut för att leta reda på kvällsmat. Vi hittade en trevlig uteservering och beställde in varsin risotto och drack två öl var. Notan slutade på totalt nästan 900 kronor. Men det var riktigt gott.

Tillbaka på rummet var jag fortfarande ensam, men en stund senare kom två trevliga tjejer in. Vid midnatt, när vi andra gått och lagt oss, kom den där snubben tillbaka. Snart satte han igång att snarka så det inte var klokt. Efter två timmar gick jag och satte mig en stund i korridoren, eftersom det var omöjligt att somna och jag var riktigt sur. Hur hade han mage att fråga mig om jag var lugn när det var han som förde en massa oväsen. Men som den fega svensk man är, vågade jag inte väcka honom. Jag bestämde mig däremot för att om jag någonsin startar ett hostel ska jag dela ut gratis öronproppar till alla i flerbäddsrummen. Eller vara riktigt radikal och ha en helt egen snarksektion.

På morgonen tog vi allt vårt pick och pack och åkte med tåget österut till Gampel. Som Marion förvarnat mig för var det inte alls som att vandra i de öde svenska fjällen, här stötte man på en hel del folk på stigarna och det var bara att gå ner i dalen så var man tillbaka i civilisationen. Från att ha sagt bonjour till alla dagen innan, var det nu helt plötsligt grüetzie som gällde. Jag hade dock svårt att uttala detta och började säga hallo istället. Enligt Marion var det dock inte särskilt artigt, så det slutade med att jag bara nickade åt folk istället.

Gampel. Och nej jag har inte missat att ta bort damm på linsen, det är en alpkaja.

Gampel. Och nej jag har inte missat att ta bort damm på linsen, det är en alpkaja.

Rödkämpe (Plantago media).

Rödkämpe (Plantago media).

Mjöltbräken (Aspelnium ceterach), en annan raritet där hemma.

Mjältbräken (Aspelnium ceterach), en annan raritet där hemma.

Tvåblad (Listera ovata).

Tvåblad (Listera ovata).

Vit skogslilja (Cephalanthera longifolia).

Vit skogslilja (Cephalanthera longifolia).

Mistel (Viscum album) på tall.

Mistel (Viscum album) på tall.

IMG_3872 liten IMG_3875 liten IMG_3884 liten

Dagens slinga hade bjudit på ordentliga uppförsbackar och jag svor tyst för mig själv hur jobbigt det var att gå uppför. Men, det var också några riktigt branta nedförsbackar, och då svor jag tyst för mig själv igen hur ont det gjorde att gå nedför dem. Så ont att det tillslut fortsatte att göra ont i fötterna även när det var plant. Trots att jag fick se, inte bara höra, en gök för första gången i mitt liv försvann inte smärtan och vi bestämde oss för att avsluta dagen i Ausserberg. Där hade de söta får, murgröna och sandlosta.

Murgröna (Hedera helix).

Murgröna (Hedera helix).

Sandlosta (Anisantha sterilis).

Sandlosta (Anisantha sterilis).

Från Ausserberg tog vi bussen till Brig och därifrån tåget tillbaka till Zürich. Ställde skorna på hyllan och insåg hur dammigt det hade varit.

På grund av dyra direkttåg blev det buss till Basel nästa dag för att hälsa på Anja. Kruxet var att eftersom bussen skulle ända till Hamburg och bussföretagen i det ena landet inte är privata, var vi tvungna att åka till Lörrach i Tyskland och byta till tåg därifrån till Basel. Varken på ner- eller tillbakavägen behövde jag visa passet på flygplatsen, men innan vi klev av bussen i Lörrach fick alla visa ID. Vi åt varsin bretzelmacka och sedan tog jag tåget in till Basel. Marion stannade en stund till i Lörrach för att träffa sin pojkvän.

Anja och jag tog en tur i gamla stan och satte oss på ett fik med varsin Rivella, en schweizisk läsk. Vi hade en del att ta igen, det var tre år sedan vi sågs, så munnarna gick i ett på oss. När Rivellan var uppdrucken köpte vi glass och gick en sväng längs Rhen. Det var riktigt varmt. Vid femtiden mötte vi upp med Marion igen och blev bjudna på kvällsmat hemma hos Anjas föräldrar. Dem hade jag inte träffat sedan 2004! Mycket trevlig dag.

Teatern och dammen med roliga, rörliga skulpturer av Jaques Tinguely.

Teatern och dammen med roliga, rörliga skulpturer av Jaques Tinguely.

Gamla stan.

Gamla stan.

Rhen.

Rhen.

Sista dagen spenderades på Botanischer Garten och inne i centrala Zürich. Vi åt cordon bleu med spätzle och Rivella i gamla stan, tog en båttur på Zürichsee och köpte choklad och en SIGG-flaska.

Myror i en akacia.

Myror i en akacia.

Zürichsee.

Zürichsee.

Hemma igen gick vi och handlade landjäger och jag packade ihop. Klockan 06:00 följande morgon sa vi hejdå på flygplatsen och jag satte mig att vänta vid gaten. Det är alltid konstigt att höra sitt eget språk igen efter en utlandsresa.

Vilket äventyr det hade varit.

Posted in Foto, Natur, Resa, Upptäcktsfärd | Leave a comment

Ramona

Nej det här går inte. Hösten uteblir. Kanske kommer ett gott och blandat-inlägg någon gång i vår, men jag har blivit en sån där tråkig bloggare som aldrig bloggar. Vad som tagit all min fritid är artikeln jag håller på att försöka publicera (baserad på mitt masterarbete). Det är mer arbete än man tror, men det är också bra att det är noga. Hur skulle vetenskapen annars se ut om saker inte nitiskt granskades? Nu är i alla fall fel rättade och förslag till förbättringar utförda och förhoppningsvis har jag en artikel i tryck innan sommaren.

Således har det inte blivit mycket fotograferat. Tur att man har fotokunniga kollegan Ramona, som dessutom är mästare på selfies, som man får öva lite på.

Det är så här jag gillar att fota mest. Inga krusiduller, rakt upp och ner, det enda man behöver är ett fönster.

Posted in Foto, Kreativt | Leave a comment

På äventyr med Annelie – Småland

I mitten av augusti kom Annelie ner till Växjö. Vi betade av Hörnebo skiffergruva och Store Mosse nationalpark, sedan åkte vi upp till Lennart i Jönköping. Han tog oss med på fler äventyr. Eller, vi tog med honom och han visade vägen, för han hade brutit foten.

Hörnebo skiffergruva.

Hörnebo skiffergruva.

Vi tog rundan runt Kävsjön i Store Mosse nationalpark.

Vi tog rundan runt Kävsjön i Store Mosse nationalpark.

Tranor över Kävsjön.

Tranor över Kävsjön.

Gyngflyt.

Gyngflyt.

Skogsödlornas favoritplats.

Skogsödlornas favoritplats.

Hampflockel (Eupatorium cannabinum) i Illharjens naturreservat.

Hampflockel (Eupatorium cannabinum) i Illharjens naturreservat.

Tandrot (Goodyera repens) i Skurugata.

Knärot (Goodyera repens) i Skurugata.

Skogsfru (Epigonium aphyllum) väster om Jönköping (vet inte hur nära jag får säga).

Skogsfru (Epigonium aphyllum).

Skogsstarr (Carex sylvatica).

Skogsstarr (Carex sylvatica).

