Hågeryds naturreservat

Många är de gånger familjen åkt förbi skylten till Hågeryds naturreservat och vi skämtsamt sagt “Är ni hågade på Hågeryd?”, och i slutet av juni i somras svängde vi tillslut målmedvetet in till naturreservatet. Även om reservatet är litet, och promenadslingan bara drygt en kilometer, så såg vi massor av trevliga arter. Lokalkändisbröderna Erik och Sigvard skötte marken på traditionellt vis, och slåtterängarna var verkligen imponerande.

Klicka på bilderna eller håll musen över dem för att se bildtexterna.

Posted in Blogg, Foto, Natur, Upptäcktsfärd | Leave a comment

På äventyr med Annelie – Öland

På Kristi himmelfärdsdag i mitten av maj checkade Annelie och jag ut hyrbilen och styrde mot Öland. Tillslut. Bakhjulen hade låst sig efter tvätten och en på hyrbilsfirman fick ta fram stora släggan och slå på dem tills de lossnade. Vi började med att köra till Station Linné, där en sånglärka välkomnade oss med sin sång ovanför parkeringen. Vi följde den blåa slingan, som går genom både ängsmark, alvar och lövskog. Det var ganska blåsigt, men solen sken och vårblommorna lyste med sina klara färger.

Mot kvällen körde vi och handlade och sedan vidare mot vårt Airbnb-boende i Störlinge. Innan solen gick ner hann vi ta en liten promenad och försökte komma ihåg alla växtarter vi sett under dagen. Det var åtminstone över 90.

Klicka på bilderna eller håll musen över dem för att se bildtexterna.

Nästa dag fick vi fint frukostbesök av Alice, vår Airbnb-värds golden retriever. Första stoppet för dagen blev Långe Erik på norra udden. Vi gick runt den lilla ön och tillbringade ganska mycket tid vid det lilla beståndet av spikvallmo, eftersom ingen av oss sett den förut. Väldigt snyggt blått pollen! En gammal gubbe och hans fru som gick förbi skrockade åt Annelies typiska biologställning – luppen i marken och ändan i vädret.

På väg till nästa anhalt, Horns kungsgårds naturreservat vid Hornsjön, körde vi förbi Byrums raukar och längs Horns kustväg. Den var vad som i USA helt säkert hade kallats en “scenic route”. Naturreservatet bjöd på en mycket fin tur, igen över betade ängar, alvar och genom lövskog. Vi stötte på en av de kanske märkligaste filurerna jag sett – gula, alldeles ulliga dyngflugor, och mot slutet av rundan fick vi se rund toppmurkla och månlåsbräken. Den sista kunde vi tacka Annelies blåsa för, eftersom hon var tvungen att avvika från stigen.

Annelie stod också för dagens bästa citat (när vi upptäckte att vi gått fel): Oj, jag följde efter fötterna.

På lördagen hann vi med ett besök på en hel del platser. Första stoppet var vid Möckelmossen för att titta på bergskrabba och ölandssolvända, och sedan vidare till Sandby borg för att leta efter den lilla orkidén krutbrännare, som jag sett där två år tidigare. Det blev ingen lycka på den fronten, men likväl gökblomster, Sankt Pers nycklar och Adam och Eva – de typiska vårorkidéerna på Öland.

Vid Seby badplats hade vi lunchsällskap av en ärtsångare som hade sitt bo mitt i det stora trasslet av en kaprifol. Där lyckades vi också hitta en liten tuva med krutbrännare som precis börjat blomma. Men det bästa var den lilla mattan av råttsvans, en liten ranunkelväxt jag länge velat se.

Seneftermiddagen och kvällen tillbringade vi på södra udden. Där träffade vi en av pappas kusiner som var där med hela familjen, det var ett roligt sammanträffande. Tidigare under dagen hade jag upptäckt att jag glömt kikaren hemma i stugan, men jag kunde titta på sälarna genom teleobjektivet och en stund i Annelies kikare. Innan vi åkte hem hann vi också med att gå Skogsuddeslingan en liten bit norr om udden.

