Herr Fläta

För några veckor sedan uppdaterade jag mitt 50 mm 1.8-objektiv med ett (begagnat) 50 mm 1.4-objektiv. Eftersom det är relativt litet och inte tar så stor plats i resväskan, tog jag med det till kursen jag skulle läsa i Drøbak, vid Oslofjorden söder om Oslo. Visst har det blivit en och annan solnedgång- och spegling-i-vattnetbild, men vad som också uppenbarade sig var Guillaume och hans fantastiska fläta. Sånt där tjockt, vågigt, jättelångt hår som alla flickor drömmer om. Som skulle kunna användas till halsduk om man inte hade nån.

Posted in Blogg, Foto | Leave a comment

På äventyr med Annelie – Dolomiterna

För nästan ett år sedan bestämde vi att årets botaniska resa skulle gå till Dolomiterna, de italienska Alperna. Förvånansvärt nog var tåg billigare än flyg, så vi gjorde dit- och hemresan till en del av upplevelsen. Eller, Annelie gjorde, med sina makalösa bokningsegenskaper.

Min vanliga sköldpaddspackning när jag ska på tur.

På eftermiddagen fredagen den 28 juni möttes vi upp på Köpenhamns hovedbangård och tog tåget till Annelies “farmoster” Elli i Vordingborg, på södra Jylland. Vilken krutkvinna! 85+ men sinnet passade liksom inte ihop med utseendet. Det blev en salig blandning av svenska, danska, norska, tyska och engelska när vi pratade. Efter en finmiddag med vin tog vi en kort tur längs stranden. Det var dock nog för att bestämma att nästa års botaniska semester ska tillbringas i Danmark. Till viss del påminde det om vad vi såg på Gotland 2016, med marviol (Cakile maritima), saltarv (Honckenya peploides) och sodaört (Salsola kali), till exempel. En helt ny bekantskap var välsk krassing (Lepidium draba), dess hjärtformade frukter var väldigt fina.

Ängssyra (Rumex acetosa) och trift (Armeria maritima).
Strandmålla (Atriplex littoralis).
Välsk krassing (Lepidium draba).
Knölsvan (Cygnus olor).

Nästa dag tog vi buss till Rødby, tåg till Hamburg, byte av tåg till München, och byte av tåg igen till Innsbruck. Detta var ungefär samtidigt som temperaturer på över 40 grader uppmättes i Frankrike, men det var inte lika varmt i Innsbruck. Det var dock så varmt att det inte fanns något annat alternativ än att sova med fönstret öppet. Vårt hotellrum låg vänt mot en ganska vältrafikerad gata, så det var bara att plugga in öronpropparna.

Tåget rullar upp på Rødby-Puttgardenfärjan.
Tågstationen i München.
Framme i Innsbruck och vårt hotell. Kan rekommenderas!

Innan vi fortsatte söderut mot Bolzano i Italien hann vi med en liten upptäcktsfärd i Innsbruck. Vi gick norrut för att ta oss till Alpenzoo, men det var lättare sagt än gjort. Skyltningen stämde inte och ibland fick vi ta långa omvägar eftersom vi inte var så sugna på att gå på den slingriga bilvägen. Det var dock inte tänkt att vi skulle gå in på djurparken, vi behövde bara ett mål att gå mot. Omvägarna bjöd på rödmire (Lysimachia arvensis), skogsstarr (Carex sylvatica), kåltistel (Cirsium oleraceum), esparsett (Onobrychis viciifolia), rosenkronill (Securigera varia), skogsklematis (Clematis vitalba), styvsyska (Stachys recta) och järnört (Verbena officinalis), bara för att nämna några spännande arter.

Maria-Theresien-Straße.
Goldenes Dachl (gyllene taket).
“Far och son” av Christian Plattner till minne av frihetskämparna under det tyrolska upproret i början av 1800-talet.
Floden Inn.
Stadsbotanisering är en av mina favoritsysslor.
Ett helt enormt revingerörtblad (Potentilla reptans).
Murödla (Podarcis muralis) som tappat svansen.
Murruta (Asplenium ruta-muraria).
Sommarbinka (Erigeron annuus).
Fantastiska svepeblad hos vildmorot (Daucus carota).
Skogslysing (Lysimachia nemorum).