Jättevädden (Cephalaria gigantea) i Anneberg.

Jättevädd (Cephalaria gigantea).

20150815_150815 liten

Slåtterblomma (Parnassia palustris) bland granspiror (Pedicularis sylvatica).

Fältgentiana (Gentianella campestris).

Fältgentiana (Gentianella campestris).

IMG_2760 liten

Spåtistel (Carlina vulgaris) vid Taberg.

Fältvädd (Scabiosa columbaria).

Fältvädd (Scabiosa columbaria).

Hökensås.

Hökensås.

Vägen hem till Stockholm bjöd på flera köer på grund av trafikolyckor. Tålamodsträning på högt dragläge. Det hände mycket under hösten sedan, men det får ni vänta på.

Posted in Foto, Natur, Resa, Upptäcktsfärd | Leave a comment

På äventyr med Annelie – Riddersholms naturreservat

I verkligheten har vi lämnat hela 2015 bakom oss nu. Men på bloggen är vi kvar i augusti.

Öster om Norrtälje ligger Riddersholms naturreservat. Där finns traditionell betesmark och strandängar, och vi stötte på både stora och små varelser. Vi kryssade bland annat bunge (Samolus valerandi) och luddunört (Epilobium parviflorum) och såg helt enorma hässlebrodd (Milium effusum). På en stig fick vi trippa på tå för att inte trampa ner ett stort gäng paddor (lyckligtvis inte större än 2 cm då). Tidigare på sommaren ska där tydligen också finnas en massa orkidéer.

Största hässlebodden (Milium effusum) jag sett.

Största hässlebodden (Milium effusum) jag sett.

Bergrör (Calamagrostis epigeios).

Bergrör (Calamagrostis epigeios).

Spenört (Laserpitium latifolium).

Spenört (Laserpitium latifolium).

Mr. Boombastic, som Annelie kallade honom.

Mr. Boombastic, som Annelie kallade honom.

Unge Mr. Boombastic.

Unge Mr. Boombastic.

Smulktronklöver (Trifolium fragiferum) på strandängen.

Smulktronklöver (Trifolium fragiferum) på strandängen.

Krusskräppa (Rumex crispus).

Krusskräppa (Rumex crispus).

Bunge (Samolus valerandi).

Bunge (Samolus valerandi).

En helt enorm knagglestarr (Carex flava).

En helt enorm knagglestarr (Carex flava).

Ett enormt klibbalblad.

Ett enormt klibbalblad.

Tranbärbär (Vaccinium oxycoccus).

Tranbärbär (Vaccinium oxycoccus).


Posted in Foto, Natur, Upptäcktsfärd | Leave a comment

Fjällfloristik i Abisko

Nu ska vi se, vart var jag på väg? Till Abisko var det, ja. Ni får ursäkta, jag har jobbat heltid på herbariet i Stockholm och sedan suttit till sena kvällen på universitetet för att göra om mitt masterarbete till en riktig vetenskaplig artikel och skicka in för publicering. Den skickade jag äntligen in förra veckan, var lite skakis i knäna allt. Sedan tre veckor tillbaka ockuperar jag Lennarts bäddsoffa och gör praktik på länsstyrelsen i Jönköping. Jag har fått inventera jätteloka i Västanå naturreservat och just nu pysslar jag med fältgentianaprojektet.

Nåväl, till Abisko kom jag fram på sena eftermiddagen lördagen den 18 augusti. På väg till vandrarhemmet träffade jag Kaj, som också skulle läsa kursen. Vi loggade in, höll jag på att säga, checka in heter det, och gick och handlade. Jag fick bo i ett av rummen med sex bäddar tillsammans med Kaj och Benjamin, och senare på kvällen träffade vi Marianne och Lovisa som blivit placerade i rummet bredvid (kan tyckas ointressant vilken säng jag sover i, men tro mig, det kommer att bli en viktig detalj). Ringde mamma och började grina för att jag saknade Annelie.

Utsikten från rummet. I förgrunden duschhuset, i bakgrunden Lapporten.

Utsikten från rummet. I förgrunden duschhuset, i bakgrunden Lapporten.

Vandrarhemmet där vi fem, och senare också Hassan, bodde, låg vid stationen Abisko Östra. Nästa station heter Abisko turiststation, där det finns både camping och hotell. Däremellan ligger forskningsstationen, där vi hade våra föreläsningar. Första dagen var det introduktion till Abiskoområdet, lite fjällekologi/geologi och vi fick lära oss nyckla (fast det kunde jag ju rätt så bra redan). När vi gick ut för att testnyckla kom Sture förbi, det var ett roligt sammanträffande. Han höll på med sitt masterarbete och bodde på forskningsstationen. Vi bestämde att vi skulle fika på kvällen. Medan jag väntade på att klockan skulle slå bestämd tid, gick jag ner en sväng till Torneträsk.

Linnéa (Linnaea borealis).

Linnéa (Linnaea borealis).

Lappgentiana (Gentianella tenella).

Lappgentiana (Gentianella tenella).

Svarthö (Bartsia alpina).

Svarthö (Bartsia alpina).

Torneträsk.

Torneträsk.

Måndagen bestod också den bara av föreläsningar, men på kvällen körde Hassan med mig, Lovisa och Marianne till Silverfallet. Det regnade rätt bra, men vilket häftigt ställe! Nordlåsbräken (Botrychium boreale) var en trevlig överraskning.

Silverfallet.

Silverfallet.

Silverfallet.

Torneträsk.

Nordlåsbräken (Botrychium boreale).

Nordlåsbräken (Botrychium boreale).

På tisdagen var det dags för den första exkursionen, som skulle ta oss till Paddus, en gammal offerplats för samerna. Stigningen var ingenting med vad som komma skulle, men visst blev man lite andfådd. Dock var man mest glad över att få vara ute hela dagen. Vi nycklade fräknar och lumrar och ett par fjällvråkar tyckte att vi var alldeles för nära. Jag var färdig rätt snabbt så jag gick och letade efter dvärgtätört istället. Det blev en del självupptäckande vid en liten sjö, ungefär halvvägs, där jag fick se tre nya starrarter, huvudstarr (Carex capitata), hårstarr (C. capillaris) och borststarr (C. microglochin). Och när jag säger nya, menar jag naturligtvis arter jag själv inte sett förut. Från Paddus kunde vi se Lapporten, och på det lilla berget hittade vi en hel del bräckor, vilka är ett vanligt släkte i fjällen.

Dvärgtätört (Pinguicula villosa).

Dvärgtätört (Pinguicula villosa).

Hårstarr (Carex capillaris).

Hårstarr (Carex capillaris).

Glansvide (Salix myrsinites).

Glansvide (Salix myrsinites).

Lapporten sedd från Paddus.

Lapporten sedd från Paddus.

När vi kom tillbaka ner stötte vi på en raritet, mångfingerört (Potentilla multifida). Jag hade aldrig hört talas om den förut, men det visade sig att den var fridlyst och bara hittats på några få platser i Sverige. Från Abisko fanns det dock flera fynd, såg vi sedan på Artportalen. Något som var ännu roligare var att jag hittade en ännu större tuva precis utanför vandrarhemmet. Den hoppas jag att ägarna vet om!

Mångfingerört (Potentilla multifida).

Mångfingerört (Potentilla multifida).

