Man lär sig

När jag var i London i början på månaden var Ottilia och jag och kollade på Andrew Lloyd Webbers fortsättning på The Phantom of the Opera, Love Never Dies. Texterna är skrivna av Glenn Slater och det är speciellt en rad som särskilt fångat mina öron. Ni hör den sjungas av the Phantom, eller Ramin Karimloo, i klippet länkat ovan:

“I always feel no more than halfway real
till I hear you sing once more”

När jag var i yngre tonåren hatade jag allt vad romantiska filmer och låtar hette, eftersom jag inte ville veta av det jag trodde att jag aldrig skulle få uppleva. Men si det ändrade sig strax efter det att jag fyllt 16. Och nu, fyra år senare, tror jag mig verkligen förstå innebörden i textraden ovan.

Att tycka så mycket om någon, att man inte känner sig fullständig utan den personen. Nej, jag påstår mig vara särskilt romantisk och jag tycker fortfarande inte om romantiska filmer, men jag kan i alla fall känna det. Och jag gillar det.

This entry was posted in Blogg, Funderingar, Vardag. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.