Det var så varmt. Jag minns särskilt på ett ställe på stigen uppe i barrskogen att det riktigt doftade bränt trä. Solkrämen jag smort in mig med var så fet att den hade kletat av sig på alla kläder och väskor, och frågan är om det nånsin kommer gå bort. I Bolzano var det ännu varmare. Till middag tog vi varsin pizza på en uteservering på Waltherplatz. När vi kom tillbaka till rummet vi hyrt upptäckte Annelie att i förvirringen över vad de egentligen ville ha betalt, så hade kyparen tagit 20 euro för mycket i dricks. Det fanns ingen AC på rummet, men en väldigt ljudlig golvfläkt. Jag har nog aldrig sovit så dåligt i hela mitt liv som den natten.

Skälet till att vi varit tvungna att boka en natt i Bolzano var att biluthyrningsfirman inte hade öppet på söndagar. Inte hette den som det stod i bokningspapperena heller, så Annelie fick fråga sig fram. Tillslut kom vi ner i garaget och hittade bilen. Snacka om att jag blev snopen. Jag trodde att vi bokat en mediumbil med fem dörrar, men den här var miniliten och hade till synes bara tre dörrar. När jag tittade in i bilen och över på Annelies sida såg jag dock att man kunde öppna där bak inifrån. Då hittade Annelie handtaget – i övre hörnet. Vem sätter ett bilhandtag där? Bilen visade sig dock vara en riktig liten pärla. Den tog oss med lätthet till de flesta ställena vi besökte under veckan. Ibland var det kanske lite kämpigt, men eftersom de flesta vägarna var nudelvägar, som vi kom att kalla dem, gick det ändå inte att köra så fort.

Vi hade bokat en egen lägenhet i Cortina d’Ampezzo, drygt 10 mil öster om Bolzano, varifrån vi skulle göra dagsturer. Enligt Google fanns tre olika vägar att köra, där den längsta var motorväg och därmed också gick snabbast. Men eftersom en viss person inte ville betala vägtullar, tog vi den sydligaste vägen som också skulle ta längst tid. Det var dock ett ganska bra val, för vi kom förbi en vacker sjö vid namn Lago di Carezza. Medan de flesta vände huvudet åt höger då de gick runt sjön och tittade på vattnet, tittade vi åt vänster och letade växter. Såklart. Där fanns till exempel skruvrams (Streptopus amplexifolius), kransrams (Polygonatum verticillatum), rapunkel (Phyteuma ovatum), prickbräcka (Saxifraga rotundifolia) och torta (Cicerbita alpina).

Lago di Carezza.
En veronika (Veronica urticifolia).
Ett fjädermott (Pterophoridae) på silverfryle (Luzula nivea).
Skogskovall (Melampyrum sylvaticum) väldigt pedagogiskt placerad bredvid en ängskovall (Melampyrum pratense).
Södra sidan av sjön hade inte lika vacker utsikt.
Esparsett (Onobrychis viciifolia).
Dessa var de första av hundratals cyklister vi såg under veckan. Jag gissar att det rådde en ömsesidig irritation mellan dem och bilisterna.
Snart framme i Cortina d’Ampezzo!
Huset där vi bodde.

I Cortina fanns det en huvudgata där biltrafik var förbjuden, mest till för lyxturister som ville köpa dyra saker, och de två mataffärer som fanns var mer frustrerande till utbudet än bergenska matbutiker. Men vi överlevde. Cortina ligger på ca 1000 m högre höjd än Bolzano, och det var så svalt och skönt.

Vår första heldag i Dolomiterna tillbringades på Lagazuoi och Passo di Falzarego. Som alltid när man är på nya ställen är det mest att stanna och se på första dagen, sen dyker i huvudsak samma arter upp igen på de andra platserna man besöker. Nya vyer får man dock alltid. En sak jag fick inse här var att det är inget pinsamt i att ta linbanan upp på toppen. I Bergen är det såklart en helt annan sak, fjällen är inte lika höga och det går att gå upp utan att behöva ta en hel dag till att nå toppen.