Sista dagen sa vi hejdå till Alice och körde först till Gråborg. Vi gick förbi fornlämningarna, genom skogen och avslutade rundan på Borgs ängar där vi hittade flugblomster, minsann, det hade jag inte sett sedan midsommarafton 2015. Där fanns också några Johannesnycklar, det tycker jag är en av de häftigaste orkidéerna.

Nästa stopp var Dröstorps naturreservat. Vi följde stigen från Ekelunda och västerut över alvaret bort till mossen. Det är en häftig insikt när man tittar på det torra landskapet och sen inser att det ändå växer väldigt mycket där.

Sista stoppet gjorde vi i Beijershamn och gick ut en bit på udden. När vi var nästan tillbaka vid bilen fick vi se ett fasanpar som vi stod och tittade på en stund innan vi slutligen tog en glass på campingen innan hemfärd. Det hade varit fyra intensiva men otroligt trevliga dagar med många fina stigar och växter. Som vanligt ett stort tack till Annelie för resesällskapet!

Posted in Blogg, Foto, Natur, Resa, Upptäcktsfärd | Leave a comment

Våren 2023

Hemskt mycket tid har i vår gått åt till att läsa kurslitteratur och skriva uppsatser, men några besök i naturen har det ändå blivit. Det blev till exempel tre återbesök: Höneström i Uppvidinge kommun för att titta till den ovanliga mosippan, Tingsryds kommun för att se på backsipporna och Teleborgs naturreservat för att se gullpudran.

Håll musen över bilderna eller klicka på dem för att se bildtexterna.

Posted in Blogg, Foto, Natur, Upptäcktsfärd | Leave a comment

Vårens amfibier

Jag lyckads pricka in när paddorna lekte i Bokhultet tidigare i april, men tydligen var jag (och mamma och pappa som också var och tittade) en dag för sena för att se grodleken på Teleborg. Några grodor och dess yngel fastnade ändå på bild, men jag kan inte låta bli att undra hur det egentligen gått för äggen och ynglen, så torrt som det är nu.

Bilderna är tagna vid lite olika tillfällen under april månad, i Bokhultet och på Teleborg. Klicka på, eller håll musen över, bilderna för att se bildtexten.

Posted in Blogg, Foto, Natur | Leave a comment

Lite vinter, ändå

Vintrarna är konstiga nu för tiden. Inbillar mig att det kommer en köldknäpp och lite snö i november, sen smälter det lagom till jul och nyår, sen kommer det mer snö i februari som smälter ganska fort, men sen är kylan kvar till maj. Här är i alla fall några februaribilder från Bokhultet.

Posted in Blogg, Foto, Natur, Vardag | Leave a comment

Fågelmöten i Skåne

I november hälsade jag på Josefine i Skåne och hon tog med mig på en riktigt mysig fågelsafari med fina fotomöjligheter! Extra kul med kryss på hornuggla och kungsfiskare (även om det inte blev något bra kort på den senare – bara en mobilbild med en blå prick).

Posted in Blogg, Foto, Natur, Upptäcktsfärd | Leave a comment

Borgmästarudden

Det är väl ungefär lika kallt nu i april som det var i oktober, så åtminstone temperaturerna är ju i fas, här. Dock börjar ju vårblommorna så sakteliga poppa upp här, medan i höstas var de naturligtvis vissna. Svamparna och löven på marken var dock många. En tur ut på Borgmästarudden i Bokhultet slår aldrig fel (utom kanske då det blåser väldigt mycket).

Om någon vet namnet på skivlingarna tar jag hemskt gärna emot denna information!

Klicka på bilderna eller håll musen över dem för att se bildtexterna.

