Och så kom snön

Jag tycker verkligen inte om vädret i den här stan, men jag har i alla fall cool utsikt hemifrån.

Posted in Blogg, Foto, Natur, Vardag | Leave a comment

Lite glöd i mörkret

Det var så fint väder för en månad sedan när jag var i Växjö och tog en tur med föräldrarna till Helgö och Jägaregap naturreservat i Helgasjön. Hett tips om man vill ta en skogspromenad med sjöutsikt.

En spindel hade slagit läger i en blåtåteltuva (Molinia caerulea).

En spindel hade slagit läger i en blåtåteltuva (Molinia caerulea).

Mamma!

Asp (Populus tremula) och rönn (Sorbus aucuparia).

Asp.

Klibbal (Alnus glutinosa), asp och bok (Fagus sylvatica).

Aldrig har jag dock upplevt att jag blivit så påverkad av vintermörkret. Hela hösten har jag varit ovanligt trött, och därför gjorde jag en bergensare idag och gick ut istället för att jobba. Avnjöt lunchen i den sällsynta solen och invigde makroobjektivet med nya kameran.

Mjölkört (Chamaenerion angustifolium).

Tysklönn (Acer pseudoplatanus).

Tok (Dasiphora fruticosa), en mycket vanlig trädgårdsväxt här i Bergen.

Dubbelt foder är det finaste fodret.

Posted in Blogg, Foto, Natur, Vardag | Leave a comment

Bergen från sin bästa sida

Förra helgen var Josefine här och hälsade på, och hon lyckades pricka in riktigt toppenväder. Lite kallt var det allt, men också massor av sol. På lördagen tog vi en förmiddagspromenad till Tveitevatnet och matade fåglarna. Josefine lärde mig hur man fick duvorna att flyga upp i handen. Det var en häftig känsla. På eftermiddagen tog vi en liten sväng i centrum och till kvällen hade snälla Ingrid gett oss gratisbiljetter till Akvariets halloweenfirande. De hade hyrt in ett gäng gymnasieelever som studerade teater vars uppgift var att skrämma besökarna. Deras taktik var att smyga upp bakifrån och sen viska hemskheter i örat på en. Typ, “sjöman smakar gott”. Det var verkligen obehagligt! Annars var det spännande. De hade släckt lampan i alla akvarier (utom de som innehöll känsliga arter), så man fick använda sin ficklampa (eller mobilen) att lysa med för att få se djuren. I rotundan hade jag glömt att det första akvariet innehöll de största torskfiskarna och hoppade en halvmeter eftersom jag inte var beredd på att något så stort skulle komma emot mig.

Graciöst värre.

Bryggen.

Akvariets fontän var rödfärgad och fylld med kroppsdelar.

Får det lov att vara en bukett ål?

Josefine vågade hålla i spindeln.

På söndagen tog vi en tur upp på Fløyen och Rundemanen. Det var rätt mycket folk, men man kan knappast klandra bergensarna som i princip måste ta de få tillfällen av kanonväder som bjuds i akt. Jag hade glömt att vrida tillbaka mitt armbandsur och fick lite lagom panik vid lunchtid, eftersom Josefine hade ett plan hon skulle hinna med, men situationen löste sig snabbt när hon tittade på sin mobilklocka. Medan vi åt våra quesadillas fick vi sällskap på avstånd av ett par korpar som gav ifrån sig ljud jag aldrig hört. Lät nästan som att de försökte kvittra, men med vatten i halsen så att det mer blev ett glatt gurglande.

Bergens version av Lejonkungen.

Storediket.

Store Tindevatnet.

Storediket och Byfjorden.

När vi kom tillbaka till Fløyen och skulle åka ner var där helt tjock med folk. Det verkade dock fortfarande vara så att fler var på väg upp än ner, så det var inga problem att komma på Fløibanen. Och Josefine hann med sitt flyg.

Posted in Blogg, Foto, Natur, Upptäcktsfärd, Vardag | Leave a comment

Highland cattle

Satt och grävde lite i arkivet och fann dessa bilder på ett gäng unga highland cattle, tagna för nästan tre år sedan, på en tur någonstans i norra Småland. Är de inte stentuffa?

Posted in Blogg, Foto, Natur | Leave a comment

Fröinsamling i Eidfjord

För snart två veckor sedan fick jag följa med på fröinsamling i Eidfjord kommune, cirka 2,5 timmes bilresa öster om Bergen. Fröna tas om hand av botaniska trädgården på Milde och läggs sedan upp i en gemensam databas för trädgårdar världen över för utbyte.

Turen hade skjutits upp två gånger på grund av regn, men så äntligen kom vi iväg på söndagskvällen. Vi anlände till stugbyn i totalt mörker, så det var som att ha kommit till en helt ny värld när jag tittade ut nästa morgon. Vi befann oss på över 700 möh och ett väldigt lätt regn föll från den gråa himlen. Med tre lager kläder på underkroppen och fyra på överkroppen åkte vi ännu lite högre upp och gick sedan från Isdalsvatnet upp mot Svolnos. Regnet övergick i snö, det blåste bitvis iskalla vindar, solen gav oss rödlätta kinder och jag var skitglad. Detta var också premiärturen för mitt nya kamerahus, Canon 6D mk II, sedan min gamla 5D mk II gått i graven i våras.

På väg upp mot Svolnos.

På väg upp mot Svolnos.

