Fjällfloristik i Abisko

Nu ska vi se, vart var jag på väg? Till Abisko var det, ja. Ni får ursäkta, jag har jobbat heltid på herbariet i Stockholm och sedan suttit till sena kvällen på universitetet för att göra om mitt masterarbete till en riktig vetenskaplig artikel och skicka in för publicering. Den skickade jag äntligen in förra veckan, var lite skakis i knäna allt. Sedan tre veckor tillbaka ockuperar jag Lennarts bäddsoffa och gör praktik på länsstyrelsen i Jönköping. Jag har fått inventera jätteloka i Västanå naturreservat och just nu pysslar jag med fältgentianaprojektet.

Nåväl, till Abisko kom jag fram på sena eftermiddagen lördagen den 18 augusti. På väg till vandrarhemmet träffade jag Kaj, som också skulle läsa kursen. Vi loggade in, höll jag på att säga, checka in heter det, och gick och handlade. Jag fick bo i ett av rummen med sex bäddar tillsammans med Kaj och Benjamin, och senare på kvällen träffade vi Marianne och Lovisa som blivit placerade i rummet bredvid (kan tyckas ointressant vilken säng jag sover i, men tro mig, det kommer att bli en viktig detalj). Ringde mamma och började grina för att jag saknade Annelie.

Utsikten från rummet. I förgrunden duschhuset, i bakgrunden Lapporten.

Utsikten från rummet. I förgrunden duschhuset, i bakgrunden Lapporten.

Vandrarhemmet där vi fem, och senare också Hassan, bodde, låg vid stationen Abisko Östra. Nästa station heter Abisko turiststation, där det finns både camping och hotell. Däremellan ligger forskningsstationen, där vi hade våra föreläsningar. Första dagen var det introduktion till Abiskoområdet, lite fjällekologi/geologi och vi fick lära oss nyckla (fast det kunde jag ju rätt så bra redan). När vi gick ut för att testnyckla kom Sture förbi, det var ett roligt sammanträffande. Han höll på med sitt masterarbete och bodde på forskningsstationen. Vi bestämde att vi skulle fika på kvällen. Medan jag väntade på att klockan skulle slå bestämd tid, gick jag ner en sväng till Torneträsk.

Linnéa (Linnaea borealis).

Linnéa (Linnaea borealis).

Lappgentiana (Gentianella tenella).

Lappgentiana (Gentianella tenella).

Svarthö (Bartsia alpina).

Svarthö (Bartsia alpina).

Torneträsk.

Torneträsk.

Måndagen bestod också den bara av föreläsningar, men på kvällen körde Hassan med mig, Lovisa och Marianne till Silverfallet. Det regnade rätt bra, men vilket häftigt ställe! Nordlåsbräken (Botrychium boreale) var en trevlig överraskning.

Silverfallet.

Silverfallet.

Silverfallet.

Torneträsk.

Nordlåsbräken (Botrychium boreale).

Nordlåsbräken (Botrychium boreale).

På tisdagen var det dags för den första exkursionen, som skulle ta oss till Paddus, en gammal offerplats för samerna. Stigningen var ingenting med vad som komma skulle, men visst blev man lite andfådd. Dock var man mest glad över att få vara ute hela dagen. Vi nycklade fräknar och lumrar och ett par fjällvråkar tyckte att vi var alldeles för nära. Jag var färdig rätt snabbt så jag gick och letade efter dvärgtätört istället. Det blev en del självupptäckande vid en liten sjö, ungefär halvvägs, där jag fick se tre nya starrarter, huvudstarr (Carex capitata), hårstarr (C. capillaris) och borststarr (C. microglochin). Och när jag säger nya, menar jag naturligtvis arter jag själv inte sett förut. Från Paddus kunde vi se Lapporten, och på det lilla berget hittade vi en hel del bräckor, vilka är ett vanligt släkte i fjällen.

Dvärgtätört (Pinguicula villosa).

Dvärgtätört (Pinguicula villosa).