Dagen efter följde vi Rallarvägen från Björkliden norrut till Tornehamn vid Torneträsk. Dagen blev nästan fri från backar, men inte från trevliga botaniska upptäckter. Dagens bästa var ju helt klart taggbräken (Polystichum lonchitis) och finbräken (Cystopteris montana). Vi besökte även rallarkyrkogården där många rallare från förra sekelskiftet ligger begravda, alltså de som arbetade med och runt järnvägen från Kiruna till Narvik.

Finbräken (Cystopteris Montana).

Finbräken (Cystopteris montana).

Taggbräken (Polystichum lonchitis). En dröm att få se!

Taggbräken (Polystichum lonchitis). En dröm att få se!

Rallarkyrkogården.

Rallarkyrkogården.

Odjuren.

Odjuren.

Torsdagen var vi lediga, så Hassan körde iväg med mig, Lovisa och Marianne igen, men denna gång till kanjonen vid turiststationen. Inte behöver man åka ända till Grand Canyon, inte. Vi gick också upp till utsiktsplatsen över det lilla deltat, där det är fågelskydd under sommartid.

Abisko kanjon österut.

Abisko kanjon österut.

Fårsvingel (Festuca ovina). Den känner vi ju väl från hemma. Men titta vilken färg vattnet har!

Fårsvingel (Festuca ovina). Den känner vi ju väl från hemma. Men titta vilken färg vattnet har!

Vy västerut, toppstugan på Njullá.

Vy västerut, toppstugan på Njullá.

Lovisa.

Lovisa.

Fjällgentiana (Gentiana nivalis).

Fjällgentiana (Gentiana nivalis).

Deltat med fågelskydd.

Deltat med fågelskydd.

Marianne, Lovisa och Hassan spanar backsvalor.

Marianne, Lovisa och Hassan spanar efter backsvalor.

Nästa dag var det dags att bestiga Njullá och Slåttatjåkka, två av de högsta topparna i området. Turligt nog för mig hade vi ju botaniktempo, så det blev en hel del små pauser längs stigningen. Dagens miss var att vädret sagt uppehåll, så jag hade inte tagit några regntäta kläder. Men vi gick rakt genom molnen och där var det minsann inte torrt. Stackars Kroken blev lika fuktig som jag själv. Det var både läskigt och spännande att gå över alla snölegor, men det var rent fruktansvärt att gå ner igen. Det är ett under att jag inte trillade.

Fjällsippa (Dryas octopetala).

Fjällsippa (Dryas octopetala).

Fjällyxne (Pseudorchis straminea).

Fjällyxne (Pseudorchis straminea).

Uppe vid toppstugan.

Uppe vid toppstugan.

Rosenrot (Rhodiola rosea).

Rosenrot (Rhodiola rosea).

Dvärgfingerört (Sibbaldia procumbens).

Dvärgfingerört (Sibbaldia procumbens).

Fjällbinka (Erigeron uniflorus).

Fjällbinka (Erigeron uniflorus).

Kantljung (Cassiope tetragona).

Kantljung (Cassiope tetragona).

Mossljung (Cassiope hypnoides).

Mossljung (Cassiope hypnoides).

Fjällabb (Stercorarius longicaudus).

Fjällabb (Stercorarius longicaudus).

Lappspira (Pedicularis hirsuta).

Fjällspira (Pedicularis hirsuta).

Vanlig rosafärgad och en vit lappljung (Phyllodoce caerulea).

Vanlig rosafärgad och en vit lappljung (Phyllodoce caerulea).

isranunkel (Ranunculus glacialis). I Europa den kärlväxt som växer på de högsta höjderna.

Isranunkel (Ranunculus glacialis). I Europa den kärlväxt som växer på de högsta höjderna.

Vilken årstid var de tnu igen?

Vilken årstid var det nu igen?

Kaj och Anna.

Kaj och Anna.

Polarvide (Salix polaris).

Polarvide (Salix polaris).

Dvärgranunkel (Ranunculus pygmaeus).

Dvärgranunkel (Ranunculus pygmaeus).

Fjällpipare (Charadrius morinellus). Ser ni båda?

Fjällpipare (Charadrius morinellus). Ser ni båda?

Upp på Slåttatjåkka.

Upp på Slåttatjåkka.

Toppen!

Toppen!

Och så den långa vägen ner.

Och så den långa vägen ner.

Lagad!

Lagad!

Lördag kan man tro ska vara ledig dag, men inte om man läser en intensivkurs i fjällfloristik. Tillbaka i föreläsningssalen introducerades vi för fjällens gräs, halvgräs och tågväxter. Äntligen! Lovisa och jag gick efter övningsnycklingen till Naturum vid turiststationen och frågade om de möjligtvis kunde visa oss lappfelan, en mycket sällsynt orkidé som bara finns i Abisko nationalpark. Där var det dock tvärnej, det hjälpte inte att vi sa att vi läste floristikkursen. Vi gick och slötittade längs kanjonen, men såg som kanske väntat ingen lappfela. Sture bjöd på kvällen på finmiddag, det vill säga risotto. Jag älskar risotto.

Min favoritexkursion kom att bli på söndagen, vi åkte till Kärkevagge, inte jättelångt från Riksgränsen. Kärkevagge är en dalgång som slutar i Trollsjön, som en bra dag har det längsta siktdjupet av alla sjöar i Sverige. Den här dagen var det dock mycket snö och is kvar, så det blev inga 34 meter. Vad som också karaktäriserar Kärkevagge är några av de enorma stenblock som transporterats dit av inlandsisen.

Malmtåget har inte kommit ut ur förra tunneln när det åker in i nästa.

Malmtåget har inte kommit ut ur förra tunneln när det åker in i nästa.

Kärkevagge.

Kärkevagge.

Och jag som var orolig i Gällivare att jag inte skulle få se någon fjällviol (Viola biflora). Hur många gula pricka är det inte här då?

Och jag som var orolig i Gällivare att jag inte skulle få se någon fjällviol (Viola biflora). Hur många gula pricka är det inte här då?

Fjällskråp (Petasites frigidus).

Fjällskråp (Petasites frigidus).

Helene.

Helene.

Purpurbräcka (Saxifraga oppositifolia).

Purpurbräcka (Saxifraga oppositifolia).

Hassan har hittat en bra utsiktspunkt.

Hassan har hittat en bra utsiktspunkt.

Lovisa och Trollsjön.

Lovisa och Trollsjön.

Isen låg fortfarande kvar.

Isen låg fortfarande kvar.

En isranunkel till.

En isranunkel till.

Grönyxne (Coeloglossum viride).

Grönyxne (Coeloglossum viride).

Den sista exkursionen, som var repetitionsexkursion, gick vi tillbaka till rallarkyrkogården, men istället för att fortsätta till Tornehamn gick vi över berget och tillbaka till Björkliden. Den här dagen hade jag lyckligtvis tagit rätt kläder. Till och med stövlar. Det var så skönt att vi inte hade behövt klättra och ha oss i stekande sol hela veckan.

Gullbräcka (Saxifraga aizoides).

Gullbräcka (Saxifraga aizoides).

Inte så bra skoterled just nu.

Inte så bra skoterled just nu.