Cykelspår mitt på fjället? Nejdå, lämmelspår (eller annan gnagare)!

Gullbräcka (Saxifraga aizoides).

Gullbräcka (Saxifraga aizoides).

Mattlummer (Lycopodium clavatum).

Mattlummer (Lycopodium clavatum).

Kråkbärbär (Empetrum nigrum).

Kråkbärbär (Empetrum nigrum).

Bruntåg (Juncus castaneus).

Bruntåg (Juncus castaneus).

Lapptåg (Juncus triglumis).

Lapptåg (Juncus triglumis).

Det började snöa.

Sen kom solen.

Taggbräken (Polystichum longchitis), en av mina absoluta favoritväxter.

Taggbräken (Polystichum longchitis), en av mina absoluta favoritväxter. “Där har vi en äkta botaniker” fick jag höra när jag föll på knä.

Isdalsvatnet.

Isdalsvatnet.

Oidentifierade fåglar.

Där bakom ligger Hardangerjøkulen.

Där bakom ligger Hardangerjøkulen.

Ripbär (Arctous alpina).

Ripbär (Arctous alpina).

Vetle Ishaug (1303 möh).

Efter ett gott dagsverke svängde vi förbi Vøringsfossen som låg precis i närheten. Jag hade aldrig hört talas om detta vattenfall tidigare, men det var ju helt klart en av de häftigaste vyer jag någonsin sett. Det går liksom inte beskriva hur storslaget det var med en platt bild. Hela fallet är drygt 180 m högt, med ett fritt fall på 145 m.

Vøringsfossen.

Dagens skörd (kråkbär, hönsbär och odon i plastpåsen).

Nästa dag började vi åka tillbaka mot Bergen, men med stopp i Måbødalen, Øvre Eidfjord och strax utanför Ålvik, i Kvams kommune. Förra året, när vi precis svängt österut efter Odda på väg mot Sverige, fick jag se en av mina önskearter på bergväggen – blommande fjällbrud. Sedan dess har jag velat se den igen, men inte körandes bil i 70 km/h. Denna dag visade sig bjuda på det tillfället.

Grytehorga.

Måböbeget.

Måbøbeget.

Kustruta (Thalictrum minus), en i Sverige väldigt ovanlig växt.

Kustruta (Thalictrum minus), en i Sverige sällsynt växt.

Bladrosetter till fjällbrud (Saxifraga cotyledon).

Bladrosetter till fjällbrud (Saxifraga cotyledon). De största jag såg var säkert 15 cm i diameter.

När en individ blommat, dör den.

När en individ blommat, dör den.

Gamla bilvägen västerut.

De flesta var antingen utblommade eller hade inte blommat detta år, och detta var det enda blommande exemplar jag i bekväm och säker ställning kunde fota.

De flesta var antingen utblommade eller hade inte blommat detta år, och detta var det enda blommande exemplar jag i bekväm och säker ställning kunde fota.

Bergmynta (Clinopodium vulgare) med sin starka färg.

Bergmynta (Clinopodium vulgare) med sin fantastiska färg.

Stenfrö (Lithospermum officinale). Enda gången jag sett den förut var under påbyggnadskursen i floristik 2013. Den gör verkligen skäl för sitt namn.

Gamla vägen österut. Svårt att tänka sig att bilar en gång i tiden kunde mötas här.

Linnea (Linnaea borealis).

Linnea (Linnaea borealis).

En jättebladrosett av krustistel (Carduus crispus).

En jättebladrosett av krustistel (Carduus crispus).

De fantastiska biltunnlarna i i Måbødalen.

De fantastiska biltunnlarna i i Måbødalen.

Øvre Eidfjord.

Fiskeodling utanför Ålvik.

Utanför Ålvik gick vi in i en ädellövskog och hittade blad av vit skogslilja (Cephalanthera longifolia), en art jag såg för första gången i Schweiz för två år sedan. Där fanns också skuggbräken (Polystichum braunii), en släkting till taggbräken som jag också haft på önskelistan. Den fick följa med hem till växtpressen.

Väl hemma drabbades av sådan där resedepression, som jag brukar kalla det. Det sker efter riktigt bra resor där jag bara vill åka tillbaka. Vad ska jag göra hemma, liksom? Inte nog med att jag fick se norska, botaniska smultronställen, att ha varit där med folk som är så otroligt växtkunniga är guld värt. Eller ska man säga saffran värt, kanske?

Posted in Blogg, Foto, Jobb, Natur, Upptäcktsfärd, Vardag | Leave a comment

På äventyr med Annelie – Island del 2

Så, när vi hade fått bilen var det bara att börja pricka av allt vi satt upp på Att se-listan. Om de första dagarna mest handlat om botanik och besök av platser där ingen annan stannade, så skulle vi nu leka klassiska turister. Det första vi gjorde var att åka tillbaka en liten bit på vägen vi åkt från Hólar dagen innan (det vill säga innan den gick över i grusväg för fyrhjulsdrivna fordon) för att titta ner i Kerið. Det var oroväckande dimmigt, men efter att vi kommit ner från platån väster om Selfoss blev det bättre. Kerið är en krater som troligen är resterna av en vulkan som kollapsade efter ett utbrott för ca 6500 år sedan. Vattnet i botten ligger på samma nivå som grundvattnet och varierar mellan 7 och 14 meters djup.

Kerið.

Just nu var visst vattenståndet ganska högt.