Utsikt över Passo di Falzarego från Lagazuoi.
Lago di Limides.
En flock alpkajor (Pyrrhocorax graculus).
En vallmo (Papaver alpinum ssp. rhaeticum).
En gentiana (Gentiana terglouensis).
Marmolada, den högsta toppen i Dolomiterna (3343 möh).
Ett litet vide (Salix retusa).
Där nere ligger parkeringen.
Rifugio Lagazuoi (2752 möh) till vänster.
En liten, liten grusviva (Androsace hausmannii).
Annelie fotar en tuva backskärvfrö (Noccaea rotundifolia).
Det är svårt med perspektiv ibland. De där klipporna kanske inte ser så höga ut, men titta på människorna bredvid.

Vid liften kunde man gå (läs: klättra) ner till en av alla de tunnlar som grävdes under första världskriget. Men, eftersom vi varken är särskilt historiskt intresserade eller hade rätt utrustning lät vi bli. Efter lunchen åkte vi ner igen och tog sikte på Lago di Limides. Fast off road.

Rostalpros (Rhododendron ferrugineum).
Drakört (Horminum pyrenaicum).
Smörboll (Trollius europaeus).
Majviva (Primula farinosa).
Fjälltätört (Pinguicula alpina).
Alpgentiana (Gentiana acaulis).
Gullfingerört (Potentilla aurea) och vårfingerört (Potentilla crantzii).
Den första av de tre växter jag hade på min önskelista – alpklocka (Soldanella alpina).
Alpklocka.
Lago di Limides med Averau i bakgrunden.
En annan rhododendronart (Rhododendron hirsutum).
En annan esparsettart (Onobrychis montana).
Alpskräppa (Rumex alpinus) och en brännässla (Urtica dioica).

På kvällarna lagade vi mat på den läskiga gasspisen med stekpannan med löst handtag, gick igenom floran (Kosmos Alpenflora) igen för att försöka identifiera sådant vi inte lyckats med i fält och planerade nästa dags resa.

På onsdagen åkte vi till Passo di Giau, på 2236 möh. Vägen dit var extremt krokig, och vi kunde först inte tro att det var Cortina vi såg rakt nedanför. Mitt i botaniseringen fick vi syn på ett gäng murmeldjur som tumlade runt och lekte. Vi hade sett skymten av ett dagen innan, men det här var underhållning i flera minuter.

Yr sa nästan varje dag att det skulle vara fint väder på förmiddagen och sedan regna på eftermiddagen, men detta blev den enda dag då det verkligen regnade. Lunchen fick vi äta i en liten grotta under Ra Gusela, men sen vågade vi inte vara kvar eftersom det åskade så mycket.

Passo di Giau.
Ra Gusela med Averau i bakgrunden till vänster.
Cortina d’Ampezzo sett från parkeringen.
Alpklocka.
Annelie bland alla alpsippor (Pulsatilla alpina ssp. apiifolia). Jag älskar den här bilden.
Så många blommor!
En gul gentiana (Gentiana punctata).
En veronika (Veronica bellidioides).
Fruktställningen till en alpsippa.
En tibast (Daphne striata).
En slamfluga (Eristalis sp.) – gissar jag.
En spira (Pedicularis verticillata) bland gullfingerörtblad.
En brunkulla (Nigritella rhellicani).
“Syskon” och “kusiner” tillsammans – en nejlikrot (Geum montanum), vårfingerört och gullfingerört.
Lunch i regn, hagel och åska.

När vi körde tillbaka mot Cortina stannade vi där flera andra bilar redan stod parkerade för att se oss omkring. Vi kom in på vad som visade sig vara stig 437, men hann inte gå många meter eftersom det fanns så mycket fint att se.

Trillingsippa (Anemone trifolia).
En vitblommig piggtistel (Carduus defloratus).
En nyckel (Dactylorhiza sp.)
En bladbagge (Chrysomelidae) på en alpflockel (Adenostyles alliariae).
Ananasgaller.

Vi stannade på ett ställe till, i en hårnålskurva, för att försöka ta oss till en liten sjö. Den låg dock nedanför ett stup och var lika ful i färgen som Inn, så vi vände snart tillbaka och åkte hem och torkade kläderna. Vi fick i alla fall äntligen se brandlilja (Lilium bulbiferum) och ängssalvia (Salvia pratensis) ordentligt, vilka vi kört förbi på flera platser tidigare. Där fanns också bland annat grönvit nattviol (Platanthera chlorantha), sotakleja (Aquilegia atrata) och nästrot (Neottia nidus-avis).

Brandlilja (Lilium bulbiferum).
Liten såpnejlika (Saponaria ocymoides).

