Äntligen, efter många många omvägar som jag inte orkar skriva ner eller som ni nog för den delen heller inte orkar läsa om, har jag lyckats få de häckande skäggdoppingparen i Växjösjön på bild. Är så spännande att cykla förbi varje morgon och se om ungarna har kläckts än. Någon som vet hur lång ruvningstid skäggdoppingar har?
I ett förhållande är det viktigt att båda hjälper till hemma.
Det är också väldigt viktigt att hålla utkik efter potentiella äggtjuvar.
Men ibland kan det vara skönt att bara få simma runt också.
Men det var i tisdags det. Igår, torsdag, var jag, Malin och Lina i Helsingborg och såg Amanda Jenssen, The Sounds och The Ark! Att se sistnämnda på scen igen var som att komma hem. Jag har aldrig gått ifrån deras spelningar med dåligt humör, om man säger så. Dock är det ganska stor skillnad mellan publiken på en popkonsert och på en metalkonsert. Igår var det väldigt mycket hopp och skutt och vink vink och sjunga med, på Metaltown var det mest bröl. Men jag måste nog säga att i detta fall föredrar jag bröl framför vink, de fyra femtonåringarna framför oss skämde ju inte ut sig lite i våra ögon, haha.
Vackert stilig, är vad hon är.
En något lättklädd, glad och kaxig Maja Ivarsson från The Sounds spottade på vakten som råkade stå på fel ställe.
Någon som ser om det är en hebreisk bokstav han har mitt på bröstet?
Polkagris-Jepson?
Vad vore en konsert utan snyggt ljus?
Martin såg vi innan konserten på stationen med barnvagnen i högsta hugg.
Alla ska sjunga med.
Den här gången hade de tagit det sista cymbalslaget ett steg längre och fixat fram en gonggong.
Hemma 02.15 var jag, så var tur att jag fick sitta nere i källaren på jobbet i morse och fixa i ordning ateljébilderna som skulle vara monterade till imorgon. Det är ett roligt pyssel. Speciellt att signera bilderna, haha. Fast det kanske var en hemlighet?