Inte långt från Kerið, i floden Þjórsá, ligger Urriðafoss, ett av de vattenfall med störst volym på Island. Med vatten samlat från tre olika glaciärer är det kanske inte så konstigt.

Urriðafoss.

Fjällkåpa (Alchemilla alpina).

En mal och diverse flugor på kvanne (Angelica archangelica).

Strandskator (Haematopus ostralegus).

Flugorna gillade vår bil lika mycket som jag.

Klockan hade hunnit bli fyra, och då passade det bra att checka in på det hostel vi skulle sova två nätter i Hvolsvöllur, Midgard Base Camp. Vi fick en liten rundvisning och slutligen pekade han på glaciären bakom huset och sa att man kan antingen kalla den vid sitt rätta namn, Eyjafjallajökull (typ [Eyjafjatlajökutl]), eller göra som de flesta turister och säga E15 (eftersom det är ett E följt av femton bokstäver), eller bara The Volcano. Det var vulkanen där under med samma namn som hade utbrott 2010 och stängde ner den mesta av flygtrafiken i Europa.

Nästa stopp på listan var den lilla halvön Dyrhólaey, men strax utanför Hvolsvöllur fick vi syn på ett ganska stort vattenfall och tänkte att det kan ju inte skada att snabbt köra in och ta en bild. Efter en timme och många fler än en bild senare körde vi vidare. Av hela resans många vattenfall var detta, Seljalandsfoss, definitivt det coolaste.

Seljalandsfoss.

Midsommarblomster (Geranium sylvaticum) i massor.

Bakom vattenfallet hittade vi vad vi misstänkte var mattbräcka (Saxifraga rosacea), som vi letat efter på norra ön under veckan. Efter en närmare inspektion av håren på blomstjälken kunde vi sedan fastställa att det var den.

I Dyrhólaey hade det börjat regna lite grann. Vinden var också kännbar, och vi möttes av hårda klippor, svart sand och höga vågor. Vi visste att man sett lunnefåglar där förut, och först var det enda vi såg ett gäng ejdrar och stormfåglar. Men plötsligt susade de förbi. Och när vi tittade ut mot horisonten såg vi att där låg ganska många och guppade ute i vattnet.

Dyrhólaey.

Ejdrar (Somateria molissima).

En lunnefågel (Fratercula arctica) med byte.

Efter att ha sagt hejdå till lunnefåglarna körde vi tillbaka till Hvolsvöllur och gick och lade oss ganska tidigt eftersom vi visste att vi hade en lång dag framför oss imorgon. Det gick dock bara halvbra att sova, för strax efter elva stormade receptionisten in med två australiensiska snubbar som skulle sova i samma rum.

Denna gång hade vi försäkrat oss om att frukost skulle serveras, men istället för klockan sju, som det stod på hemsidan, var den rätta tiden åtta. De lyckades dock ha den färdig till halv åtta, och den var riktigt god. Till exempel så fanns där nybakat bröd, i kontrast till den kritvita formfranskan i Hólar.

Målet för dagen var Skaftafell i södra Vatnajökull nationalpark. Förutom ett litet toastopp vid Laufskálavarða, körde vi den tre timmar långa färden dit direkt. Det var av och på med vindrutetorkarna hela tiden, och väl framme såg det inte så ljust ut heller. Men efter att ha sett ut en liten runda att gå, kom solen fram och det var bara att klä av sig igen. För första gången så bjöd resan på en ordentlig uppförsbacke. Vi gjorde som de flesta andra och gick upp till Svartifoss, ett vattenfall som rinner över en vägg av pelarförklyftad basalt. Be mig inte förklara i detalj, men de hexagonala formerna bildas då basalt i flytande form stelnar.

Första gången man passerar Laufskálavarða ska det bringa tur om man lägger en sten på hög.

Strätta (Angelica sylvestris) på vägen upp mort Svartifoss.

De mycket tuffa stjärnhåren hos strandtrav (Arabidopsis petraea).

Svartifoss.

Skeiðararjökull.

Snacka om lokala regnskurar.

Vi tog samma väg ner igen, och gick sedan bort till foten av Skaftafellsjökull.

Skaftafellsjökull.

“Det var inte såhär jag tänkte mig livet”, sa blågröet (Poa glauca).

Svinafellsjökull.

Världens lägsta glasbjörk (Betula pubescens)?

För en som inte läst nyheterna varje dag (jag hade av någon anledning ingen internetmottagning på telefonen annat än i Reykjavik) var det en chock när vrålet från TV-rummet i turistcentret kom. Hade helt glömt bort att fotbollen fortfarande höll på.

Jag hade gärna velat åka lite öster ut till och besöka Jökulsárlon, Islands djupaste sjö med en mängd flytande isblock från Vatnajökull. Men det fick vi spara till nästa resa. På tillbakavägen stannade vi först till vid Dverghamrar, med liknande formationer som vid Svartifoss.

Dverghamrar.

Nej mamma, jag gick inte i närheten av den där.

För att komma till kanjonen med det helt omöjliga namnet Fjaðrárgljúfur fick man köra på något som definitivt kunnat klassas som en F-väg. Igen, tack Annelie för att du körde. Men vilket ställe alltså. Ännu mäktigare blev det när en stenfalk (Falco columbarius) susade förbi strax nedanför oss. Men den hann jag naturligtvis inte få någon bild av. De avgränsande repen som man uppenbarligen inte skulle korsa hade nog satts upp ganska nyligen, för det var väldigt tydligt att folk gått ut på de smalaste klipporna för att få en bättre vy. Knasbollar.