Vid åttatiden på torsdagen anlände vi till Misurina, nordöst om Cortina. Solen lyste upp sjöröken och jag undrade om sothönorna också uppskattade den vackra morgonen. Första etappen för dagen var stigen upp mellan skidbackarna till Rifugio Col de Varda, öster om sjön. På vägen hittade vi kalkbräken (Gymnocarpium robertianum), som vi också sett på Gotland. Då missade jag att lukta på den, men denna gång stoppade jag ner näsan och jo, visst doftade den citrus.

Sjörök över Lago di Misurina.
Tre Cime.
Minigolf, någon?
Sotakleja (Aquilegia atrata).
Rostalpros.
Kalkbräken (Gymnocarpium robertianum).
Vår herres strumpor (Polygala chamaebuxus).
En ranunkel (Ranunculus hybridus) med morgondagg.
Brant.
Utsikten över Misurina från Rifugio Col de Varda.

Uppe vid rifugion stannade vi och fikade och bestämde vilken stig vi skulle gå härnäst för att komma ner till sjön igen. Det gick dock inte riktigt som vi tänkt, eftersom den vi valde visade sig vara en via ferrata, det vill säga att man behöver klätterutrustning för att säkert ta sig fram. Så det var bara att gå tillbaka igen och försöka på annat håll.

Nästa stig.
Fler alpklockor!
En ljungväxt (Rhodothamnus chamaecistus).
Fjällviol (Viola biflora).
“Öh, ska vi upp där?”
“Japp, det ska vi.”
Berget var så poröst att det smulades sönder när man skrapade på det.
Nope. Inte utan klätterutrustning.
Vi vände tillbaka.
Vi provade stigen genom skogen istället.
En ruin!
Blomma nummer två på önskelistan – glansfingerört (Potentilla nitida). Vi hade sett många tuvor av den tidigare, men detta var det första blommande exemplaret.
Julgranen stod uppställd i ruinen.
En av mina favoritfingerörter – Potentilla brauneana.
Brant stig med rullgrus. Yay…
Tillbaka vid Lago di Misurina.
Sex sothöneungar (Fulica atra)!

Upp på Lagazuoi hade det kommit fram en brittisk kvinna till oss, eftersom hon såg våra floror och vi hade näsorna i marken, och frågat vad det var för blomma hon fotat. Våra hakor åkte ner ganska långt när vi såg att det var en edelweiss, vilken var min tredje och sista art på önskelistan. Hennes sambo visade på deras karta var de sett den, så fredagens uppdrag var att återfinna den på samma ställe – Piz Boè. Vi skulle ta linbanan från Corvara in Badia, en stad som denna dag var helt proppad med cyklister på vägarna. Ursäkta mig, men hur tänker man när man cyklar i bredd på slingriga vägar med ganska mycket bilar?

I alla fall, linbanan upp till Piz Boè Alpine Lounge var den längsta vi tog under veckan, över 2,5 km. Från stationen började vi först gå på stig nummer 638, för att sedan svänga in på 636 där edelweissen skulle vara. Jodå, det blev jackpot.

På väg upp till Piz Boè.
Alpgentiana.
Rosa variant av vår herres strumpor (Polygala chamaebuxus var. grandiflora).
En sippa (Anemone baldensis).
En buskväppling (Hedysarum hedysaroides).
Glansfingerört med skalbaggsbesök.
Aurikel (Primula auricula).
En bergskrabba (Globularia cordifolia).
Edelweiss (Leontopodium alpinum)!
Tillbaka på stig 638 och på väg upp till Rifugio Franz Kostner.
Marmolada.
Människor uppe på Marmolada.
Gullfingerört.
Lago Boè.
Elritsor (Phoxinus phoxinus).
Vår lilla bil.
Ett Beatles-tributband.

På hemvägen stannade vi till strax innan Pocol och tittade till en äng helt proppad med ängsull (Eriophorum angustifolium) och några brudsporrar (Gymnadenia conopsea).

Ängsull (Eriophorum angustifolium).
Darrgräs (Briza media).