Resten av veckan ägnade vi oss åt inventeringsteknik. Jag, Lovisa och Anna tittade på vad det fanns för ruderater vid järnvägen. Har för mig att vi kom upp i över 80 arter (inklusive icke-ruderater). Även om resultaten var lite otydliga, var det en fröjd att titta på allt fint som växte där. Näst sista kvällen öppnade vi alla plånboken och åt middag på Abisko Mountain Lodge. Jag åt risotton. Efterfesten hade tema Hitta jordranunkeln (som jag sett på Artportalen), men det misslyckades. Tillbaka på vandrarhemmet såg jag att Lennart ringt, så jag smsade tillbaka och frågade om det var något särskilt. Ja, det var det. Blir man inte lite orolig då?

Testade olika inventeringstekniker.

Testade olika inventeringstekniker.

Sibirisk vallmo (Papaver nudicaule).

Sibirisk vallmo (Papaver nudicaule).

IMG_1972 liten

Efter alla redovisningar, kvällen innan tentan, gick Lovisa, jag och Kaj tillbaka till den lilla sjön vi rastat vid föregående vecka när vi gick till Paddus. Höjdpunkten blev faktiskt zoologisk snarare än botanisk – tre hökugglor som satt och stirrade. De var så himla roliga när de rörde på huvudet upp och ner och fram bak i cirklar. Fjällvråkarna klagade över vår närvaro igen.

Fjällvråk (Buteo lagopus).

Fjällvråk (Buteo lagopus).

Hökuggla (Surnia ulula).

Hökuggla (Surnia ulula).

"Va saru?"

“Va saru?”

Dvärglummer (Selaginella selaginoides).

Dvärglummer (Selaginella selaginoides).

IMG_1988 liten

Ringde Lennart när vi kom tillbaka. Visade sig att han gått och brutit foten. Det var ju väldigt osmart gjort tyckte jag. Annelie och mitt äventyr med hjulbenta Lennart kommer väl upp här… i sinom tid.

Sen var det ju det här med våra rum på vandrarhemmet. När Kaj och jag betalade vid incheckningen fick vi höra att vi skulle behöva byta rum och hus sista natten eftersom det skulle börja en ny då kurs och de eleverna skulle sova i våra rum. Fine. Men sen började problemen. Innan det sista bytet fick vi byta rum tre gånger, för att ägarna inte verkade ha någon kommunikation mellan sig. Hade de varit smarta hade de placerat oss alla i samma rum från första början och därmed kunnat ta emot gäster  utan problem som inte bokat rum i förväg. Hade vi inte protesterat hade vi fått flytta ännu fler gånger. Det var riktigt jobbigt. Är man som jag känslig för bar hud måste jag faktiskt också nämna att den äldre ägaren, som sköter bastun, verkligen inte är det. Tittade ut genom fönstret vid fel tillfälle en gång.

Så kom tentan och kursens sista dag. Det gick väl ganska bra får man säga, fick reda på senare att jag spikat den. Lovisa, jag och Marianne hade bokat samma tåg hem, men jag hade varit snålis och bokat sittplats, medan Marianne och Lovisa skulle få ligga ner och sova. I Gällivare gjorde det lite ont igen när jag tittade upp på Dundret, men snart fick jag annat att tänka på. Tre polska pojkar som luktade väldigt starkt av svett klev på och satte sig bredvid och framför mig. Det där vande sig dock näsan vid snart och han som satt bredvid mig visade alla bilder han tagit under deras vandring i Sarek.

Hejdå Abisko!

Hejdå Abisko!

Det var obehagligt att åka söderut efter en av de bästa månaderna i ens liv. Natten var mörk och fjällen var borta. Men snart fick jag se Annelie igen och vi åkte ut på mer äventyr.

Posted in Foto, Natur, Resa, Skolan, Upptäcktsfärd | Leave a comment

På äventyr med Annelie – Lappland del 2

Vi anlände alltså till Slagnäs camping, 5 mil väster om Arvidsjaur, på lördagskvällen och jag, Annelie och Susann fick dela på en stuga igen. Slog på TVn och hann precis se slutet på Star Trek: The Voyage Home. Jag hade ingen som helst telefonmottagning på campingen, men turligt nog fanns wifi. Vid sju var det dags för möte i bygdegården så att vi alla kunde hälsa på varandra. Från att ha varit åtta personer i Gällivare var vi nu över 20 deltagare och grupperna skulle inte roteras. Jag fick vara med Lars och Susann som följt med från Gällivare, samt en tjej som hette Frida.

Första dagen åkte vi till ett ställe som hette Hedberg och gick runt bland husen och upp på ett superbrant kalhygge. Det började med redan kända arter (för mig, alltså), men vad som var rätt skoj var att mitt i en skogsdunge stod ett jätteknippe med blodrot (Potentilla erecta). Och det var inga små exemplar heller. På kalhygget såg vi överraskande nog en orkidé (har för mig det var fläcknycklar) och jag hann se en huggorm slinka iväg. På vägen ner fick jag återse min älskade stagg (Nardus stricta). Sedan tog vi oss till en jättevacker plats vid Skellefteälven för att leta efter klådris. Vi fann visserligen ingen, men det var jätteroligt att hoppa på stenarna och att få se smalfräken (Equisetum variegatum) och blommande kung karls spira (Pedicularis sceptrum-carolinum). Och knagglestarr (Carex flava) i massor!

Ormrot (Bistorta vivipara) som börjat gro sina groddknoppar.

Ormrot (Bistorta vivipara) som börjat gro sina groddknoppar.

Branta kalhygget i Hedberg.

Branta kalhygget i Hedberg.

Knagglestarr (Carex flava).

Knagglestarr (Carex flava).

Kung karls spira (Pedicularis sceptrum-carolinum).

Kung karls spira (Pedicularis sceptrum-carolinum).

Skellefteälven.

Skellefteälven.

Vanlig groda (Rana temporaria).

Vanlig groda (Rana temporaria).

Tätört (Pinguicula vulgaris)!

Tätört (Pinguicula vulgaris)!

Smalfräken (Equisetum variegatum).

Smalfräken (Equisetum variegatum).

När man syr behöver man nål och tråd... starr! (Carex dioica och Carex lasiocarpa)

När man syr behöver man nål och tråd… starr! (Carex dioica och Carex lasiocarpa)

Bergfinkarna kvittrade och jag hann precis tänka "Gud vad här är vackert" innan Susanne plurrade. Floran hon hade i famnen klarade sig dock.

Bergfinkarna kvittrade och jag hann precis tänka “Gud vad här är vackert” innan Susann plurrade. Floran hon hade i famnen klarade sig dock.

Till skillnad från i Gällivare, där det var ont om plats i våra stugor och herrarna skötte all bestämning av sådant man inte kunnat avgöra i fält, bestod kvällarna i Slagnäs av några timmars arbete av bestämning och pressning av dagens insamlingar. Där hade vi som sagt nämligen tillgång till bygdegården. Långa intressanta dagar blev det!