Fjaðrárgljúfur.

Floden heter naturligtvis Fjaðrá.

Nästa stopp var Reynisfjara, en strand strax öster om Dyrhólaey. Där var många varningsskyltar om de höga vågorna och starka undervattenströmmarna, och fler knasbollar som lekte med livet. Jag googlade lite när jag kom hem och hittade rapporter om tre dödsfall de senaste tio åren. Ja, där och då lovade jag mig själv på allvar att aldrig riskera livet för en bild. Det var en riktigt tuff, riktigt läskig plats.

Reynisfjara.

Strandglim (Silene uniflora).

Dyrhólaey.

Sista stoppet för dagen var Skógafoss, kanske det mest kända vattenfallet. Men efter alla andra vattenfall vi sett blev detta nästan bara en i mängden. “Ja det var ju fint”, tänkte jag. Sen stod vi där inte så länge till. Klockan var mycket och vi hade en buss at passa nästa morgon.

Skógafoss.

När jag skulle boka hostel i våras fanns det inte plats för tre nätter i rad i Hvolsvöllur, så jag bokade det som låg närmast, Volcano Huts i Þórsmörk. Ett par veckor innan avfärd fick jag mail från dem med olika alternativ på hur man tar sig dit. Vadå då? tänkte jag. Det visade sig vara så att antingen får man ha en hög fyrhjulsdriven bil eller ta till fötterna, eftersom det var en F-väg som dessutom gick över de många vattendrag som rinner ner i dalen. Man kunde också boka en buss som gick från Hvolsvöllur. Jag var så nervös. Så jag bestämde mig för att dokumentera det hela ordentligt. Och ja, jag är väl medveten om att jag syns i backspegeln.

Morgon i Hvolsvöllur, och den enda bild jag har av alla islandshästar.

Bussen till Þórsmörk.

Först en bit på Ringvägen.

Sen sväng vänster förbi Seljalandsfoss.

Asfalten försvann.

Grusvägen blev smalare.

Ett av de bredare vattendragen.

Eyjafjallajökull.

Framme!

Det var inte så farligt, visade det sig. Väl framme var det för tidigt för check-in, så vi lämnade bagaget i det gemensamma köket och såg ut en lagom tur att gå. Det stämde inte helt med färgmarkeringarna på kartan och på de faktiska stigarna, men tur var väl det, för då kom vi oavsiktligt längre söderut och fick en utsikt jag hoppas ingen av oss glömmer. Det blev också så att vi gick rundan åt motsatt håll än planerat, men det var också bra, eftersom det blev en mycket lättare stig på slutet. Det var så grönt och så vackert. Och för första gången gick vi i skog.

Annelie utanför stugan vi sov i.

Så grönt!

Eyjafjallajökull.

Utsikt från Valahnúkur (465 möh) österut mot Mýrdalsjökull.

Bussen från Básar korsar Krossá på väg till Langidalur.

Västerut såg man ända till havet.

Langidalur.

Fläcknycklar (Dactylorhiza maculata) och fjällyxne (Pseudorchis straminea).

Grönkulla (Dactylorhiza viridis).

Topplåsbräken (Botrychium lanceolatum). Ett av resans finaste fynd, enligt min åsikt.

Det är svårt att visa på en platt bild hur brant det var bitvis.

Där uppe var vi. Lagt in en bit av bilden i verklig storlek för att försöka ge ett hum om avståndet. Ja, de där är människor på toppen.

En av alla rödvingetrastar (Turdus iliacus) vi såg under veckan.

Därifrån kom vi i morse.

Fjällsippor (Dryas octopetala).

Plötsligt hörde vi ett konstigt ljud och ut ur dvärgbjörken kom en fjällripa. Hon var SÅ fin. Kolla bara på de där lurviga små benen!

Och hon hade en unge!

Dit upp kunde man också gå. Skulle kunna vara Tindfjöll (628 möh).

Valahnúkur igen.

I det där vitklöverhavet (Trifolium repens) hade Farin trivts.

Midsommarblomster (G. sylvaticum).

Jag är fortfarande lite chockad efter mötet med fjällripan. Hon var så nära, kanske tre meter. Det första jag utbrast var Heeeej förlåååååt, men jag tänkte att står jag still blir hon inte ännu mer rädd. Men när ungen dök upp och Annelie började rycka i ärmen insåg jag att det var dags att gå. Det var en av de roligaste turerna jag gått. Upp och ner, brant och platt, massor av växter och djur. Vi tog fem timmar på oss, men utan matpauser, botaniserande och fotande skulle man säkert kunna gå på halva tiden.

När vi kom tillbaka till Volcano Huts kunde vi checka in. Vi skulle bo i en stuga för 16 personer, men jag lade märke till att där fanns bara sittplatser till hälften så många. Dock var det lilla pentryt välutrustat och det fanns ett helt badrum. Vi gick ut en sväng igen, längs den bergvägg som gick söder om lägret, för att titta på all strandvial (Lathyrus japonicus).

Strandvial (Lathyrus japonicus).

Fjällsippa (D. octopetala), fotad genom luppen med mobilkameran.

Stenbär (Rubus saxatilis) på väg att migrera.