Nästa dag åkte vi tillbaka till stigen vi började på på onsdagen, men denna gång med målet Croda da Lago. För att komma dit var man tvungen att gå i uppförsbacken från helvetet. Vi hade velat gå runt berget, men utan stavar och med mina fötter som börjat göra ganska ont, gick vi till södra änden och sedan samma väg tillbaka. På olika platser stötte vi på ett irländskt par. Vid sjön sa de See you later!, men jag trodde väl inte så mycket på det. När vi kom tillbaka till parkeringsplatsen var det någon som visslade på oss. Tji fick jag, för där var de visst igen.

Vitsippsranunkel (Ranunculus platanifolius).
Bergslok (Melica nutans) med drakört i bakgrunden.
Brunklöver (Trifoloum badium).
Längst till vänster är Lagazuoi.
Cortina d’Ampezzo.
Croda da Lago.
Klättrare.
Åsnor vid Rifugio Croda da Lago.

Sista heldagen i Cortina körde vi upp till Tre Cime, kanske en av de mest populära platserna bland turister, och gick den milslånga turen runt topparna.

Vy från parkeringen ner mot Misurina.
En flockblomma (Athamantha cretensis).
Tröttnar aldrig på alpklockor.
En gentiana (Gentiana sp.).
Glansfingerört.
En annan alpklockeart (Soldanella minima).
En flod av alpskräppor.
Klippvänderot (Valeriana saxatilis).
Alptistel (Cirsium spinosissimum).
Så många Ranunculus hybridus-blad som bara väntade på att få en…
…high five!
En grobladsväxt (Paederota bonarota).
Spindelört (Thesium alpinum).
En ranunkel (Ranunculus seguieria).
Mera glansfingerört!
Alpkaja.

På väg tillbaka stannade vi till vid Misurina igen och gick hela varvet runt sjön.

En nate (Potamogeton sp.).
En snyltrot (Orobanche gracilis).
Alpflockel.
Brunnäva (Geranium phaeum ssp. lividum).
Guldärt (Lathyrus laevigatus) med besök.
Gräsänder (Anas platyrhynchos).
Där uppe var vi!

Så var det måndag igen och dags att börja åka tillbaka norrut. På väg till Bolzano stannade vi till vid Lago di Carezza igen. Tåget till Innsbruck gick strax efter lunch och när vi kom fram regnade det rätt rejält. Den svenska familj vi satt bredvid hade varit på solsemester nere i låglandet (åt Verona-hållet om jag inte minns fel) och hade inga som helst regnkläder med sig. Denna kväll gick vi söderut istället och en liten runda i skogen. Där var väldigt vackert. Efter en pizza på Vapiano köpte jag mig en stor kopp jasminte. Kanske en av de godaste kopparna te jag nånsin druckit.

En stor, vacker tistel (Cirsium erisithales).
Ett av åtminstone fem biltåg vi såg under resan.
Tillbaka i Innsbruck.
Snärjmåra (Galium aparine).
Skogsmåra (Galium sylvaticum).
Jodå, där bakom molnen är bergen.

På tisdagen var det igen tåg till München, byte av tåg till Hamburg, byte av tåg till Rødby och så buss därifrån till Vordingborg för att tillbringa en natt till hos Elli. Trots förseningar så hann vi med alla anslutningar. När vi kom fram till Vordingborg var det extremt mycket folk på den provisoriska busshållplatsen (de höll på att bygga om tågstationen), som antagligen skulle på fest i Næstved (eller Roskilde kanske?). Elli struntade i alla trafikregler och körde mot enkelriktat och kunde sen runda den långa bilkön vid trafiklyset.

Mycket bra information på tåget mellan Innsbruck och München. Nåt att införa på Öresundstågen, kanske, så att man slipper köra bort folk från sin plats hela tiden.
Fantastisk solnedgång i Danmark.

Onsdag och sista dagen. Men innan vi tog tåget till Alvesta respektive Stockholm, så gick vi en tur i skogen samt tittade på de fantastiska sädesfälten. Vid en åkerkant hade de planterat pollinatörvänliga växter. Det var kul med alla blåklintvarianter – blå, vit, ljusrosa, mörkrosa…

Av frukterna att döma skulle det kunna vara både råg- (Papaver dubium) och kornvallmo (Papaver rhoeas).
Skogsskräppa (Rumex sanguineus).
Stor häxört (Circaea lutetiana).
Långsvingel (Festuca gigantea).
Hässleklocka (Campanula latifolia).
En skorpionslända (Panorpa sp.).
Sömntuta (Eschscholzia californica).
Rosa variant av blåklint (Cyanus segetum).
Gurkörten (Borago officinalis) är nästan finare bakifrån än framifrån.
Honungsfacelia (Facelia tanacetifolia).