Lars hade i Gällivare dragit på sig en ordentlig förkylning, så på måndagen fick vi rutan som campingen låg i så att vi skulle slippa åka så långt. Vi började i Norra Slagnäs med lite kulturmark och en bit av älvstranden. Vid stranden fanns det mycket fint, rundsileshår (Drosera rotundifolia), lappvide (Salix lapponum), sköldmöja (Ranunculus pelatatus) och korallrot (Corallorhiza trifida), vill jag minnas. Så nej, det var ingen sandstrand, utan snarare myrmarksaktigt. Jag sprang också på ett gäng hästsvansar (Hippuris vulgaris), vilka jag inte sett sedan påbyggnadskursen i floristik för två år sedan. De är rätt tuffa, för de har bara en ståndare och en pistill i sin lilla reducerade blomma. Vi styrde sedan tillbaka till Slagnäs och badplatsen, där det fanns lite mer sand (men fortfarande sileshår också). Där fanns mer tätört än jag någonsin sett och Lars skarpa ögon hittade två små höstlåsbräken (Botrychium multifidum). Jag fick syn på den lilla stennarven (Sagina saginoides) när jag tröttnat på att sitta och käka lunch. Gud vad jag älskar allt smått. Därefter gick vi en bit på spåret vid den så kallade stationen (typ ett tåg i vardera riktning passerar där per dag). Vi hade tur och fick se inlandsbanan som passerade förbi just då. Där fanns massor av fjällnejlika (Viscaria alpina) och Frida berättade att den är förhållandevis okänslig för höga halter av koppar i marken och man har hittat stora mängder kopparmalm som senare kunnat brukas tack vare den. Innan vi avslutade längst söderut i rutan vid älven tog vi en liten tur på en myr där jag sprang på gul parasollmossa (Splachnum luteum), den var riktigt häftig.

Tvättade mina strumpor.

Tvättade mina strumpor.

Mjölkört (Chamerion angustifolium).

Mjölkört (Chamerion angustifolium).

Tätört tätört tätört...

Tätört tätört tätört…

Höstlåsbräken (Botrychium multifidum).

Höstlåsbräken (Botrychium multifidum).

Fjällnejlika (Viscaria alpina).

Fjällnejlika (Viscaria alpina).

Inlandsbanan.

Inlandsbanan.

Gul parasollmossa (Splachnum luteum).

Gul parasollmossa (Splachnum luteum).

Den ensamma ståndaren hos hästsvans (Hippuris vulgaris).

Den ensamma ståndaren hos hästsvans (Hippuris vulgaris).

På kvällen mådde Lars lite bättre, så på tisdagen åkte vi en lite längre bit norrut, till Gullön på Storavans södra strand. Det var en riktigt varm dag, men myggorna vägrade låta en klä av sig. På en tomt tillhörande ett rart gammalt par hittade vi ett tätt bestånd av ögonpyrola. Lars tog med ett ex och visade dem där de satt på verandan och talade om att de har ett hav av årets växt bakom knuten. Det tyckte de var roligt. Vi tog en sväng i en snårig skog längs en bäck där jag fick se kärrfibbla (Crepis paludosa) och på järnvägsspåret såg vi sedan mer fjällnejlika. Det där med att lära sig se skillnad på gullris, fjällskära och brudborste hade blivit lite lättare eftersom de nu drygt en vecka senare börjat utveckla blomställningar. Fann bredvid nejlikorna ett gullris som nääästan hade en helt utslagen korg. Vi åkte precis utanför byn och fick äntligen gå på en riktig sandstrand. Där låg massor av styvt braxengräs (Isoëtes lacustris) uppspolat och där växte en söt liten tuva gulkavle (Alopecurus aequalis). Satte stövlarna på prov och gick hela sträckan tillbaka till bilen i vattenbrynet. De höll. Men jag såg dem knappt för allt pollen i vattnet. Sista stoppet gjorde vi på en skogsbeklädd brant för att leta ormbunkar. Vi hittade dock inget mer nytt än ullvide för dagen, men vad som hittade oss däremot var ett gäng helt enorma bromsar. Stackars Susann blev biten gång på gång, men vi andra klarade oss.

Massor av ögonpyrola (Moneses uniflora).

Massor av ögonpyrola (Moneses uniflora).

Storavan.

Storavan.

Testar stövlarna i den pollenfyllda Storavan.

Testar stövlarna i den pollenfyllda Storavan.

Frida i typiska norrländska strandkläder.

Frida i typiska norrländska strandkläder.

Inte vägren, men strandren!

Inte vägren, men strandren!

På onsdagen skyfflade vi ändå runt lite i grupperna eftersom några hade åkt hem. Jag, Annelie, Lennart och en man som hette Roger (och hans fru som var med för dagen) åkte till en av de sydligaste rutorna i länet, längs älven, för att försöka hitta det där klådriset. Bland annat. Det var helt sanslöst mycket mygg, så för första gången åkte myggnätet fram.

Målet var alltså att ta sig till älven, men det visade sig vara svårare än beräknat eftersom kartorna var gamla och älven letts om sedan de ritades. En kort stund var vi till och med inne i Västerbottens län, men tack vare Rogers GPS kunde vi komma tillbaka till Norrbottens. Vi hittade i alla fall något vatten där det fanns ärtstarr (Carex oederi) i massor och den ovanliga myrstarren (Carex heleonastes). Testade höjden på stövlarna när vi korsade vattnet och Roger sprang före och ropade snart högt till oss på efterkälken. Jajamän, han hade hittat en liten klådrisbuske. När jag satt på huk och tittade på den fick jag plötsligt se att jag nästan satt mig på ett par strån av vitstarr. Det började bli dags för lunch, så vi körde en bit bort, ut ur rutan, till en rastplats vid älven. Dock hade det börjat ösregna så Annelie och jag valde att inmundiga våra matlådor (alltså innehållet i dem) inne i bilen. Som snart immade igen. Men de andra trotsade regnet och tog sina campingstolar och satte sig vid stranden. Efter lunch åkte vi tillbaka till rutan och följde ett litet biflöde. Sen, tillslut, hittade vi älven. Då hade klockan hunnit bli tre på eftermiddagen. Och där fanns klådris i mängder, vilket var jätteroligt, och en liten brunört. Hemma är det något vi har mycket av i gräsmattan, men här var den tydligen ovanlig. Sist åkte vi till en kulturmark och fick se höstlåsbräken igen. Åskan mullrade dovt långt bort och vi hittade ett par renhorn i lagom storlek jag plockade med mig. De ligger nu högst upp på hyllan hemma och om någon har någon idé om vad jag ska göra med dem så tar jag gärna emot förslag. Ljusstake eller klädhängare kanske?

Tittade ner i myggnätet och fick se en massa myggor på fel sida, men de var alla antingen döda eller avsvimmade på grund av den höga halten koldioxid jag producerat under dagen. Ja, det var faktiskt lite kvavt där under. Men vilken händelserik dag!

Klådris (Myricaria germanica).

Klådris (Myricaria germanica).

 

Vitstarr (Carex livida).

Vitstarr (Carex livida).

Blodröd komossa (Splachnum vasculosum).

Blodröd komossa (Splachnum vasculosum).

Blöt lunch.

Blöt lunch.

Skellefteälven.

Skellefteälven.

Renhornen.

Renhornen.

En annan Lars fick ta Lennarts plats i vår grupp på torsdagen. Vi åkte långt åt pepparn, norr om Arvidsjaur. Vi började längs ett par bäckar och hittade en hel del smått och fint. Det är många arter som i minnet flyter ihop de här två sista dagarna (kan inte fatta att det redan gått två månader), men där var definitivt norsknoppa (Gnaphalium norvegicum) och spädstarr (Carex disperma), som jag inte sett förut. På eftermiddagen skickades Annelie och jag uppför Tjourre för att försöka hitta lite fjällarter. Fy fasiken vilken terräng. Det höga blåbärsriset bjöd på ordentlig konditionsträning och toppen tycktes hela tiden klättra längre och längre bort i horisonten. Annelie var modigare och starkare och klättrade på de riktiga branterna, medan jag höll mig till den planare marken och letade ripbär. Ett tag började jag tro att hon trillat nerför stupet för jag varken såg eller hörde henne och hon svarade inte när jag ropade. Men så var som tur väl var inte fallet och utsikten där uppifrån var väldigt fin över Byskeälven. Om uppstigning är fysiskt jobbigt så är alltid nedstigning psykiskt jobbigt. Jag är livrädd för att trilla och spjärnar emot allt vad jag kan för att det inte ska gå för fort, vilket nu resulterade i skoskav på tårna. Egentligen ska man väl inte klättra i stövlar. Lyckades trots det sätta mig på rumpan ett par gånger, men det var ju i alla fall mjukt blåbärsris att landa i.