Hästhoven syns tydligt i stenbärbilden, men där är faktiskt också ett par fjällrävspår. Två av de andra i vår stuga hade sett en stryka omkring vid huvudbyggnaden dagen innan. Efter en välbehövlig dusch gick vi ut ännu en gång. Kvällssolen var framme och det kändes lite vemodigt att behöva åka därifrån redan morgonen efter.

Markarfljót.

Strandglim (S. uniflora).

Hejdå Þórsmörk!

Bussen tillbaka till Hvolsvöllur gick strax innan nio, och vi var tillbaka vid bilen strax efter tio. Vi hann precis lämna väskorna på Bus Hostel i Reykjavik där vi skulle sova och sen lämna in bilen i tid. Jag hade bestämt tid med Kalina, en kollega på Islands universitet som jag träffat på kurs och konferens tidigare. Hon tog med oss till Matur og Drikkur vid hamnen. Jag åt fiskgratäng med stekt potatis, det var riktigt, riktigt gott. Och till efterrätt beställde Kalina in kleinur, en sorts isländsk dessert. Tänk typ friterade kardemummabullar. Dit rekommenderar jag ett besök!

Efter den mycket trevliga lunchen besökte vi museumet Whales of Iceland. Där hade de byggt upp alla valarter som observerats i isländska vatten i verklig storlek. Det var tufft.

Annelie och späckhuggaren på Whales of Iceland.

Annelie var nära att bli uppäten av kaskeloten.

Om jag minns rätt – vikval, knölval, blåval, sillval, grönlandsval och rätval.

Vi gick genom stan, förbi Hallgrímskirkja bland annat, och tillbaka till hostelet. Vi hade turen att få ett fyrbäddsrum för oss själva.

Hallgrímskirkja.

Roligt plåthus i centrum.

Fler plåthus.

Ungefärliga positioner av 1. Reyjkavik, 2. Kerið, 3. Urriðafoss, 4. Hvolsvöllur, 5. Seljalandsfoss, 6. Dyrhólaey, 7. Skaftafell, 8. Dverghamrar, 9. Fjaðrárgljúfur, 10. Reynisfjara, 11. Skógafoss, 12. Þórsmörk

Eftersom våra flyg gick ganska tidigt ställde vi klockan på fyra. Vi åkte förbi de stora lupinfälten igen och sa hejdå utanför gaten. När Annelie gått gick jag och shoppade lite. Gissa vilket väder som mötte mig i Bergen? Regn, såklart.

Ja, vilken resa, alltså. Dit måste man åka igen. Har ju hela östkusten kvar!

Posted in Blogg, Foto, Natur, Resa, Upptäcktsfärd | Leave a comment

På äventyr med Annelie – Island del 1

För nästan ett år sedan fick jag nys om en resa till Island, organiserad av de skandinaviska botaniska föreningarna. Annelie och jag lämnade intresseanmälan, och i höstas fick vi beskedet att tillräckligt många gjort detsamma och att resan skulle bli av. Så, lördagen den 8 juli flög jag från Bergen och Annelie från Stockholm, för att mötas på Keflavik. Det hela började inte så bra, eftersom jag missuppfattat tiden Annelie skulle landa. Jag trodde hon kom med flyget klockan tre och ställde mig därför och väntade vid bagagebanden. Jag hörde en massa människor gå förbi och prata svenska, men ingen Annelie. Tillslut gick jag genom tullen eftersom det var där vi sagt att vi skulle träffas och jag tänkte att jag kanske hade missat henne. Men där var hon inte heller. Jag minns inte riktigt hur länge jag stod och väntade där, men jag började bli riktigt orolig. Tillslut ringde jag, och då svarade hon nästan direkt. Det visade sig att hon var på det plan som skulle ha landat halv fyra, men blivit kraftigt försenat, och väntade just då på att få gå av. Så tillslut hittade vi varandra i ankomsthallen och satte oss fort som attan på flygbussen. “The land of ice and fire” välkomnade oss med regn och blåst.

Det var bestämt att vi alla skulle äta en gemensam pizzabuffé på Eldsmidjan inne i Reykjavik centrum, dit vi fick gå direkt eftersom det inte fanns tid att ta vägen via hotellet. Nästan alla hade redan kommit, och satt sig, så det var svårt att hälsa på annat sätt än med ett gemensamt hej. Pizzan var god, särskilt förrättspizzan med bara vitlök och ost. Från restaurangen gick vi via huvudgatan, Laugavegur, till Centerhotel Arnarhvoll, precis vid kajen. Innan det började regna igen hann vi gå en liten, liten sväng och fick hälsa på stormfåglar, fisktärnor, ejdrar och molntäckta berg. Det är roligt när man först tror att man ser något vanligt (fiskmåsar i detta fall), men så visar det sig vara något man aldrig sett annat än på bild förut.

Stormfåglar (Fulmarus glacialis).

Stormfåglar (Fulmarus glacialis).

Utan att jag visste on det, hade tydligen Annelie och jag gift oss.

Utan att jag visste on det, hade tydligen Annelie och jag gift oss.

Efter en mycket mättande och god frukost var det dags att gå ut till bussen, som mer eller mindre skulle komma att bli vårt hem under de följande dagarna. Vi fick stå och vänta en stund, men då fick vi också tid att hälsa lite mer personligt på några av de andra. Vår isländska guide, Gróa, anslöt också, och när alla fått in sitt bagage och hittat en plats, berättade hon att det är helt normalt att vara minst tio minuter sen på Island.