Posted in Blogg, Foto, Natur, Upptäcktsfärd, Vardag | Leave a comment

Toftåsa myr

I början av oktober i höstas tog jag en tur till Toftåsa myr, som är en del av Åsnens nationalpark. Det blev en vandring över myren och en skog av täta tallar som badade i skvattram, och ömsom sken solen, ömsom regnade det. Där var så mycket svamp, särskilt flugsvamp, och under lunchpausen hade jag både fiskgjuse och havsörn ovanför mig.

Håll musen över bilderna eller klicka på dem för att se bildtext.

Posted in Blogg, Foto, Natur, Upptäcktsfärd | Leave a comment

På äventyr med Annelie – Småland 2

I slutet av juli, tre veckor efter Bohuslän, träffades vi igen för en liten turné i Småland. Vi hyrde bil i Växjö och tog Naturkartan, Smålands flora och maps.me till hjälp för att hitta spännande resmål (som jag i huvudsak inte varit på förut). Första kvällen tog vi, efter en mycket god fika hos mina morföräldrar, bara en liten promenad i Bokhultet och tittade på luddvickern, blåmunkarna och lite annat.

Håll musen över bilderna eller klicka på dem för att se bildtexterna.

Första heldagen höll vi oss också nära stan, då vi gick slingorna i Notteryds naturreservat och Gårdsby och Hemmesjö bökeskog. Notteryd är nog ett av mina favoritnaturreservat, det är väldigt varierat landskap och därmed också mycket att titta på. Roligast var nog strandprylen, den hade jag inte sett sedan påbyggnadskursen i floristik 2013.

Nästa dag for vi till två platser jag länge velat besöka – Norra Kvill nationalpark och Kvilleken i Vimmerby kommun. Lite som med Skårtaryds urskog så kändes nationalparken alldeles för liten – vi behöver mer naturskog! Kvilleken (eller Rumskullaeken) är Sveriges grövsta träd med strax över 14 meter i omkrets. Den tros vara över 1000 år och verkar tyvärr vara inne i dödsfasen, men man har gjort försök att klona den för att bevara dess genotyp. På vägen hem stannade vi till i Mariannelund och köpte karameller!

Näst på tur stod kusten i Torsås kommun. Vilken vacker plats! Först gick vi ut på grusåsen som är en del av Örarevets naturreservat. Där kunde vi båda ganska snart kryssa av ägretthäger och mellansporre, hybriden mellan gulsporre och strimsporre. På strandängen växte kustarun, klöverärt (Tetragonolobus maritimus) och bunge (Samolus valerandi), och så kunde vi även kryssa strandtåg (Juncus maritimus).

I Bröms, precis på gränsen till Blekinge, köpte vi varsin enorm kulglass. Sedan for vi en liten bit norrut igen till Grisebäck. Där fanns inga parkeringsplatser och det var lite oklart vad som var privat mark och inte, men tillslut hittade vi en lämplig vägkant utmed Torsåsleden där vi kunde stå. Sedan gick vi runt nästan hela halvön och njöt av havsutsikten, gravänderna och strandväxterna. På vägen tillbaka till bilen gick vi förbi ett litet bestånd av den ganska ovanliga ängsskäran, det var ett trevligt avslut på dagen.

Nästa dag höll vi oss inom Växjö kommun igen. Först gick vi upp till Singoallas grotta och Hultaklint, men i jakten på den jordkällare med lysmossa som skulle finnas där i närheten tappade vi nästan bort varandra. Enligt kartan tyckte vi att vi stod på helt rätt ställe, men tyvärr hittade vi den inte. Det var sankt och Annelie valde att gå genom skogen tillbaka till stigen istället för att riskera att bli blöt om fötterna (vilket jag gjorde). När hon inte längre svarade när jag ropade började jag bli nervös, men inte var det någon fara med henne, inte, för plötsligt stod hon där på stigen igen.

Sen körde vi tillbaka till Växjö för att titta på fiskgjuseboet vid Jonsbodaviken i Södra Bergundasjön. Av en händelse var mina föräldrar också där!