Norsknoppa (Gnaphalium norvegicum) och vitpyrola i bakgrunden (Pyrola rotundifolia).

Norsknoppa (Gnaphalium norvegicum) och vitpyrola i bakgrunden (Pyrola rotundifolia).

På väg upp på Tjourre.

På väg upp på Tjourre.

Byskeälven.

Byskeälven.

Mosaikslända?

Mosaikslända?

Nedstigning bland altaigranarna.

Nedstigning bland altaigranarna.

Hönsbär (Cornus suecica). En av mina favoritbilder från veckan.

Hönsbär (Cornus suecica). En av mina favoritbilder från veckan.

Mycket gråpapper gick det åt till pressningen.

Mycket gråpapper gick det åt till pressningen.

Sista dagen åkte vi till en närliggande ruta med ett helt fantastiskt landskap som gömde sig bakom granarna som kantade grusvägen. Som jag nämnde i förra inlägget var vattnet kristallklart här uppe, det är kanske det jag behöver för att överkomma min vattenrädsla. Det var dock ordentlig blockterräng längs bäckarna och jag trillade emellan flera gånger. När jag började bli riktigt irriterad på mig själv trillade jag i så långt att Annelie fick dra upp mig. Tänk er Ronja som fastnat hos rumpnissarna. Vi såg dvärglummer, klubbstarr (Carex buxbaumii), massor av tuvsäv (Trichophorum cespitosum) och snip (Trichophorum alpinum), ett helt gäng brudsporrar (Gymnadenia conopsea) och hybriden mellan rundsileshår och storsileshår. Vi körde förbi ett riktigt tätt bestånd av polarull men insåg strax att vi kommit utanför rutan. Jag hoppade dock ur bilen och tog ett par bilder. Tänkte att hoppas inte Roger kör iväg utan mig nu, och det roliga var att han faktiskt gjorde det. Men bara ett par meter. Sista stoppet gjorde vi vid en stor grusås där det låg en ståtlig ren och välkomnade oss. Vi gick ut på en väldigt blöt myr och plötsligt sa Lars att vi skulle vända oss om och tala om vad vi såg. Inget speciellt, sa vi. Sen bad han oss komma bort till honom och titta i motsol. Då såg vi, där var hur mycket vitstarr som helst. Vilket fantastiskt avslut på två helt underbara inventeringsveckor.

Polarull (Eriophorum scheuchzeri).

Polarull (Eriophorum scheuchzeri).

Klubbstarr (Carex buxbaumii).

Klubbstarr (Carex buxbaumii).

Tuvsäv (Trichophorum cespitosum) och den lurviga snipen (Trichophorum alpinum).

Tuvsäv (Trichophorum cespitosum) och den lurviga snipen (Trichophorum alpinum).

Renen på åsen.

Renen på åsen.

Ett helt gäng med vitstarr (Carex livida).

Ett helt gäng med vitstarr (Carex livida).

På kvällen tog Annelie och jag en promenad på spängerna längs älven vid campingen. Beträds på egen risk stod det, och vi kom underfund med att det var inte på grund av att det var halt, utan det gällde snarare att se upp för alla flugfiskare som kastade sina krokar hit och dit. Gick uppför en trappa men insåg att vi hamnat på en järnvägsbro och där vågade vi inte gå, så vi fick gå tillbaka samma väg som vi kom.

Skellefterälven.

Skellefterälven.

Ja vad ska jag mer säga? Jag har väl sagt tusen gånger redan att det hade varit två av de bästa veckorna i mitt liv. Fått träffa så otroligt botanikkunniga personer och vi lärde oss så mycket mer än bara arter. Att få vara ute i naturen där man normalt sett inte har någon anledning att gå, för vi har verkligen varit ute mitt i ingenting. Det bästa var dock videdjungeln första måndagen. Som att Norrland ville busa lite med en, men misslyckades totalt när man bara tyckte det var en spännande och rolig upplevelse.

På lördagsmorgonen fick vi skjuts in till Arvidsjaur. Där insåg vi dock att vi inte skulle ta samma buss, utan Annelie skulle söderut till Jörn och jag österut till Luleå och sedan med tåg vidare till Abisko för att läsa en kurs i fjällfloristik. Det råkade bara vara så att bussarna gick med fem minuters mellanrum och ingen av oss (eller i alla fall inte jag) hade kollat ordentligt på biljetten. På väg till Abisko passerade tåget Gällivare och jag tittade upp på Dundret och längtade tillbaka så mycket att det gjorde ont.

Posted in Foto, Natur, Resa, Uncategorized, Upptäcktsfärd | Leave a comment

På äventyr med Annelie – Lappland del 1

Nu ni, nu äntligen ska ni får höra om två helt fantastiska veckor jag fick uppleva i juli. Orkar ni inte läsa allt är det ok, jag skriver detta väldigt mycket för min egen skull också, så att jag ska komma ihåg. Det hela började i alla fall med att Annelie hade varit duktig och läst Svensk botanisk tidskrift och hittat två annonser för (växt)inventeringsläger uppe i Gällivare och Slagnäs (5 mil väster om Arvidsjaur) för Lule och Pite lappmarkers floror. Vi anmälde oss i maj och tänkte väl inte så mycket mer på det på ett tag, men eftersom vi inte fått något svar från ansvarig person i Gällivare (Lars), ringde Annelie och frågade. Tur var väl det, för våra mail hade hamnat i spamlådan. Trots att sista anmälningsdatumet var passerat gick det att ordna. Jag vågar knappt tänka på vad vi gått miste om om det inte gjort det!

Så, på kvällen den 4 juli tog Annelie och jag nattåget upp till Gällivare och var framme vid tiosnåret dagen efter. Vi hade haft turen att få en 6-bäddshytt för oss själva, men luftkonditioneringen gavt mig en ordentlig förkylning. Det blev inte heller bättre av att vi inte lyckades nyckla det första videt vi gav oss på där. De på campingen var i alla fall snälla och lät oss ställa in våra stora väskor i receptionen medan vi utforskade området. Jepp, det var myggigt i skogen. Men vi plockade några kryss och solen sken och vattnet var kristallklart. 

Vassaaraälven.

Vassaraälven.

Vid tvåtiden tyckte vi att det räckte med äventyr för stunden och gick till campingen och frågade om vi kunde få tillgång till stugan. Det gick bra, och där mötte vi Susann som också skulle vara med. En liten stund senare ringde en annan deltagare, Lennart, och körde upp med oss på Dundret, fjället precis söder om stan. Man såg ända bort till Malmberget och vid parkeringen fick vi se lappljung (Phyllodoce caerulea). När vi kom tillbaka hade vi ett kort möte där alla fick träffa varandra och morgondagens grupper bestämdes. Första natten var inte jättetrevlig. Människan på andra sidan väggen snarkade som tusan och jag frös så in i helskotta (reselakan är smidiga, men ack så tunna). Så mitt i natten (eller det var lika ljust som mitt på dan), drog jag ut min madrass i vardagsrummet och tog på mig lite extra kläder. Hade jag kunnat sova med öronproppar hade väl det hela löst sig, men jag har i alla fall inte svårt att sova om det är ljust.