Något av det första vi fick lära oss om var sandlupinen (Lupinus nootkatensis), införd från Alaska för att binda jorden där den exponerats på grund av överbete. På väg från Keflavik hade vi sett dess utbredning och det var helt klart att den anpassat sig väl till sitt nya hem. Så väl att den håller på att konkurrera ut inhemska arter. Vårt första botaniska stopp gjorde vi vid foten av Esja, vid Kollafjörður strax norr om centrum. Det blev ett första möte med bland annat islandstimjan (Thymus praecox), ishavsstjärnblomma (Stellaria humifusa) och ostronört (Mertensia maritima).

Ishavsstjärnblomma (Stallaria humifusa).

Ishavsstjärnblomma (Stallaria humifusa).

Ostronört (Mertensia maritima).

Ostronört (Mertensia maritima).

Saltarv (Honckenya peploides).

Saltarv (Honckenya peploides). “Den får du spilla några pixlar på”, sa en av danskarna.

Hundkex (Anthriscus sylvestris).

Hundkex (Anthriscus sylvestris).

Vi fortsatte norrut och stannade till vid Deildartunga, ett område med heta källor. Det luktade riktigt illa när vi klev ut, men det var tufft att få se allt bubblande och rykande. Sist jag såg något liknande var i Yellowstone för fyra år sedan. I ångorna trivdes spikblad (Hydrocotyle vulgaris), och vi såg fältveronika (Veronica arvense) och islandsfräne (Rorippa islandica). I likhet med sandlupinen är fältveronikan införd, men till skillnad från den är den vad jag förstår ganska sällsynt.

Deildartunga.

Vårt mål var den lilla orten Hólar på norra ön, men innan dess gjorde vi ett stopp längs floden Svatá, ett biflöde till den större floden Blanda, för att försöka finna praktdunört, Grönlands nationalblomma. Tyvärr stod den utom räckhåll på de små öarna i floden, men där fanns mycket annat fint man kunde titta närmare på.

Islandsstarr (Carex lyngbyei).

Islandsstarr (Carex lyngbyei).

Källört (Montia fontana). Den hade jag velat se länge.

Källört (Montia fontana). Den hade jag velat se länge.

Grönlandsyxne (Platanthera hyberborea).

Grönlandsyxne (Platanthera hyberborea).

Klibbit fetknopp (Sedum villosum).

Klibbig fetknopp (Sedum villosum).

Låsbräken (Botrychium lunaria). Denna kom vi att se mycket av.

Låsbräken (Botrychium lunaria).

Rosenbinka (Erigeron borealis).

Rosenbinka (Erigeron borealis).

Bergkårel (Erysimum strictum).

Bergkårel (Erysimum strictum).

Blanda.

Svartá.

Botaniker på grönbete.

Botaniker på grönbete.

Får på grönbete.

När vi kom fram till Hólar visade det sig att Annelie och jag skulle få en hel stuga för oss själva, en som normalt huserade sex studenter på högskolan. På kvällen åt vi en gemensam middag i restaurangen, bestående av lamm och potatis. Lamm kan smaka som kofta, men denna gjorde turligt nog inte det! Förutom alla silvertärnor, var nog får det vanligaste djuret vi såg denna vecka.

Annelie och jag bodde i stugan bakom den silvriga bilen.

Kyrkan (fotad genom restaurangfönstret).

Nästa dag skulle vi följa väg 76 runt halvön Hólar ligger på, Tröllaskagi. Innan bussen avgick hann Annelie och jag gå och titta närmare på de tuvor av praktdunört som växte vid de nyare bostäderna i Hólar. Vilka bamseblommor alltså. Gróa berättade att de växer naturligt vid älvstränder, och när de dyker upp på sådana här platser är det ofta för att jord tagits från platser där de egentligen trivs bäst.

Första busstoppet var vid Miklavatn, där vi utforskade slänten ner till stranden. De flesta av oss följde en bäck och fick se mossbräcka (Saxifraga hypnoides), klippveronika (Veronica fruticans) och fläcknycklar (Dactylorhiza maculata). Vid det här laget hade det slagit mig hur grönt allt var, jämfört med hemma. Och särskilt alla bilder man sett på det snustorra Sverige. Nästan allt stod i blom. Dock inte staggen, men den var lika tuff för det. 

Praktdunört (Chamaenerion latifolium).

Praktdunört (Chamaenerion latifolium).

Miklavatn till vänster, Skagafjörður till höger.

Miklavatn till vänster, Skagafjörður till höger.

Mossbräcka (Saxifraga hypnoides).

Mossbräcka (Saxifraga hypnoides).

Klippveronika (Veronica fruticans).

Klippveronika (Veronica fruticans).

Fläcknycklar (Dactylorhiza maculata).

Fläcknycklar (Dactylorhiza maculata).

Fjällsippa i frukt (Dryas octopetala).

Fjällsippa i frukt (Dryas octopetala).

Slidstarr (Carex vaginata).

Slidstarr (Carex vaginata).

Tätört (Pinguicula vulgaris).

Axfryle (Luzula spicata).

Axfryle (Luzula spicata).

Liten fetknopp (Sedum annuum).

Liten fetknopp (Sedum annuum).

På väg till nästa stopp, ett lupinhav strax öster om Siglufjörður, körde vi genom en trång, enfilig tunnel med små mötesfickor. Jag är glad att vi inte hade mötesfickorna på vår sida, för då kunde vi bara köra på så att vi snart var ute igen.