Nej, det var ingen dålig resa. Förutom att jag blev mer botaniskt kunnig kändes det i hela kroppen hur mycket starkare jag blivit. Det var väl den där helvetesuppförsbacken till Croda da Lago som gjorde susen.

1. Lagazuoi och Passo di Falzarego; 2. Passo di Giau; 3. Stig 437; 4. Hårnålskurvan; 5. Misurina; 6. Croda da Lago.
Piz Boè.
Köpenhamn till Cortina d’Ampezzo.
Posted in Blogg, Foto, Natur, Resa, Upptäcktsfärd | Leave a comment

Suicidal larv

Jag fick en kommentar idag som jag tolkar som ett klagomål: “Du uppdaterar inte bloggen så ofta”. Nej, sa jag, för jag satsar på kvalitet framför kvantitet. Men det är klart att jag kan slänga in den lilla fjärilslarven jag fotade i helgen innan jag drar på semester i Dolomiterna.

Min ytterdörr ligger i en ca 1,30 m djup grop, man måste gå nerför en trappa från markplan för att komma in. I denna grop har jag sett ett antal olika spindelarter, vad jag klumpar ihop som malar, både murgråsugga och källargråsugga, och så kommer det brunsniglar när vädret är optimalt (för dem). Gråsuggorna och vissa av spindlarna kommer dessutom in och fastnar i silverfiskfällorna. Men denna dag fanns det också en illgrön, kort, proportionerligt tjock fjärilslarv som hittat en (o)trygg viloplats under dörren. Istället för att ligga där tänkte jag att den kunde gå ut i gräset (för i min brist på ingående djurkunskap tror jag att det är där alla djur mår bäst), så jag satte den uppe på muren medan jag gick in och hämtade kameran. En halv minut senare var den inte kvar, utan hade ramlat ner i gropen igen. En gång till lyfte jag upp den, men det blev klart ganska snart att den inte alls ville vara där. Nej, den skulle bara ner i gropen. Hann knäppa en handfull bilder innan den trillade ner igen. Aja, tänkte jag, skyll inte på mig när du inte kommer upp igen. Vad som hände med den förblir dock ett mysterium, för den var inte kvar dagen efter. Hoppas den tog sitt förnuft till fånga och gick och förpuppade sig under en trevlig buske.

Posted in Blogg, Foto, Natur, Vardag | Leave a comment

En tur runt Myravatet

Hör och häpna men förra lördagen var det för varmt för att ha annat än bara t-shirt på överkroppen. Var på exkursion veckan innan vid Myravatnet, men då tittade vi bara på starr och det ösregnade. Så jag tog en tur tillbaka för att se vad annat man kunde finna. Dagens bästa blev brudborsten, skuggbräknen och lundbräknen.

Engelsk vallmo (Papaver cambricum).
Smörblomma (Ranunculus acris).
Gäller att lyssna på rätt soundtrack vid redigering.
Nejlikrot (Geum urbanum) med ovälkommet besök.
Nejlikrotfrukter.
Amerikansk nejlikrot (Geum macrophyllum).
Topplösa (Lysimachia thyrsiflora).
En skräppa (Rumex sp.).
Smultron (Fragaria vesca).
Blodrot (Potentilla erecta).
Brudborste (Cirsium heterophyllum).
Skogssvingel (Drymochloa sylvatica).
Skuggbräken (Polystichum braunii).
Sporsamlingar på skuggbräken.
Ormbär (Paris quadrifolia).
Sporsamlingarna på lundbräken (Dryopteris dilatata).
Posted in Blogg, Foto, Natur, Upptäcktsfärd, Vardag | Leave a comment

Långhelg på hemmaplan

Mamma pratar ibland om att när jag flyttade hemifrån för snart nio år sedan så kallade jag inte Växjö hemma längre (och det är såklart uppenbart att hon tyckte det var jobbigt). Jag minns inte hur lång tid det tog, men senare insåg jag att man kan faktiskt ha flera platser där man känner sig hemma. I höstas var jag redo att flytta från Bergen för jag har aldrig varit så trött i mitt liv på grund av vädret. Denna vår har dock bjudit på många soliga dagar och jag tycker att jag har utnyttjat dem väldigt väl. Fräknarna på näsan är tillbaka och armarna har svidit av solbränna. Flera nya stigar har utforskats och många fina vyer har insupits, och jag tror jag utvecklat en ny kärlek till denna stad som jag inte haft förut. Därför kändes det som semester på riktigt när mamma och pappa kom hit den 8 till 11 juni.