Första inventeringsdagen var Annelie och jag med Lennart. Vi åkte till ett ställe söder om Dundret och letade upp första bästa kulturmark.Vår metod var bara att anteckna förekomsten av arter, gudskelov inga täckningsgrader. Den första utmaningen blev att lära sig se skillnad på gullris (Solidago virgaurea), fjällskära (Saussurea alpina) och brudborste (Cirsium heterophyllum) utan att ha några blomställningar att titta på. Det kom ett litet glädjetjut när vi hittade ögonpyrola (Moneses uniflora) och plattlummer (Diphasiastrum complanatum). Jag märkte ganska snart att här uppe pratade man ofta om underarter, alltså en speciell version av en art man inte kunde klassa som en egen. Jag är inte säker på vad jag tycker om det konceptet egentligen, men det är väl bra att man noterar en annorlunda form nu ifall det skulle råka utveckla sig till en ny art om någon miljon år, sådär. Då finns det ju i alla fall dokumenterat… En sådan underart var altaigran (Picea abies ssp. obovata), vilken är mycket smalare än den vanliga i söder (troligen på grund av snötrycket). En annan “utbytt” art var björkarna, här var glasbjörk (Betula pubescens) helt dominerande istället för vårtbjörk (Betula pendula), vilken är vanligast i söder. Det som kom att bli det bästa på hela veckan var videdjungeln vi gav oss in i sent på eftermiddagen. Annelie visade krafterna och sågade av grenar som lagt sig över vägen. Det blev inga nya arter till listan den lilla färden, men det var fruktansvärt kul.

Altaigranar (Picea abies ssp. obovata).

Altaigranar (Picea abies ssp. obovata).

Ögonpyrola (Moneses uniflora), årets växt.

Ögonpyrola (Moneses uniflora), årets växt.

De vackra stammarna på glasbjörk (Betula pubescens).

De vackra stammarna på glasbjörk (Betula pubescens).

Andra myren.

Andra myren.

Videskogen.

Videdjungel.

Dag två åkte jag, Rolf och Susann till Malmberget. Hela dagen kom det ett väldigt lätt, men mycket blött, regn och mina kängor visade sig inte alls vara så vattentäta som jag trott. Fick se norrlandsstarr (Carex aquatilis) och nordisk stormhatt (Aconitum lycoctonum ssp. septentrionale), samt ett rakat älglik lämnat mitt på en grusväg. Mysigt. Vi tänkte att vi skulle försöka ta oss närmare något av gruvhålen, men det visade sig vara totalt omöjligt. LKAB hade spärrat av delar av orten på grund av rasrisken, så vi fick vända. Det stod alltså helt tomma hus innanför stängslen, men det tog ett tag innan jag fattade att ingen bodde där. Gruvverksamhet är liksom inget jag kommit i närheten av förut (Hörnebo skiffergruva räknas inte). Vi gjorde dock ett stopp i Kåkstan, ett litet område där bodar och hus byggts upp så som det troligen såg ut i slutet av 1800-talet då folk kom för att arbeta i gruvan men inte hade någonstans att bo. Vi letade efter ett ställe att se ner i Gropen från, men hittade inget. Stängsel, stängsel, stängsel. På hemvägen körde Rolf oss till gallerian i centrum, så att Susann och jag kunde köpa vax på team Sportia till skorna. Jag hittade också en billig fleece, jag hade varit dum nog att packa efter Stockholmsvädret (dvs 25 grader och sol, inte 15 grader och blåst).

Ängssyra (Rumex acetosa) och smörbollar (Trollius europaeus).

Ängssyra (Rumex acetosa) och smörbollar (Trollius europaeus).

Kåkstan.

Kåkstan.

Nyvaxade skor.

Nyvaxade skor.

Dag tre åkte vi alla till rutor ganska långt bort från campingen. Jag och Lars tog oss till Allavaara, där ingen verkade vara hemma. Jag hade tagit stövlarna denna dag medan kängorna torkade, så fötterna höll sig torra. Vi gick i den brantaste skogsbacke jag (dittills) varit med om och fick fin utsikt över dimman över myrarna. Jag hade en liten turdag och fick syn på inte helt ovanliga arter, men ibland lite svåra att hitta, som dvärgtätört (Pinguicula villosa, dock bara bladrosett) och månlåsbräken (Botrychium lunaria). Myrarna vi var på var ganska svårgångna, man fick hoppa mellan tuvor och känna sig som huvudkaraktären i ett dataspel. Blev denna dag också stoppade av ett stängsel, men den här gången var det ett renstängsel. Förutom dvärgtätörten så var dagens roligaste kryss rostull (Eriophorum russeolum).

Allavaara.

Allavaara.

Månlåsbräken (Botrychium lunaria).

Månlåsbräken (Botrychium lunaria).

Norrlandslav (Nephroma arcticum).

Norrlandslav (Nephroma arcticum).

Lappvide (Salix lapponum) och rosling (Andromeda polifolia) i massor.

Lappvide (Salix lapponum) och rosling (Andromeda polifolia) i massor.

Odonvide (Salix myrtillus).

Odonvide (Salix myrtillus).

Plattlummer (Diphasiastrum complanatum) och lappljung (Phyllodoce caerulea).

Plattlummer (Diphasiastrum complanatum) och lappljung (Phyllodoce caerulea).

Hoppa mellan tuvorna!

Hoppa mellan tuvorna!

Ja, jag hann tänka många gånger denna dag att gud vad jag älskade mina stövlar. På kvällen åkte vi till ett ställe utanför Koskullskulle för att titta på norna (Calypso bulbosa). Yes, kära växjöbor som undrar, orten är uppkallad efter en släkting till Anna Koskull. Vi letade efter nornan ett tag, men hittade först bara överblommade, men fann sedan ett par exemplar i full blom. Ibland blir man förvånad över sig själv. Eller ja, i mitt fall ganska ofta faktiskt, för visst tyckte jag det var roligt att få se den ovanliga nornan, men jag tyckte ju definitivt att den mycket vanligare spindelblomstern var häftigare.

Norna (Calypso bulbosa) med spindelblomster (Listera cordata) i bakgrunden.

Norna (Calypso bulbosa) med spindelblomster (Listera cordata) i bakgrunden.