Hårstarr (Carex capillaris).

Hårstarr (Carex capillaris).

Glansvide (Salix myrsinites).

Glansvide (Salix myrsinites).

Lapporten sedd från Paddus.

Lapporten sedd från Paddus.

När vi kom tillbaka ner stötte vi på en raritet, mångfingerört (Potentilla multifida). Jag hade aldrig hört talas om den förut, men det visade sig att den var fridlyst och bara hittats på några få platser i Sverige. Från Abisko fanns det dock flera fynd, såg vi sedan på Artportalen. Något som var ännu roligare var att jag hittade en ännu större tuva precis utanför vandrarhemmet. Den hoppas jag att ägarna vet om!

Mångfingerört (Potentilla multifida).

Mångfingerört (Potentilla multifida).

Dagen efter följde vi Rallarvägen från Björkliden norrut till Tornehamn vid Torneträsk. Dagen blev nästan fri från backar, men inte från trevliga botaniska upptäckter. Dagens bästa var ju helt klart taggbräken (Polystichum lonchitis) och finbräken (Cystopteris montana). Vi besökte även rallarkyrkogården där många rallare från förra sekelskiftet ligger begravda, alltså de som arbetade med och runt järnvägen från Kiruna till Narvik.

Finbräken (Cystopteris Montana).

Finbräken (Cystopteris montana).

Taggbräken (Polystichum lonchitis). En dröm att få se!

Taggbräken (Polystichum lonchitis). En dröm att få se!

Rallarkyrkogården.

Rallarkyrkogården.

Odjuren.

Odjuren.

Torsdagen var vi lediga, så Hassan körde iväg med mig, Lovisa och Marianne igen, men denna gång till kanjonen vid turiststationen. Inte behöver man åka ända till Grand Canyon, inte. Vi gick också upp till utsiktsplatsen över det lilla deltat, där det är fågelskydd under sommartid.

Abisko kanjon österut.

Abisko kanjon österut.

Fårsvingel (Festuca ovina). Den känner vi ju väl från hemma. Men titta vilken färg vattnet har!

Fårsvingel (Festuca ovina). Den känner vi ju väl från hemma. Men titta vilken färg vattnet har!

Vy västerut, toppstugan på Njullá.

Vy västerut, toppstugan på Njullá.

Lovisa.

Lovisa.

Fjällgentiana (Gentiana nivalis).

Fjällgentiana (Gentiana nivalis).

Deltat med fågelskydd.

Deltat med fågelskydd.

Marianne, Lovisa och Hassan spanar backsvalor.

Marianne, Lovisa och Hassan spanar efter backsvalor.

Nästa dag var det dags att bestiga Njullá och Slåttatjåkka, två av de högsta topparna i området. Turligt nog för mig hade vi ju botaniktempo, så det blev en hel del små pauser längs stigningen. Dagens miss var att vädret sagt uppehåll, så jag hade inte tagit några regntäta kläder. Men vi gick rakt genom molnen och där var det minsann inte torrt. Stackars Kroken blev lika fuktig som jag själv. Det var både läskigt och spännande att gå över alla snölegor, men det var rent fruktansvärt att gå ner igen. Det är ett under att jag inte trillade.

Fjällsippa (Dryas octopetala).

Fjällsippa (Dryas octopetala).

Fjällyxne (Pseudorchis straminea).

Fjällyxne (Pseudorchis straminea).

Uppe vid toppstugan.

Uppe vid toppstugan.

Rosenrot (Rhodiola rosea).

Rosenrot (Rhodiola rosea).

Dvärgfingerört (Sibbaldia procumbens).

Dvärgfingerört (Sibbaldia procumbens).

Fjällbinka (Erigeron uniflorus).

Fjällbinka (Erigeron uniflorus).

Kantljung (Cassiope tetragona).

Kantljung (Cassiope tetragona).

Mossljung (Cassiope hypnoides).

Mossljung (Cassiope hypnoides).

Fjällabb (Stercorarius longicaudus).