Annelie lupinbadar.

Annelie lupinbadar.

Jepp. Mycket lupin.

Jepp. Mycket lupin.

Stjärnbräcka (Micranthes stellaris).

Stjärnbräcka (Micranthes stellaris).

Fjällgentiana (Gentiana nivalis).

Fjällgentiana (Gentiana nivalis).

Hólsá.

Hólsá.

Vi körde genom en tunnel till, en ganska nybyggd en som ledde till ett område i Héðinsfjörður som enligt Gróa varit ganska oåtkomligt innan. Där hittade vi praktdunört på sitt rätta ställe, där det också var möjligt att studera den på nära håll. Jag hittade också två exemplar av fjälltrav som växte precis bredvid varandra, där den ena var helt täckt av stjärnhår (som de oftast är i de svenska fjällen i alla fall) och den andra helt kal. Lustigt!

Héðinsfjörður.

Héðinsfjörður.

Praktdunört (Chamaenerion latifolium).

Sista botanikstoppet för dagen var på en plats vid Eyjafjörður, strax norr om Akureyri, norra öns största stad, som hette Gásir. Vi skulle leta stjärngentiana, men istället möttes vi av ett till hav, denna gång av ishavshästsvans (Hippuris tetraphylla). Där fanns också en mängd grönlandsgåsört, som jag inte riktigt får någon kläm på om det är en egen art (Argentina egedii) eller om det är en underart till vanlig gåsört (Argentina anserina ssp. egedii).

Ishavshästsvans (Hippuris tetraphylla).

Strandgentiana (Gentianopsis detonsa).

Fjällvityxne (Pseudorchis straminea).

Det var svårt att få in folk i bussen härifrån. Eftersom chauffören bara fick jobba en viss tid varje dag, hade vi strikta tider då vi måste vara tillbaka i Hólar. Därför var det också ganska strikt med hur mycket tid vi hade på varje stopp. Det var synd, alternativet hade ju varit att stanna längre på färre platser. Men å andra sidan fick vi se väldigt mycket på detta vis.

Nästa dag hade vi en resa på totalt sex timmar i bussen, bort till Mývatn och tillbaka, men vi hann se massor ändå. Först fick vi stifta bekantskap med ett stort antal knott vid Goðafoss. Annelie och jag satt precis vid den bakre dörren, som stod öppen tills alla människor kommit in, men tyvärr hann en mängd knott också att komma in innan dörren kunde stängas. Enligt Gróa bits de inte inomhus, men det var inte särskilt mysigt att se dem klättra på fönstret.

Goðafoss.

Svart sand.

Medan några valde att ta ett dopp i Mývatn Nature Baths (där stank det ännu värre än vid Deildartunga), åkte vi andra för att titta på de heta källorna (och växterna) i Hverir. Där stank det också. Gick man bort från ångorna fanns det dock många små söta låsbräknar och massor av skavfräkenstrån (Equisetum hyemale) att se.

Mars?

Strandglim (Silene uniflora).

Större strandpipare (Charadrius hiaticula).

Efter en timme som gick lite för fort, åkte vi tillbaka till badet för att hämta upp de andra och besöka en lokal för späd ormtunga (Botrychium azoricum). Den var så söt. Där fanns också resans snyggaste islandstimjantuva.

Späd ormtunga (Ophioglossum azoricum).

Islandstimjan (Thymus praecox).

Innan hemfärd hann vi med ett kort besök i Dimmuborgir (nej inte metalbandet), ett område med ovanliga lavaformationer som uppkommit då lavan gått över vatten som börjat koka.

Dimmuborgir.

Mývatn.

Istället för att åka samma väg tillbaka, åkte vi den något snabbare ringvägen, den som går runt hela ön. De flesta knotten hade gått och dött i skrevan mellan fönstret och toaletten, och lukten från de heta källorna var också borta.

På torsdagen åkte vi tillbaka till Akureyri för att besöka den botaniska trädgården och möta Islands mest kända botaniker, Hörður Kristinsson. Där var väldigt vackert, men jag har aningen svårt att bli road av odlade versioner av det som växer vilt precis utanför. Jag blev dock imponerad av gullgentianan (Gentiana lutea) och en gul clematis som doftade helt underbart. Innan bussen gick vidare för ett återbesök i Gásir gick vi en sväng nere vid vattnet. Där låg ett gäng strandade röda brännmaneter (Cyanea capillata), men i vattnet simmade några otroligt söta småmaneter (Eutonina indicans) och ejdrar med ungar.

Akureyri botaniska trädgård.

Röd brännmanet (Cyanea capillata).

Småmanet (Eutonina indicans).

En ejderhona (Somateria mollissima)…

…och dess unge.

Det var tydligen flera som önskat att få åka till Gásir igen, och jag sa verkligen inte emot. Denna gång gick vi åt andra hållet från parkeringen och stötte på en mängd intressanta saker. Där var småspov, silvertärnor, större strandpipare, en smalnäbbad simsnäppa, valrevben, saltarv, ostronört, strandråg, mer strandgentiana och islandshästsvans och så hittade jag en underkäke till, vad jag gissar är en, torskfisk med skägget intakt. Jag älskar att gå på stranden och leta skatter.

Småspovar (Numenius phaeopus).

Hur valrevbenen kom dit förblir en gåta.

Saltarv (H. peploides) och ostronört (M. maritima).

Strandråg (Leymus arenarius).