Rödvin, choklad och rummikub.

Trots mina innerliga önskningar ville det sig inte bättre än att söndagen var den våtaste på länge. Så det var bara att dra på sig full mundering på vår rododendronsafari. Normalt sett är jag inte särskilt intresserad av planterade växter, men när de exploderar i maj kan inte ens jag låta bli att bli imponerad. På kvällen åt vi trerätters på Spisekroken ute på Nordnes. Jag gillade verkligen deras koncept med tre förrätter och tre efterrätter som en.

Wall-E!

Det huvudsakliga skälet till att mamma och pappa kom just denna helg var konserten i Bergenhus Festning på måndagkvällen – Mike and the Mechanics och Phil Collins! För min egen del är jag ett större fan av MM än Phille, men båda var riktigt, riktigt bra. Jag hade ingen aning om att Phil var så skämtsam. Enligt Verdens Gang var vi ca 16500 personer i publiken.

Mike and the Mechanics.
Phil Collins med sonen Nicholas.

Trots den sena kvällen steg vi upp tidigt på tisdagsmorgonen för att hinna ta en tur upp på Ulriken. Vi kom bara tio minuter efter att de öppnat, men tyskarna hade hunnit före! Nåja, en kvarts väntetid var väl inte så farligt. Värre var det för de som stod i kö när vi kom ner igen, då sträckte sig kön långt ut på gatan.

Sydväst.
Väster. Hela Løvstakken!
Spår efter branden i april på Løvstakken. Ett norwegianplan har precis lyft från Flesland.
Nordväst. Løvstakken, Damsgårdsfjellet, Lyderhorn och Askøy på rad. Längst bak Sotra.
Norrut. Rundemanen.
Pappamannen.
Centrum.
Telemasten och en styck mamma till höger.
Tysk cowboy.

Vi hann med en snabb titt i Muséhagen innan det var dags att ta bussen tillbaka hem, slänga i sig lite lunch, och sen åka till flygplatsen. Vilken toppenhelg det varit!

Posted in Blogg, Foto, Natur, Vardag | Leave a comment

Vidden i alla väder

I mitten på maj kom Elin och Lina hit på besök. Bergen bjöd på varmaste nationaldagen någonsin och på Vidden fick vi uppleva både ordentligt regn och mer solsken. Det var två år sedan jag gick den turen, men denna gång tog vi linbanan upp på Ulriken istället för att gå från Montana. Utsikten är verkligen fantastisk. Vi hann knäppa några kort innan det började regna, men lyckligtvis höll det inte i sig mer än någon halvtimme eller så. Sedan var det mulet och ganska lagom temperatur tills vi kom fram till Øvre Jordalsvatnet, då solen tittade fram igen. Förutom backen upp på Rundemanen så är det en väldigt behaglig tur, särskilt när man åker Ulriksbanen upp och Fløibanen ner.

Telemasten på Ulriken.
Lina och Elin.
Utsikt västerut.
“I can see my house from here!”
Gräsand.
Masten på Ulriken till vänster, masten på Rundemanen till höger.
Utsikt österut.
Langelivatnet och Rundemanen.
Tarlebøvatnet.
Tuvsäv (Trichophorum cespitosum).
Jordal.
En blick tillbaka.
Nordnes.
Posted in Blogg, Foto, Natur, Upptäcktsfärd | Leave a comment

Tusselus

De flesta dagar är ryggradslösa djur något jag gärna håller mig på mer än armlängds avstånd från (bortsett från trädgårdssnäckor). Vissa dagar kan det dock hända, ifall förhållandena är optimala och jag inte är på allmänt anti-djurhumör, att fascinationen istället kickar in.

Murgråsugga (Oniscus asellus). Kolla F:et på ryggen. Undrar om den heter Frida?