Fjällabb (Stercorarius longicaudus).

Lappspira (Pedicularis hirsuta).

Fjällspira (Pedicularis hirsuta).

Vanlig rosafärgad och en vit lappljung (Phyllodoce caerulea).

Vanlig rosafärgad och en vit lappljung (Phyllodoce caerulea).

isranunkel (Ranunculus glacialis). I Europa den kärlväxt som växer på de högsta höjderna.

Isranunkel (Ranunculus glacialis). I Europa den kärlväxt som växer på de högsta höjderna.

Vilken årstid var de tnu igen?

Vilken årstid var det nu igen?

Kaj och Anna.

Kaj och Anna.

Polarvide (Salix polaris).

Polarvide (Salix polaris).

Dvärgranunkel (Ranunculus pygmaeus).

Dvärgranunkel (Ranunculus pygmaeus).

Fjällpipare (Charadrius morinellus). Ser ni båda?

Fjällpipare (Charadrius morinellus). Ser ni båda?

Upp på Slåttatjåkka.

Upp på Slåttatjåkka.

Toppen!

Toppen!

Och så den långa vägen ner.

Och så den långa vägen ner.

Lagad!

Lagad!

Lördag kan man tro ska vara ledig dag, men inte om man läser en intensivkurs i fjällfloristik. Tillbaka i föreläsningssalen introducerades vi för fjällens gräs, halvgräs och tågväxter. Äntligen! Lovisa och jag gick efter övningsnycklingen till Naturum vid turiststationen och frågade om de möjligtvis kunde visa oss lappfelan, en mycket sällsynt orkidé som bara finns i Abisko nationalpark. Där var det dock tvärnej, det hjälpte inte att vi sa att vi läste floristikkursen. Vi gick och slötittade längs kanjonen, men såg som kanske väntat ingen lappfela. Sture bjöd på kvällen på finmiddag, det vill säga risotto. Jag älskar risotto.

Min favoritexkursion kom att bli på söndagen, vi åkte till Kärkevagge, inte jättelångt från Riksgränsen. Kärkevagge är en dalgång som slutar i Trollsjön, som en bra dag har det längsta siktdjupet av alla sjöar i Sverige. Den här dagen var det dock mycket snö och is kvar, så det blev inga 34 meter. Vad som också karaktäriserar Kärkevagge är några av de enorma stenblock som transporterats dit av inlandsisen.

Malmtåget har inte kommit ut ur förra tunneln när det åker in i nästa.

Malmtåget har inte kommit ut ur förra tunneln när det åker in i nästa.

Kärkevagge.

Kärkevagge.

Och jag som var orolig i Gällivare att jag inte skulle få se någon fjällviol (Viola biflora). Hur många gula pricka är det inte här då?

Och jag som var orolig i Gällivare att jag inte skulle få se någon fjällviol (Viola biflora). Hur många gula pricka är det inte här då?

Fjällskråp (Petasites frigidus).

Fjällskråp (Petasites frigidus).

Helene.

Helene.

Purpurbräcka (Saxifraga oppositifolia).

Purpurbräcka (Saxifraga oppositifolia).

Hassan har hittat en bra utsiktspunkt.

Hassan har hittat en bra utsiktspunkt.

Lovisa och Trollsjön.

Lovisa och Trollsjön.

Isen låg fortfarande kvar.

Isen låg fortfarande kvar.

En isranunkel till.

En isranunkel till.

Grönyxne (Coeloglossum viride).

Grönyxne (Coeloglossum viride).

Den sista exkursionen, som var repetitionsexkursion, gick vi tillbaka till rallarkyrkogården, men istället för att fortsätta till Tornehamn gick vi över berget och tillbaka till Björkliden. Den här dagen hade jag lyckligtvis tagit rätt kläder. Till och med stövlar. Det var så skönt att vi inte hade behövt klättra och ha oss i stekande sol hela veckan.

Gullbräcka (Saxifraga aizoides).