Strandgentiana (G. detonsa).

Större strandpipare (C. hiaticula).

Sångsvanspår (Cygnus cygnus).

En torskfiskunderkäke (och ett av många skäl till varför jag inte gillar att bada).

Tiden glömdes bort igen och vi fick skynda oss till bussen. Längs ringvägen gjorde vi ett stopp där floden Hörgá tar emot Fossá. Där sprang jag på vårfingerört (Potentilla crantzii) och vi fick se en ljungpipare (Pluvialis apricaria). Tyvärr misstänker vi att det var den som blev påkörd av en husbil när vi var på väg tillbaka till bussen. Det gjorde ont i hjärtat.

Vårfingerört (Potentilla crantzii).

Humleblomster (Geum rivale) med mutation.

Klibbig fetknopp (S. villosum).

Kvanne (Angelica archangelica).

Sångsvanar (C. cygnus).

Fossá.


För att komma tillbaka till Reykjavik på fredagen tog vi inte ringvägen igen, utan väg F35 som går mellan de två glaciärerna Langjökull och Hofsjökull och kommer ut vid Selfoss, fem mil öster om Reykjavik. F-väg betyder att man inte får köra där utan fyrhjulsdrift, och det kan jag hålla med om är en bra regel. Oj vad det skumpade. Mestadels var det rätt tråkigt, det började regna efter ett tag och lavagruset stänkte upp och täckte rutan så att man inte såg någonting. Dock hann vi med ett trevligt stopp vid sjön Galtaból och de heta källorna i Hveravellir innan dess. Och vi fick se en fjällräv!

Galtaból.

Fjällarv (Cerastium alpinum)

Fjällruta (Thalictrum alpinum).

Trift (Armeria maritima).

Hårmöja (Ranunculus confervoides).

Hveravellir.

Smörblomma (Ranunculus acris). Kanske den mest talrika växten vi såg under veckan (exklusive allt gräs).

Snösparv (Plectrophenax nivalis).

Langjökull.

Sista stoppet innan Reykjavik blev vid Geysir, en av de mest populära turistattraktionerna. Geysir ska enligt källor (ha ha) kunna skjuta iväg vatten 70 meter upp i luften, dock är den inte särskilt aktiv. Därför samlas de flesta runt Strokkur istället, som har utbrott ungefär var tionde minut. Första och andra bilden blev inte bra, så jag tvingade stackars Annelie att stå kvar i regnet. När vi kom tillbaka till bussen fick vi verkligen se hur skitig den var.

Jepp. Det lilla strecket är vägen.

Skitig ruta.

Strokkur.

Skitig buss.

Tyvärr fick vi inte se mycket av landskapet mellan Selfoss och Reykjavik eftersom det börjat regna ganska kraftigt från lågt gående moln. Vi, tillsammans med fyra andra, blev avsläppta vid Reykjavik Hostel Village, eftersom vi valt det billigaste alternativet övernattning. Jag skulle dock inte vilja bo på detta hostel igen, rummet var fint men jag har nog aldrig sett så mycket kalkavlagringar i ett badrum förut. Och det var extremt lyhört, både ut i korridoren och ut mot gatan. Trots att Google visade fel plats, lyckades vi leta oss fram till en asiatisk restaurang vid namn Fine restaurant som fått fina betyg. Jag blev varnad att det jag valde var starkt, men jag chansade ändå och det var precis lagom. Efter maten tog vi en tur till en mataffär för att bunkra upp inför kommande dagar med hyrbil längs södra kusten.

Bildkälla: https://deathstar-650a.kxcdn.com/wp-content/uploads/2016/02/00_01_Iceland.jpg

På lördagsmorgonen blev vi varse om att hostelet inte serverade frukost, utan vi fick gå till huvudgatan för att leta efter något att äta. Av en ren händelse råkade vi välja samma hotell som några av de andra resenärerna sovit på, så det var trevligt att få träffa dem igen och säga hejdå ordentligt. Sedan gick vi omkring i centrum i ett par timmar innan det var dags att hämta ut bilen. Jag trodde vi skulle få en likadan Kia som vi haft i Abisko, men det blev en Toyota Auris hybrid med automatväxel! Vilken lättnad, tyckte jag, eftersom jag är tillräckligt nervös på okända vägar och vill helst inte behöva hålla koll på ett knepigt dragläge också. Det har jag tillräckligt med dåliga minnen av. Men tack och lov för Annelie, hon har inget emot stadskörning.

Det kändes lite som att vi nu var fria. De strikta busstiderna tog bort lite av nöjet, men det hade ju också varit en mycket händelserik vecka och ibland kan det vara skönt att låta andra bestämma vart man ska gå, när man själv inte har någon aning. Vi hade också lärt oss väldigt mycket, vilket skulle komma till användning nu när vi gav oss ut på egna äventyr.

Posted in Blogg, Foto, Natur, Resa, Upptäcktsfärd | Leave a comment

Sommarfrukter

Nejlikrot (Geum urbanum).

Smultron (Fragaria vesca).

Amerikansk nejlikrot (Geum macrophyllum).

Posted in Blogg, Foto, Natur | Leave a comment

Sommarblommor

Femfingerört, Potentilla argentea.

Tuvtåtel, Deschampsia cespitosa.

Harklöver, Trifolium arvense.

Posted in Blogg, Foto, Natur | Leave a comment

Färdigblommat

Posted in Blogg, Foto, Natur | Leave a comment