Dumma saker kommer sällan ensamma

När jobbiga saker inträffar i ens liv, då kan man ge sig fan på att de inte kommer ensamma.

Först och främst är det inbrottet som fortfarande spökar. I början var det som att rummet inte var mitt längre, det var tjuvarnas. Turligt nog har jag inga problem att sova där inne, men jag känner att det är något som saknas. Det är fortfarande mysigt, men inte lika mysigt. Jag tror att det är svek jag känner – jag menar, här går man runt och försöker tro det bästa om folk och så gör de såhär mot en. Givetvis förstår jag att det är väldigt få som vill mig så här ont, men det är som om jag återupplever förra höstens känslostormar igen, då det var just ilskan och sveket som gång på gång kom över mig.

Dessutom kommer det inte bli så som jag önskat i flera år, att Johan och jag flyttar ihop i vår. Nu har han fått anställning i Hamburg och kommer börja den 1 februari. Jag är jätteglad för hans skull, nu får han uppleva sin dröm att flytta till Tyskland på obestämd framtid och tjäna en massa pengar. Kanske klättra på karriärstegen och äta tysk korv varje dag, vad vet jag. Hamburg känns dock ändå bättre än Bergen, dit han var på väg för ett år sedan, nu finns det i alla fall bra förbindelser. Men det blir inga mer middagar mitt i veckan eller ringa billiga telefonsamtal från var som helst, utan nu är man istället bunden till datorn och Skype. Och jag har inte ens min egen dator, för det är någon jävel som snott den!

Och på detta, så är det såklart tenta om två veckor.

Det är svårt att se saker positivt just nu. Jag hatar att vara såhär.

This entry was posted in Blogg, Funderingar, Vardag. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.