Gullbräcka (Saxifraga aizoides).

Inte så bra skoterled just nu.

Inte så bra skoterled just nu.

Resten av veckan ägnade vi oss åt inventeringsteknik. Jag, Lovisa och Anna tittade på vad det fanns för ruderater vid järnvägen. Har för mig att vi kom upp i över 80 arter (inklusive icke-ruderater). Även om resultaten var lite otydliga, var det en fröjd att titta på allt fint som växte där. Näst sista kvällen öppnade vi alla plånboken och åt middag på Abisko Mountain Lodge. Jag åt risotton. Efterfesten hade tema Hitta jordranunkeln (som jag sett på Artportalen), men det misslyckades. Tillbaka på vandrarhemmet såg jag att Lennart ringt, så jag smsade tillbaka och frågade om det var något särskilt. Ja, det var det. Blir man inte lite orolig då?

Testade olika inventeringstekniker.

Testade olika inventeringstekniker.

Sibirisk vallmo (Papaver nudicaule).

Sibirisk vallmo (Papaver nudicaule).

IMG_1972 liten

Efter alla redovisningar, kvällen innan tentan, gick Lovisa, jag och Kaj tillbaka till den lilla sjön vi rastat vid föregående vecka när vi gick till Paddus. Höjdpunkten blev faktiskt zoologisk snarare än botanisk – tre hökugglor som satt och stirrade. De var så himla roliga när de rörde på huvudet upp och ner och fram bak i cirklar. Fjällvråkarna klagade över vår närvaro igen.

Fjällvråk (Buteo lagopus).

Fjällvråk (Buteo lagopus).

Hökuggla (Surnia ulula).

Hökuggla (Surnia ulula).

"Va saru?"

“Va saru?”

Dvärglummer (Selaginella selaginoides).

Dvärglummer (Selaginella selaginoides).

IMG_1988 liten

Ringde Lennart när vi kom tillbaka. Visade sig att han gått och brutit foten. Det var ju väldigt osmart gjort tyckte jag. Annelie och mitt äventyr med hjulbenta Lennart kommer väl upp här… i sinom tid.

Sen var det ju det här med våra rum på vandrarhemmet. När Kaj och jag betalade vid incheckningen fick vi höra att vi skulle behöva byta rum och hus sista natten eftersom det skulle börja en ny då kurs och de eleverna skulle sova i våra rum. Fine. Men sen började problemen. Innan det sista bytet fick vi byta rum tre gånger, för att ägarna inte verkade ha någon kommunikation mellan sig. Hade de varit smarta hade de placerat oss alla i samma rum från första början och därmed kunnat ta emot gäster  utan problem som inte bokat rum i förväg. Hade vi inte protesterat hade vi fått flytta ännu fler gånger. Det var riktigt jobbigt. Är man som jag känslig för bar hud måste jag faktiskt också nämna att den äldre ägaren, som sköter bastun, verkligen inte är det. Tittade ut genom fönstret vid fel tillfälle en gång.

Så kom tentan och kursens sista dag. Det gick väl ganska bra får man säga, fick reda på senare att jag spikat den. Lovisa, jag och Marianne hade bokat samma tåg hem, men jag hade varit snålis och bokat sittplats, medan Marianne och Lovisa skulle få ligga ner och sova. I Gällivare gjorde det lite ont igen när jag tittade upp på Dundret, men snart fick jag annat att tänka på. Tre polska pojkar som luktade väldigt starkt av svett klev på och satte sig bredvid och framför mig. Det där vande sig dock näsan vid snart och han som satt bredvid mig visade alla bilder han tagit under deras vandring i Sarek.

Hejdå Abisko!

Hejdå Abisko!

Det var obehagligt att åka söderut efter en av de bästa månaderna i ens liv. Natten var mörk och fjällen var borta. Men snart fick jag se Annelie igen och vi åkte ut på mer äventyr.

This entry was posted in Blogg, Foto, Natur, Resa, Skolan, Upptäcktsfärd. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.