Näst sista dagen blev händelserik! Vi började i Skårtaryds urskog, som är kontrasternas lilla rike. Precis utanför reservatsgränserna finns flera kalhyggen som är rätt sorgliga att se på. Men så vrider man huvudet 180 grader och så är där skog så som den borde se ut. Därefter fortsatte vi till Libbhults ängars naturreservat, som består mestadels av gammalt odlingslandskap som fortfarande sköts med slåtter. Där fanns fler ekar än jag sett på samma plats nånsin förut. Sista stoppet för dagen gjorde vi i Getaryggarnas naturreservat i Uppvidinge kommun. Där var verkligen många “ryggar”, som både var roliga och lite läskiga att gå i. Dagens trevligaste upptäckt var helt klart det lilla beståndet av knärot på toppen av en av åsarna.

Sista dagen, innan Annelie tog tåget tillbaka norrut, så hann vi med en runda på Hissö och Musö, och en snabb titt in i Kronobergs slottsruin.

Det var kul att turista omkring hemorten och faktiskt hitta både nya platser och arter man inte sett förut. Strandprylen, kusten i Torsås och knäroten var helt klart höjdpunkterna på veckan.

Posted in Blogg, Foto, Natur, Upptäcktsfärd | Leave a comment

På äventyr med Annelie – Bohuslän

Man bokar biljetter och tänker att “äh jag behöver inte lägga den där extra hundralappen på ombokningsbar biljett”, och sen får man covid veckan innan avfärd. Katastrof blev det i alla fall inte, även om Annelie fick tillbringa de första två dagarna själv. Lyckligtvis var varken min oanvända eller min nyinköpta tågbiljett någon större ekonomisk utgift, och jag slapp allt krångel med att hämta ut hyrbilen i Strömstad (tack, Annelie). Detta var i slutet av juni, och vi hade hyrt en sommarstuga i Lur i Tanums kommun som vi gjorde dagsturer ut till kusten från.

Först ut, för min del, var Ramsvikslandets naturreservat. Det var fram till 1930-talet en halvö, fram tills att kanalen anlades och Ramsvikslandet blev en ö med en svängbro som enda förbindelse till fastlandet. Det regnade lite och blåste ganska mycket när vi kom fram, men allteftersom dagen gick blev det soligare. Tillslut rök regnjackan helt och jag gick med uppkavlade ärmar. Jag kände mig inte alls så trött som jag befarat och tänkte lite nonchalant att nu när jag precis varit sjuk kan jag ju inte bli sjuk med en gång igen. Ja, jag kände mig nästan lite oövervinnerlig. Fast bara mot virus, inte mot de många klippskrevor som ön bjöd på. Vid Ramsvik camping köpte vi, utan att vi visste det innan, veckans största glass. En kula visade sig vara som tre kulor. Den ca 1,5 mil långa rundan runt ön resulterade i kryss på strandmalört och sverigekryss på kustruta och engelsk fetknopp, och på den lilla stigen ner mot Tryggö blev det också sverigekryss på havsnarv. Havsnarven växte i ett hav av glasört, det var riktigt häftigt. På väg från ön fick vi vänta på en segelbåt som skulle genom kanalen innan vi kunde köra över bron.

Klicka på bilderna eller håll musen över dem för att se bildtexten.