Dag fyra fick jag och Elin följa med Lennart upp på Dundret. Eftersom jag vet att jag blir varm för ingenting och vi skulle upp på toppen tänkte jag att jag tar på mig svala kläder. Det skulle jag inte gjort. Det var inte många jobbiga stigningar och det blåste rätt bra. Det positiva var ju dock då att det inte var mycket mygg. Hursomhelst så fick jag se min första (och vad som skulle bli enda levande) lämmel. Som ni säkert redan vet finns det många miniversioner av växtgrupper man hittar på fjäll, typ krusbräken (Cryptogramma crispa), grönbräken (Asplenium viride) och mossljung (Cassiope hypnoides). Det bästa var nog dock trådfräknen (Equisetum scirpoides) i forsen i skogen längre ned på fjället. Kanske för att det var jag som fick syn på den och det tog de andra några sekunder att inse vad det var jag över huvud taget pekade på. Och tätört (Pinguicula vulgaris) växte i massor uppe på branterna, minsann. Det fanns fläckar av myrmark där uppe också, och jag hann precis tänka att vilken tur att jag tog stövlarna, när jag kände att det blev vått om strumpan. Det var dock inte så att det gått över kanten, det var HÅL!! Köpte dem till första kursen på min utbildning för fem år sen, men nu hade alltså plasten torkat och gått sönder. Klagade lite väl mycket resten av dagen, men de där stövlarna hade ju legat mig så varmt om hjärtat. Tur i alla fall att de gick sönder efter att vi varit i forsen.

På vägen hem var det dags för nästa besök hos Team Sportia i gallerian. Denna gång för ett dyrare inköp – stövlar. Blev den dyraste varianten dessutom, eftersom de inte hade den näst dyraste i min storlek. Men jag är än så länge väldigt nöjd med dem, är skönt att ha så högt skaft. Blir dock väldigt varmt om vaderna.

Fjällämmel (Lemmus lemmus).

Fjällämmel (Lemmus lemmus).

Bäcknicka (Pohlia wahlenbergii), en vattenavstötande mossa.

Bäcknicka (Pohlia wahlenbergii), Lapplands landskapsmossa.

Fjällummer (Diphasiastrum alpinum).

Fjällummer (Diphasiastrum alpinum).

Hejdå gamla Tretorn. Hej nya Tretorn Traska.

Hejdå gamla Tretorn. Hej nya Tretorn Traska.

Kvällen var mycket fin, så Annelie, jag och Lennart tog en kort tur med bilen. Från våra stugfönster hade vi under veckan sett ett väldigt spejsat hus (Fjällnäs slott, har jag tagit reda på i efterhand), så vi åkte först och tittade på det. Sen svängde vi förbi hembygdsgården och tittade ner i Vassaraälven igen, där vi fick syn på några slemmiga saker. Tog mina första bilder på resan med stora kameran.

Vassara älv, denna gång i kvällsljus.

Vassara älv, denna gång i kvällsljus.

Åkerbär (Rubus arcticus).

Åkerbär (Rubus arcticus).

Sista inventeringsdagen åkte jag, Susann och Vivi tillsammans med Lars till Linaälven. Där fanns en rätt snårig (och myggrik) skog där jag bland annat fick se fjällviol (Viola biflora), dvärglummer (Selaginella selaginoides) och den ovanliga lappranunkeln (Ranunculus lapponicus). För en gångs skull var det rätt varmt, dock gick det inte så bra att klä av sig med tanke på myggen. Jag har för mig att Susann kallade mig något i stil med eskimå eftersom jag hade luvan uppdragen hela tiden. Sån tur att jag köpte (eller fick av mamma) den supertunna jackan jag hittade precis innan jag åkte. Eftersom vi inte kunde ta oss över älven blev rutan ganska snabbt “färdig”, så vi åkte tillbaka till rutan Lars grupp var i i måndags och gjorde färdigt den. Där hittade Vivi blommande dvärgtätört, så det var kul att få se också.

Halvbra kyl i stugan. Äggen som låg längst bak frös. Det blev i alla fall äggröra till frukost tillslut.

Halvbra kyl i stugan. Äggen som låg längst bak frös. Det blev i alla fall äggröra till frukost tillslut.

Fjällviol (Viola biflora).

Fjällviol (Viola biflora).

Dvärglummer (Selaninella selaginoides).

Dvärglummer (Selaninella selaginoides).

Lappranunkel (Ranunculus lapponicus).

Lappranunkel (Ranunculus lapponicus).

Dvärgtätört (Pinguicula villosa).

Dvärgtätört (Pinguicula villosa).

Kärrspira (pedicularis palustris).

Kärrspira (Pedicularis palustris).

Ett tätt lager av ekbräken (Gymnocarpium dryopteris).

Ett tätt lager av ekbräken (Gymnocarpium dryopteris).

På kvällen tog Vivi med oss till en stuga vid Abborrträsket för att titta på de vackra ängarna. En grönbena (tror jag) hälsade oss inte välkomna med sitt ständiga varningsrop, men det struntade vi faktiskt i. Gjorde en liten snabbinventering och hittade bland annat ett stort knippe månlåsbräken, men sen började det regna så vi gick in i stugan.

Ovälkomnande grönbena.

Ovälkomnande grönbena.

Hundkäx (Anthriscus sylvestris).

Hundkäx (Anthriscus sylvestris).

Annelie har hittat nåt.

Annelie har hittat nåt.

Tuvtåtel (Deschampsia cespitosa).

Tuvtåtel (Deschampsia cespitosa).

Så var det lördag och sex av oss skulle styra kosan ner mot Slagnäs camping, fem mil väster om Arvidsjaur. Men först åkte vi alla upp på Dundret igen, så att inte bara vi som var där i torsdags skulle få se fjällväxterna. Tog med stora kameran denna gång och fick lite bättre bilder på några av dem.

Ripvide (Salix glauca).

Ripvide (Salix glauca).

Lappspira (Pedicularis lapponica).

Lappspira (Pedicularis lapponica).

Kattfot (Antennaria dioica).

Kattfot (Antennaria dioica).

Klynnetåg (Juncus trifidus).

Klynnetåg (Juncus trifidus).

Fjällgröna (Diapensia lapponica).

Fjällgröna (Diapensia lapponica).

Isstarr (Carex glacialis).

Isstarr (Carex glacialis).

Letar mossljung.

Letar mossljung.

Gällivare.

Gällivare.

Krypljung (Loiseleuria procumbens).

Krypljung (Loiseleuria procumbens).

Grönbräken (Asplenium viride).

Grönbräken (Asplenium viride).

Krusbräken (Cryptogramma crispa). Precis som strutbräken har de sporer på speciella blad, i detta fall de som är extra krusiga.

Krusbräken (Cryptogramma crispa). Precis som strutbräken har de sporer på speciella blad, i detta fall de som är extra krusiga.

Lappljung (Phyllodoce caerulea).

Lappljung (Phyllodoce caerulea).

Världens bästa Annelie.

Världens bästa Annelie.

Efter en lunch med fantastisk utsikt styrde vi alltså kosan söderut. På vägen besökte vi Jokkmokks fjällträdgård, som kanske inte var det mest upphetsande. Hade nämligen sett det mesta “ute i det vilda” redan. Fick dock reda på att det slemmiga i Vassaraälven var någon sorts masks fångstkonstruktion.

Vägren.

Vägren.

Sen kom vi fram till Slagnäs camping.

Posted in Foto, Natur, Resa, Upptäcktsfärd | Leave a comment

Sommarens bröllopsuppdrag

Det är verkligen en ära att få bröllopsuppdrag. Tänk vilken viktig uppgift det är man anförtros.

Emilie och Isaac Tockuss.

Emilie och Isaac Tockuss.

emilieisaac13web emilieisaac23web emilieisaac24web emilieisaac39web emilieisaac40web emilieisaac55web emilieisaac66web

Märta och Björn Lönnaeus.

Märta och Björn Lönnaeus.

lonnaeus2332web

lonnaeus2535weblonnaeus2525weblonnaeus2401web lonnaeus2488web

Posted in Foto, Jobb | Leave a comment