Jag är ganska så säker på att detta är murgråsugga (Oniscus asellus). Det slog mig att det måste ha varit en sådan jag såg en gång för länge sedan när pappa höll på att lasta trädgårdsrester på släpet. SATAN utropade jag så högt att pappa fick be om ursäkt till grannen efteråt. För ja, den är aningen större än de vanliga källargråsuggorna.

På norska har de flera namn, bland annat tusselus (typ troll-lus) och skrukketroll (typ skrynkeltroll). Mycket gulligare än gråsugga. Kan inte säga att jag tycker de är särskilt grislika, men man kanske skulle kunna missta dem för betongsuggor i miniatyr?

Posted in Blogg, Foto, Natur, Vardag | Leave a comment

Sötaste vårtecknet

Hasselns honblommor är ju helt bedårande. Jag har nog aldrig sett så många på samma gång som nu. Det kan ju dock bero på att jag aldrig letat ordentligt förut, eftersom, till skillnad från hanhängena, man inte ser dem på långt håll.

Hassel (Corylus avellana)
Posted in Blogg, Foto, Natur | Leave a comment

Fluffigt och blött

Dagen började i panik. När jag kom ut var grinden öppen, min elcykel stod inte i cykelskjulet och grannens moped var borta. Det tog 1,5 timme att få ihop all information till försäkringsbolaget (lärdom: ha inte viktiga papper på tre olika ställen), sen började jag gå mot polisstationen inne i centrum (är man inte norsk medborgare kan man inte göra elektronisk anmälan). Jag hann dock inte gå många steg förrän jag fick syn på min cykel, bakom en bil längre ner på gatan. Den verkade helt oskadd, både lås och lyse satt kvar. Fortfarande med hög puls cyklade jag till jobbet, där Jenny kom med den goda idén att ha en kätting med ena änden fäst i cykelskjulet så att cykeln inte kan rullas iväg. Gick till cykelbutiken där jag väntade på leverans av ett bygellås, men där föreslog de istället ett integrerat lås med tillhörande kätting. Fick det monterat och nu kan jag alltså både låsa bakhjulet och sätta fast cykeln på sin plats. Sen är det ju så att tyvärr är inget lås immun mot alla verktyg, men man kan göra mycket för att avskräcka de som inte tänker följa lagen.

Hela eftermiddagen har det fallit ett sånt där tätt, riktigt vått regn med små, små droppar som skymmer sikten genom glasögonen efter bara några tiotal meter. När jag kom hem från cykelbutiken upphörde det, men molnen låg fortfarande lågt. Paniken var borta, men ilskan satt kvar samtidigt som att jag var extremt lättad att situationen löst sig. Kanske var det därför jag också kunde se det vackra i vädret idag. Den sjungande rödhaken i hasseln hjälpte också till att lugna nerverna och lätta sinnet.

Hasselhonblomma (Corylus avellana)
Rödhaken
Posted in Blogg, Foto, Natur, Vardag | Leave a comment

Invigning av Løvstien

I fredags när jag cyklade hem var det riktigt ruggigt väder, snön blåste rakt in i ansiktet och bakom glasögonen så det var bitvis väldigt svårt att se. Men så stora snöflingor måste man ju försöka ta vara på, och ett medium de inte smälter i är ju på bild.

Igår kunde jag inte klaga på vädret annat än att det var lite halt, men jag tog en promenad förbi Langegården och sen invigde jag etapp 4 av Løvstien, som blev färdig i somras. Løvstien är en stig som jag tror är planerad att anläggas runt hela Løvstakken. Var glad att jag köpt mig ett par broddar, men mindre glad när jag kom hem och upptäckte att flera av piggarna lossnat. Det blir till att köpa nya. I alla fall, det var en riktigt skön tur (utom när jag druttade på ändan), solen gick upp över Nattlandsfjellet samtidigt som jag gick söderut och den kikade fram bakom molnen lite då och då. Att gå i snö i uppförsbacke är bra träning. Med kameran på axeln finns dock alla ursäkter att stanna, andas ut och titta runt efter lovande objekt mitt i backen.

Langegården.
Nordåsvatnet.
Løvstakken.
Blåmanen och en bit av Vidden.
Ulriken.
Skavdalsfjellet bakom Nattlandsfjellet.
Ulriken.
Posted in Blogg, Foto, Natur, Upptäcktsfärd, Vardag | Leave a comment