Nästa dag tog vi färjan från Strömstad till Långagärde på Sydkoster. På vägen bort till Naturum i Ekenäs gick vi bland annat förbi kustarun och martorn. Det var roligt att studera ståndarknapparna på kustarunen, jag har inte tänkt på förut att de har skruvade ståndarknappar. Martornen var fortfarande i knoppstadiet, men man kan ju alltid beundra dess taggighet. På Naturum fick vi tipset att gå den guidade turen som skulle börja alldeles snart, men eftersom vi visste att vi hade en lång promenad framför oss tackade vi snällt nej. När vi var på väg därifrån (efter att ha köpt glass) kom en annan person från naturum ut och ropade till oss att Ni ser ju friluftsiga ut, det är en guidad tur snart som ni kanske vill gå! Jag gissar att hon gjorde den bedömningen baserat på våra kläder, och det var ju hemskt snällt att hon sprang efter oss. Vi fortsatte ner mot Nästången och Kilestrand, och vände sedan tillbaka inåt ön och tillbaka till Långagärde. Vid det laget hade jag hemskt ont i fötterna på grund av att mina kängor var alldeles för hårda. Jag hade inte upplevt detta förut, men jag tror inte heller att jag hade fått tillfälle att gå i dem så långt innan. Vi tog linfärjan över till Nordkoster (15 kronor för 100 meter) och satt där i gott och väl en timme och vilade fötterna innan vi gick och åt på restaurang Strandkanten. Rekommenderas.

Sen tog vi en runda på Nordkoster också. Jag hade sett fram emot att få se den endemiska arten bohusranunkel, men när vi kom fram så var där skyltat för fågelskyddsområde. Så det blev ingen ranunkel, men det fanns annat fint att titta på också. Speciellt de krokiga tallarna.

Nästa dag åkte vi till Tjurpanneområdets naturreservat där det skulle finnas ostronört. Vi såg den på Island 2018, där den var ganska vanlig, men i Sverige är den ovanlig och dessutom minskande. Det visade sig att här hade de hägnat in hela populationen för att fåren inte skulle gå och beta på dem, och dessutom planterat ut nya plantor. Där fanns också massor av strandvallmo (kryss på den) med sina jättelånga frukter och håriga blad och strandvial, och i ett litet hällkar växte ävjebrodd och fyrling. Tänk vad glad man kan bli av ett hällkar. I Smugebukten var stranden täckt av glasört och saltört (kryss på den också) närmast vattnet, och lite längre upp en mindre djungel av strandråg, havssäv, kråkvicker och kvanne. Även om jag hade bytt skor så gjorde fötterna ont, men det krävdes ändå en viss ansträngning att inse att jag inte skulle klara av att gå ända ut på sydligaste delen av reservatet. Man vill ju se allt! Vi vände i alla fall tillbaka till parkeringen och körde bort till Grebbestad för att köpa glass innan vi körde hem.

Sista dagen for vi först till Valöns naturreservat. Jag hade sett på bilder därifrån att där fanns spänger, och jag älskar att gå på spänger. Där fanns, förutom spänger, smultronklöver, en trolig hybrid av vanligt och mörkt kungsljus, havsnarv och saltnarv precis bredvid varandra, dvärgarun och väldigt nyfikna kor. Vi lyckades också förirra oss en stund uppe på klipporna, men lyckades ta oss ner utan att falla ner i någon skreva. På norra sidan av reservatet fanns en jättelång spång över vattnet som först såg väldigt trevlig att gå på eftersom den uppenbarligen var nybyggd. Sedan kom vi till dess äldre och betydligt mer rangligare del, men den höll som tur väl var. När vi kände oss klara så var det många timmar kvar av dagen, så vi åkte till Fjällbacka för att köpa glass. Vi parkerade vid Coop och köpte varsin glass där, men när vi kom ner till hamnen såg vi att där fanns ju mycket godare glass, så vi köpte en till!

Som sista anhalt åkte vi till sydvästra spetsen av Rossö, som ligger inom Kosterhavets Nationalpark. Där hälsade vi på fåren, doppade fötterna och såg linnea. Och fötterna gjorde inte längre lika ont.

Dagen efter lämnade vi tillbaka bilen i Strömstad och tog tåget ner till Göteborg där vi skiljdes åt. Det är såklart alltid tråkigt att säga hejdå, men jag visste ju att vi skulle ses bara tre veckor senare nere i Småland för nästa äventyr.

Posted in Blogg, Foto, Natur, Resa, Upptäcktsfärd | Leave a comment